Åsa Lindestams blogg

måndag 7 juli 2014

Att delta i demonstrationer för mänskliga rättigheter

Vi 4 på länsbänken, socialdemokrater från Gävleborg i riksdagen, har tillsammans skrivit ett inlägg i debatten när det var dags för Hudiksvall att för första gången ordna ett Pridetåg i kommunen. Vårt inlägg var tänkt att vara i Hudiksvalls Tidning, HT, men det togs inte in så Elin la det på sin blogg och nu gör jag lika:

Happy Pride!
Vi är så glada för att Hudiksvall hade sin egen Pride i helgen! För oss socialdemokrater är det självklart att i alla lägen stå upp för att vi alla är unika men människovärdet alltid lika.

Att fler och fler sluter upp i Pridefiranden är ett positivt tecken, eftersom det tyvärr fortfarande behövs. Mörka krafter som har svårt för att kärlek kan finnas mellan människor av samma kön eller som har svårt för att inte kunna definiera ett kön så tydligt. Så länge den typen av åsikter lever kvar behövs människor som visar sitt ställningstagande för alla människors lika värde.

Vi tar tillfället i akt för att lyfta några av de saker vi ser ett behov av. Det finns tyvärr mycket kvar att göra.
- Stimulera en ökad forskning kring HBT-personers hälsa och utveckla sjukvårdspersonalens kompetens i HBT-frågor
- Att öppna upp för en översyn av lagstiftningen gällande vårdnadshavare. Med de nya familjetyper som växer fram så kan den existerande formen av lagstiftning där det enbart kan finnas två vårdnadshavare vara problematisk
- Att samma regler ska gälla för alla föräldrar, därför bör en könsneutral föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen införas
- Att transpersoner ska omfattas av samhällets skydd i lag på samma sätt som homosexuella och bisexuella, därför bör lagen om hets mot folkgrupp kompletteras till att omfatta även könsidentitet
- Vi vill att regeringen återigen ska ge ett tydligt uppdrag till de rättsvårdande myndigheterna att prioritera arbetet med hatbrott. Det handlar om utbildning av personalen, bättre bemötande av brottsoffer och att stärka det förebyggande arbetet.

Happy Pride!

Raimo Pärssinen, Åsa Lindestam, Per Svedberg, Elin Lundgren
Socialdemokratiska riksdagsledamöter från Gävleborg

tisdag 27 maj 2014

Ukraina, Poltava och valet

Just hemkommen, jättetrött efter ett mycket lyckat val nås jag av nyheten om att kaos blossar upp igen i Ukraina.
Jag hade ett mönsterval i "min" stad Poltava. Om jag skulle peka på ett skolexempel, filma och visa för någon så skulle det vara detta val: Välorganiserat, transparent och tålmodigt! Det kändes att människor visste hur ett val går till, de kollade leg, skrev upp namn i vallängder och väljare dök in i valbåsen och kom ut igen med ett kryss nånstans på det långa lakan som bestod av 22 kandidater.
En genomskinlig tunna blev fullproppad med deras röster.



Volodymyr röstar

Röstsedlar i valurnan































Och räkningen gick undan, alla jobbade med sina uppgifter inför de övervakare som fanns i lokalen. Vi var alla inlåste under räkningen med polisskydd utanför. Allt gick så lätt!



Poltava som stad är vacker. Gröna ytor finns överallt, parker och statyer verkar finnas i uppsjö. Jag hann en sväng kvällen innan till armemuseum som speglade kriget där Karl XII förlorade.

Under korset och den upphöjnad som fanns är gravarna för de svenskar som förlorade sina liv under detta krig. Att stå på plats och begrunda detta känns som att nån borde dra lärdom av allt dödande och därför borde krig inte uppstå igen. Och så vet vi att det hände igen och igen och även just nu.
 
 



Gänget som jobbade:
Volodymyr som tolk, jag och danska Ane som övervakare och Alexander som chaufför.

tisdag 22 april 2014

Stefan Löfvens 4 punkter om det svenska försvaret

Eftersom jag fått många frågor om hur vi tänker om försvaret och hur våra satsningar ska se ut så väljer jag att kopiera in den text som Stefan Löfven använde på presskonferens häromdagen. 

