Försvarsberedningen (S) (finns även på Newsmill)

Försvarsberedningen markerar tydligt att det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet rejält ska fördjupas i framtiden. Det handlar om att skapa säkerhet och stabilitet långsiktigt i vår del av Europa. Att med hänsyn tagen till de enskilda ländernas säkerhetspolitiska profil utveckla samarbetet när det gäller övning, utbildning, underrättelser och utveckling av materiel är en tydlig signal till omvärlden som bidrar till såväl militär förmågeutveckling som kostnadseffektivitet.

 Att länder med liknande värderingar  och så mycket av gemensam historia skulle välja att fördjupa sitt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete är inte kontroversiellt. Det är istället en naturlig utveckling som dels stärker plattformen för samarbete med omvärlden, dels bygger gemensam säkerhet. I såväl den finska vitboken som presenterades 2012 som i den svenska försvarsberedningens rapport finns likartade slutsatser om vikten av fördjupat nordiskt samarbete. .

 Såväl Norge som Danmark betonar ett liknande intresse och Island bjuder in övriga nordiska länder att tidvis ta ansvar för luftövervakningen över dess territorium. Att detta nu kommer att genomföras är ett exempel på att det nordiska samarbetet utvecklas. Ett annat viktigt exempel är ”Cross Border training” där det norska, finska och svenska flygvapnet återkommande övar tillsammans över nordkalotten. När den svenska försvarsberedningen pekar på möjligheten  att bygga upp en gemensam incidentberedskap är det en inriktning som skulle öka det gemensamma ansvarstagandet för närområdet samtidigt som samarbetet ges en tydligt fördjupad dimension. Samarbetet får i så fall än skarpare konturer.

 Att arbeta mer tillsammans i det nordiska perspektivet är inte minst viktigt med tanke på utvecklingen i Ryssland. Ryssland är idag ett samhälle som utvecklas i allt mer auktoritär riktning, landet har fortsatta stormaktsambitioner, stora penningbelopp satsas på att bygga upp den militära förmågan, övnings- och underrättelsemönstret i östersjöområdet stärks och vår säkerhetsmiljö påverkas. Detta är realiteter som det är bra att försvarsberedningen nu står bakom i sin analys. Ryssland har förändrats i förhållande till den förra försvarsberedningens rapport.

 Att Östersjöområdet i grunden präglas av lugn och stabilitet är bra. Det är ett viktigt hav med tanke på den omfattande kommersiella trafiken, där olje- och gastransporter har en särställning. Samarbetet kring sjöövervakning och alla åtgärder som kan vidtas från samtliga Östersjönationer för att bidra till ökad säkerhet är av utomordentlig vikt. På samma sätt är utvecklingen i Arktis där kommersiella och säkerhetspolitiska intressen möts ett område som har betydelse för svensk och nordisk säkerhet. Vi måste arbete med både ”mjuk” och ”hård” säkerhet, dvs dels handel, diplomati, företagsutveckling och turism etc., dels den direkta försvars- och säkerhetspolitiken.

I detta sammanhang måste också de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen omnämnas. Att söka en fördjupad samverkan med dem utifrån ett nordiskt perspektiv är helt naturligt. Nato-medlemskapet är grunden för dessa tre länders säkerhetspolitiska tänkande. Men det motsäger inte på något sätt möjligheten i ökad utsträckning samverka.

Att försvarsberedningen markerar att det svenska försvarets främsta uppgift är att värna landets suveränitet ska inte ställas emot alla dessa ambitioner till samarbete. Det är istället en tydlig markering om att försvaret i grunden har en stark nationell dimension och uppgift. Visst kan det tyckas märkligt att detta måste markeras, men tyvärr har de senare årens utveckling och debatt skapat en situation där detta nu är nödvändigt. Det är bra att det finns en bred enighet om detta. Likaså konstateras i rapporten att Sverige är militärt alliansfritt.

I nästa del av försvarsberedningens arbete handlar det om att dra slutsatser som är direkt konkreta för det svenska försvaret. Det öppnar i sin tur för de prioriteringar som måste göras när det gäller framtidens  försvarsutgifter. Några ställningstaganden på den punkten är det inte moget att ta förrän den delen av arbetet är slutfört. Men den breda enighet som nu skapats i försvarsberedningen är självfallet en gemensam styrkeposition inför fortsättningen. Utan den så riskerar hela arbetet att haverera !

Peter Hultqvist (s)

Ordförande i försvarsutskottet – Sveriges riksdag.

Ledamot i försvarsberedningen. 

Urban Ahlin

Vice ordförande i utrikesutskottet.

Ledamot i försvarsberedningen.

Åsa Lindestam (s)

Ledamot i försvarsutskottet – Sverige Riksdag.

Ledamot i försvarsberedningen.