Händelser

Idag har jag suttit på morgonen o fyllt i reseräkningar. Jag kör mycket med egen bil i länet, när man ska på kvällsmöten, till städer och byar där tåg inte går eller ens buss så blir det ofta bil. Inte alltid. Men ibland, oftast.
Jag skriver dagbok. Korta rader om vad dagen har handlat om. Även vad mätaren på bilen visar. Idag stod det "Tåg!" på en rad om en dag för ett tag sen. Så då visste jag.
Jag är tacksam för att jag är född i "duktiga flickors lag" som alltid har kravet hängande över sig att göra rätt, att anteckna, att få ner på papper vad jag gjort. Jag har tränats i det här sen jag var liten.
Men jag vet samtidigt att utan min dagbok vore jag helt förlorad.
Hur skulle jag kunna skriva in rätt saker om jag inte förde noga anteckningar?
Ofta när folk frågar vad jag gjort eller ska göra måste jag titta i min almanacka eller min dagbok.
Då blir det rätt. Fast trist ibland. Att inte komma ihåg...

Men jag har stor förståelse för de som inte kommer ihåg varje datum, som inte vet om det är ett eller två år sen saker hände, som blandar ihop. Så tror jag många är.

Bekymret är när man blir utsedd av sina kamrater till nåt för att man har en eller flera förmågor. Ingen har dock alla. Och då blir det svårt med det som alltid varit svårt, att hålla reda på papper, att kolla datum och fylla i rätt, att fixa det som "alla" borde kunna fixa.

Jag tycker det är klantigt att göra fel. Men det är helt mänskligt.

Jag trodde i min naiva inställning att administrativ personal vill göra rätt, hör av sig när de uppfattar att nåt är fel, är till för att hjälpa oss andra.
Nu vet jag bättre. Men jag vill tro människor om gott.
Det känns tungt att inse verkligheten ibland.