Stefan Löfven svarar om vår satsning på försvaret:

Fyra punkter om försvaret

Låt mig också säga några ord om dagens nya utspel om försvaret. Mot bakgrund av den svåra situation som råder i Europa med en öppen konflikt i Ukraina måste diskussionen om det svenska försvaret ske ansvarsfullt.

Regeringens hantering av försvaret sett över åtta år har varit anmärkningsvärd. Nu är dags att göra ett bokslut och bringa ordning.
 
Alliansen lovade mycket i valmanifesten 2006 och 2010. Låt mig ta två exempel:

Alliansens valmanifest 2006
”Målet bör vara att Sverige skall ha 2000 kvinnor och män i utlandstjänst. Det kräver reell kapacitet samt en försvarsbudget som rymmer både nationella och internationella uppgifter.”.
 
Idag är färre än 400 insatta internationellt.
 
Alliansens valmanifest 2010
”Ett nytt närområdesperspektiv har tillförts försvarspolitiken. En insatsorganisation med stående och kontrakterade förband skapas för insatser i landet, i närområdet och internationellt. Den nya insatsorganisationen om cirka 50 000 personer ska vara på plats under 2014.”
 
Nu ser vi verkligheten – nya insatsorganisationen kommer i bästa fall kunna vara på plats 2023.

Jag har sett en mycket ogenomtänkt reform kring avskaffandet av värnplikten som skapat problem med personalförsörjningen. Om jag hade varit statsminister hade inte en så dåligt förberedd förändring kommit till riksdagen. Den antogs dessutom med ett fåtal rösters övervikt. Det är inte en ansvarsfull hantering av Sveriges försvar.

Regeringen har därtill gjort ekonomiska glädjekalkyler som inte matchat de mål som ställts upp. Det har också Riksrevisionen uppmärksammat i sin granskning. Låt mig åter citera. 

”Riksrevisionens samlade bedömning är att Försvarsmakten, vare sig idag eller på några års sikt, kan leva upp till riksdagens och regeringens samlade krav på insatsverksamheten”
 
Regeringen har även inom försvarspolitiken prioriterat skattesänkningar. Anders Borg aviserade en årlig rambesparing på 4 miljarder i Almedalen 2007 för att finansiera skattesänkningar. Sedan dess har politiken präglats av tvära kast och dålig styrning - idag har vi sett ännu ett exempel.

Dessutom antog de en felaktig säkerhetspolitisk strategi från start 2006. Deras ansats med ett försvar ”utifrån och in” det vill säga att försvaret av Sverige skulle börja i Afghanistan var fel. Försvaret av vårt land måste självfallet börja i Sverige. 

Statsministern har uppenbarligen styrt försvaret utifrån sin egen devis att det är ett särintresse. 

Ryckigheten är häpnadsväckande. Finansministern stod för bara några veckor sedan och aviserade 101 miljoner i ytterligare besparing. Jag tror inte att någon riktigt vet om denna besparing fortfarande gäller. Vi kommer hur som helst inte acceptera den.

Jag måste också kommentera att den finansiering som idag presenteras i delar bygger på att svenskar felparkerar – så kan inte det svenska försvaret finansieras.

   Jag vill att alla de förslag som statsministern fört fram idag analyseras. Därför behöver dessa förslag analyseras inom ramen för den försvarsberedning som nu arbetar.

JAG har hela tiden värnat en bred överenskommelse – endast så får försvaret arbetsro.

   Låt mig också konstatera att dagens utspel vittnar om att det svenska försvaret har problem. Det är därför inte seriöst att enbart diskutera ökade ekonomiska ramar och nytt materiel. 

Regeringens styrning har varit otillräcklig – det måste bli ordning och reda i försvarspolitiken. Det är också tydligt att personalförsörjningen är ett av huvudproblemen. Därför blev jag orolig när statsministern inte berörde detta med ett ord i sin artikel och det finns heller inga medel avsatta för att komma till rätta med problemen. Endast ännu en i raden av utredningar för att lappa och laga en i grunden dålig reform.
 
   Avslutningsvis. Regeringen presenterade i sin vårproposition inte några förslag på kort sikt för att förstärka försvaret. 

Vi kommer i vår budgetmotion att presentera 400 miljoner i ökade anslag till materiel (200) och förband (200). Dessa medel tas från anslaget internationella insatser för 2014. Vi säger som sagt också nej till regeringens administrativa besparing på 101 miljoner.
 
