När det värsta händer...

Överbefälhavaren ÖB besökte Försvarsutskottet igår. Det var en tagen chef och vi var många som kände oss starkt berörda av det han berättade om våra soldater i Afghanistan. Vi inledde stunden med en tyst minut för att hedra de stupade.
Vi fick en fin bild över hur soldaterna sörjer sina kamrater, men också hur de får stöd att bearbeta den sorg som är så stor och som uppstår när man mister kamrater på detta förfärliga sätt.
ÖB berättade också om hur ceremonin kommer att vara i Sverige.
Det kändes som allt var mycket respektfullt och väl genomtänkt och jag tror att vi alla kände att Försvarsmakten gör detta på så bra sätt som är möjligt i denna situation som vi inte ville skulle inträffa någonsin men vi alla bävat för.

Att visa och få förtroende...

Våra soldater i Afghanistan gör ett bra jobb! TV-nyheterna igår visade flera exempel på hur våra svenska soldater går runt i byarna, hälsar på både män och barn, sätter sig ner på knä och tittar ungarna i ögonen o ler. Barnen sträckte försiktigt fram händerna och nuddade vid våra soldater, log och drog tillbaka handen, förskräckt förtjust över att de faktiskt har vågat nudda vid det okända.
Det här är ett sätt att arbeta på. Om än långsiktigt. Ett annat är att träffa byns ledare, byäldsten, dricka te, samtala om vardagshändelser och lyssna på vad ledaren har att säga.
Läget är ofta oerhört påfrestande. Den levnadsinkomst som står att uppbringa är ofta opiumodling, vilket ger snabba växter som går att skörda fort. Och därmed pengar till mat. Och pengar till familjens nödtorft....
Att enbart 54% av afghanska män inte överlever sin 40-årsdag är ett faktum. Och det beror i regel inte på militär närvaro utan avsaknad av rent vatten. 80% saknar tillgång till dagligt rent vatten, rent från colibakterier. Därför dör 85 000 barn i diarée varje år. Och därför överlever bara 3 av 4 barn sin femårsdag. Oerhörda siffror för oss i Sverige, nästan svåra att ta till sig.
Varje timme dör 2 afghanska kvinnor i havandeskapskomplikationer. Det finns ju ingen mödravård som tar hand om de små krämpor man kan få som accelererar om man inte får hjälp.

Det här lever afghanerna med ständigt, hunger, oro och sviktande framtidstro. Det är här vi måste vinna förtroende, hjälpa dem att få odlingsmöjligheter för annat än opium, stödja kvinnor o barn så de överlever de grundläggande sjukdomar och ingjuta framtidstro i de byar som har svårt att överleva...11% av ytan i Afghanistan består av odetonerade klusterbomber, och ingen vet hur mycket den "gamla" sovjetiska occupationen lämnade efter sig i form av minor. Här kunde Sverige också gå före och rensa minor, det är vi bra på.

Läs även SvD, DN SvD2, Expressen och bloggar, ex Wiseman, StrilarenII som också skriver en del om senaste händelserna, mycket kloka ord.

Det hemska i Afghanistan..

Igår fick jag beskedet: Två svenskar i Afghanistan, i vår insats, dödade i attack! Först tänkte jag på deras anhöriga, att de nåtts av detta bud och hur deras värld förmodligen rasat samman. Känner ett verkligt deltagande då min dotter också ville vara där under en tid, men innan hon kom så långt hände annat.
Det är inte lätt att gå vidare för deras anhöriga efter ett sånt besked.
Men vår styrka måste fortsätta att stötta det afghanska folket! Vi är där för att de bett oss vara där. Deras önskan har gått vidare till FN och Säkerhetsrådet, och de i sin tur frågade vem som klarade detta. Därför är styrkan NATO-ledd, de är de i världen som bäst kan leda en sån här mission just nu.
(I Bosnien har vi växlat över till EU när hotbilden minskade, där leder EU nu fast det var NATO från början)
Det är svårt att förklara kortfattat varför vi är i Afghanistan. Men vi är där därför att de bett om stöd. Likaså i Kosovo och snart igen i Adenviken. Det är inget vi hittar på själva, att sätta ihop några personer, fara ut och försvara ett annat land. Vi är önskade där både av landet och av FN.
Och vi gör nytta! Fler barn får gå i skola, fler flickor får gå i skola och det påbörjas ett försök till demokrati. Men vägen är oerhört lång! Kvinnors rättigheter står inte högt i kurs hos männen, många kvinnor dör under graviditet och förlossning, många barn dör innan de når sin 5-årsdag för att det saknas hälsovård.
Det är här vi borde anstränga oss mer, öka den civila budgeten och bygga skolor och hälsocentraler, fängelser som fungerar, domstolar som innehåller rättvisa domare, polis som kan upprätthålla ordning osv. Och då måste man ha befolkningen med sig, inte emot...