Stefan Löfven
Partiledare 
Socialdemokraterna
 
 
 

 

måndag 14 april 2014

Att inte hinna det jag vill

Mars tog all min kraft. Att skriva, blogga, sända brev som jag brukar har fått stått tillbaka. Familjen krävde närvaro. Men nu måste vardagen börja att existera som förr.
Försvarsberedningen går in i slutskedet efter vår förlängning till mitten av maj. Vi lyssnar av ambassadörer, våra egna med specialister och myndigheter. Nu snart ska vi skriva ihop vad vi vill åstadkomma med det svenska försvaret. Det mesta av texten är klart, två genomgångar är gjorda redan och nu väntar sammansättningen av helheten och det senaste tillägget om Ryssland och Ukraina.
Försvarsforum som varit på många platser i landet har varit välbesökta, tror jag närvarat på 5 hittills, Luleå i maj är kvar. Det har höjt intresset för försvaret och gett människor möjlighet att lyssna och ställa frågor till oss som finns i de inre kretsarna. Men missförstånden är många, de flesta tror att vi fått fria händer att lägga förslag om försvaret. Så är det inte! Vi måste utgå från samma inriktning som försvarsbeslutet 2009. Det civila försvaret som vi ska prata om handlar enbart om hur man ska stödja försvaret vid höjd beredskap och krig. 
Och visst blir det mycket ord, i mitt tycke för mycket. Men vi får se, vi kanske får igenom mer konkret text till slut...

måndag 3 mars 2014

Ryssland och Ukraina

Läser just nu att president Putin beordrar att dra tillbaka trupperna. Nyss skulle de anfalla kl. 04.00. Vad blir nästa drag? Just oberäkneliga order är svårast - och mest effektivt! 
Att äga informationsflödet, sprida order och kontraorder, göra det vi andra inte tror - och sen ändra igen...
Ingen vill tro att krig är på väg, alla tolkar vad som händer, från de mest insatta till de som inte satt sin fot vare sig i det ena elle andra landet. Men vi kan inte tolka händelser med svenska eller Västeuropeiska glasögon, vi får inte vara naiva. Ingen trodde att händelsen med Georgien skulle hända 2008  - en "övning" som blev skarp och gick oerhört snabbt, på 5 dagar var Sydossetien och Abschassien intaget. Jag stod nyligen vid gränsen, vid taggtråden på en gränsposteringar i eller vid Abschassien och var tagen av den synen: ett taggtrådsstängsel på ett par meter högt som sträckte sig så långt ögat kunde se åt båda håll. Det var kameror på andra sidan i träden. En farbror kom ut och sågade ner en gren på andra sidan, vi stod tysta och såg på. Han hade dåliga kläder,  utseendet gav intrycket av en mycket gammal man. Vakterna sa att hans sonson bodde på "vår" sidan stängslet. De kunde inte träffas längre. Snö låg på marken, vi frös trots tjocka skor och jackor, allt kändes overkligt och oerhört fattigt och oändligt svårt att förstå. Varför måste det ligga taggtråd mellan en farfar och hans barnbarn?

Det enda jag kan säga om detta är att vi får inte tro att vi kan förstå vad som kommer att hända!

måndag 24 februari 2014

Framtidens arbetsmarknad kräver kunskapsgymnasium


 (Införd i Arbetarbladet 140224)

Utbildning blir ett allt viktigare krav på arbetsmarknaden. Vi ser därför med oro på att var femte ungdom i Sverige går utan arbete och skolresultaten fortsätter falla. Alltför många ungdomar hoppar av sina gymnasiestudier och allt färre unga väljer yrkesprogram trots att SCB visar att det kommer efterfrågas yrkesutbildad arbetskraft inom flera branscher. Enligt Svenskt Näringsliv skulle en fjärdedel av dem som valt högskoleförberedande program valt ett yrkesprogram om de gett behörighet till högskolan. Så här kan vi inte ha det, unga människor måste rustas för att möta framtiden och Sverige måste rustas för att fortsätta konkurrera med kunskap - inte låga löner. Då krävs att vi investerar i utbildning genom att stärka skolan i grunden och lägga om gymnasieskolan. Dagens och morgondagens unga ska ha den bästa chansen till utbildning och jobb.

 Vi vill därför:
 

 Införa en obligatorisk gymnasieskola. De ungdomar som inte har gymnasieutbildning möter en mycket kärv arbetsmarknad och många tvingas försörja sig genom försörjningsstöd. Socialdemokraterna kommer därför att göra det som regeringen har misslyckats med: höja kunskapskraven genom att göra gymnasiet upp till 18 år obligatoriskt.  

  • Se till att alla gymnasieprogram ger grundläggande behörighet till högskolan. Regeringen valde 2011 att ta bort högskolebehörighet i yrkesprogrammen. Året efter föreslogs ettårigt gymnasium helt utan teoretiska ämnen. Björklunds reformer blev både en flopp och ett svek mot unga som flydde från yrkesprogrammen och lärlingsutbildningarna. Socialdemokraterna kommer därför att förändra yrkesprogrammen så att de leder till högskolebehörighet utan att eleverna tvingas göra tillval. Unga som inte får med sig tillräckliga kunskaper från gymnasiet har det svårt i dag, och kommer att få det än svårare i framtiden.

  • Utveckla yrkesprogrammen till yrkescollege. Näringslivet är i behov av kvalificerade yrkesarbetare, men har rekryteringssvårigheter redan idag. Samtidigt är avhoppen från lärlingsutbildningen och yrkesprogrammen oroväckande många. Vi vill införa yrkescollege där arbetsgivarna aktivt deltar i utbildningens utformning, kvalitetssäkring och beslut om antalet utbildningsplatser. Kvaliteten i utbildningen höjs genom gemensamt ansvar mellan arbetsmarknadens parter och skolans huvudman.  

Vi socialdemokrater har slagit fast att full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Jobb och utbildning går före allt annat. Vårt mål är att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Då krävs investeringar i utbildning – inte fler ideologiskt motiverade skattesänkningar och privatiseringar.


Ibrahim Baylan (S), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott

Åsa Lindestam (S), riksdagsledamot från Gävleborgs län

 

tisdag 11 februari 2014

Nu börjar kampen om de ungas röster


Den 25 maj är det EU-val och nu börjar politikerna visa upp sig. Förutom parti- och

personröster handlar det om att få folk att gå till valurnorna. I fredags pratade EUparlamentarikern Jens Nilsson (S) med unga i Söderhamn.

Vid förra EU-valet röstade endast 45 procent av svenskarna. Nu är ambitionen att nå 50, men helst 55 procent.

Det är också anledningen till att Socialdemokraterna valt att påbörja valkampanjen. Jens Nilsson är Norrlands enda EU-parlamentariker och vill gärna sitta kvar.

– EU-valet blir bara viktigare och viktigare eftersom många stora frågor behandlas och avgörs av parlamentet. Och det går faktiskt att påverka, säger han när vi träffas i ett klassrum på Staffangymnasiet. Framför honom sitter ett gäng grabbar i elprogrammet.

De är fyllda 18 och får rösta i både EU-valet och i kommun-, landstings och riksdagsvalet i höst. De är med andra ord viktiga för alla partier.

– Självklart vill vi nå förstagångsväljarna. Vi är angelägna om att få med oss de unga, säger Jens Nilsson och får medhåll av riksdagsledamoten Åsa Lindestam.

I dag är 60 procent av de kommunala besluten påverkade av EU:s regelverk. Så även om man inte har tänkt på det så är det som händer i EU en del av folks vardag. Och då handlar det alltså om att välja politisk färg.

När alla i klassen säger att de tänker rösta, skiner Åsa Lindestam upp. Då stämmer det som de har haft på känn, att det finns ett större politiskt intresse bland unga i dag  än vid förra valet.

– För oss handlar det framför allt om att minska arbetslösheten. Vi vill få unga i arbete och för att nå dit måste vi satsa på utbildning, bra och aktuell utbildning. Vi vill även ge Arbetsförmedlingen större möjligheter så att de kan ge människor vad de behöver för att kunna komma ut i jobb, säger hon.

För henne och partikamraterna handlar det nu om ett hårt arbete fram till valen. Just nu känner de att de politiska vindarna blåser åt rätt håll, men mycket kan hända under resans gång.

 – Visst känner jag en viss oro för valet i höst. Det är därför vi måste ligga på hårt redan från starten, säger Åsa Lindestam.

När klassen får frågan om de har bestämt sig för hur de ska rösta vrider många på sig, nej, inte än ...

Text

Åsa Kastman, journalist på HelaHälsingland/Söderhamnskuriren