Läs gärna SvD, DN, Mitt-i-steget, Carl Bildt, Sten Tolgfors och även mina tidigare bloggar om Afghanistan

Birgitta Olsson, EU-minister

Jag gillar Birgitta! Vi delar inte åsikt, men jag gillar henne! Lätt att få kontakt med, lyssnar och har egna åsikter. Var i debatt senast på Stockholm universitet om behovet av skydd för människor i krig.
Märklig debatt just nu om att hon inte kan vara minister för att hon är gravid...och jag har ett antal vänner som inte fått sjukskrivning eller havandeskapspenning för att de är gravida men inte anses ha såna jobb så de inte kan jobba. Men en minister ska inte få vara gravid eller jobba...

Undrar hur de tänker?
Ska alla kvinnor tillbaka till spisen - är det därför jämställdheten tar så lång tid? Läste Kjell Eldensjö (KD)s inlägg idag i Expressen, som fördömde en gravid kvinna att ta ett toppjobb, han skulle inte heller rekommendera sin fru att ta ett högt uppsatt jobb om hon var gravid. Rätt i hans familj, anar att hans fru tycker lika, eller...?
Och även Eva Sternberg, som tog hand om sina barn, säkert på ett bra sätt för henne och hennes döttrar.
Men att därifrån utgå till att döma alla efter samma facit är ju lite konstigt?!?

Jag gjorde ett val när mina barn var yngre, barnens pappa instämde i det och vi delade på tiden hemma. Bra för oss, bra för tjejerna och skönt att gå till jobbet, träffa vuxna och inte tappa kontakten med det livet. Rätt för oss - just då. Och oerhört skönt att leva i ett land där det är fullt möjligt att välja. Tänk att vara tvingad som kvinna att stanna hemma när man inte vill annat än att komma ut och jobba!

All heder åt alla duktiga förskollärare och barnskötare som tar hand om barn och gör det möjligt för oss att ha familjer och ändå kunna försörja oss kvinnor och ge oss möjlighet att skapa ett eget liv på hyfsat jämlika villkor, både med rättigheter och skyldigheter men med en ekonomisk möjlighet att t o m vara ensamstående kvinna, kunna arbeta och ändå försörja sig och sina barn.

Atalanta

Imorgon tar vi beslut om sammansatt utskott mellan Försvar och Utrikes. Ett par timmar senare får vi den första föredragningen om vad som händer där nere just nu.
FN ber om stöd, vi har nyss varit där med ett par fartyg och ett stödfartyg.
Nu kan vi bidra igen. Operationen går ut på att skydda mattransporter till havs så att maten kommer dit de ska. FNs VärldsLivsmedelsprogram, WFP, behöver stöd för att kunna leverera.

Pirater härjar utanför kusten. De tar fartyg och människor som gisslan, härjar snabbt och förbehållslöst och hoppas få lösen för att återlämna det som tagits.
Varför är det så? Situationen i Somalia är långt ifrån god. Jag har ständigt frågat vad vi gör på land för det kan inte vara så enkelt att när WFP överlämnat sin last så kommer maten till de människor som är hungriga.
Men hit sträcker sig inte FNs begäran...än.
Jag vill att FN tar ansvar även för att mat kommer dit den är ämnad, hela vägen fram, inte bara till närmaste hamn för att lastas av på kajen ...och sen då?...

Förundras ofta över varför man inte kan tänka hela vägen ända ut. Men är det inte lika på många ställen? Vi ser ett bekymmer, tänker "det måste lösas" utan att reflektera över varför har det uppstått, vad orsakar det och hur kan hela situationen förändras så att problemet löser sig själv?

Nåt att ställa frågor om förstås, det gäller att förbereda sig...

REINFELDTS FELAKTIGA PÅSTÅENDE

Igår var jag fundersam över hur Fredrik Reinfeldt räknade arbetslösa när de 7 partiledarna debatterade. Idag får jag rätt i mina tvivel:

REINFELDTS FELAKTIGA PÅSTÅENDE OM JOBBEN
- I gårdagens debatt påstod statsministern att antalet sysselsatta hade ökat med 100.000. Det är helt fel.
Fakta är: Sista kvartalet år 2006 var antalet sysselsatta 4.452.000. Sista kvartalet 2009 var antalet sysselsatta 4.458.800.
Ökningen i antalet sysselsatta uppskattas alltså ökat till 6.800 personer, vilket ligger inom den statistiska felmarginalen. Det är inte i närheten av de 100.000 statsministern talar om. Hela konjunkturuppgången på arbetsmarknaden är därmed utraderad. Däremot har antalet arbetslösa ökat med 100.000.
- Det är besynnerligt och beklagligt att statsministern lever i uppfattningen att antalet sysselsatta har ökat med 100.000 under mandatperioden.
Källa: SCB:s AKU (arbetskraftsundersökning)

Wiseman..

Idag vill jag bara rekommendera alla att läsa Wiseman, hans blogg är mycket tänkvärd.