Nordiskt samarbete

Idag debatterade vi samarbete på längden och tvären om och med våra grannländer. Vi (S) lägger ändå två reservationer. 

Varför?

Vi vill driva på hårdare! 

Vi har så få missioner ledda av FN där vi deltar just nu. Det övervägande antalet missioner vill vi att FN ska leda. Vi förstår att FN inte har egna styrkor med försvar utan i dagsläget är det då Nato som gäller. Men vi kan fredsbevara! Vi har varit med i så många missioner tidigare med gott resultat. 

Stridsgrupperna från EU har aldrig använts och vi måste lösa upp den knuten. Förmodligen handlar det om ekonomi. När FN ber om hjälp på ett lands vägnar måste våra stridsgrupper kunna användas. Annars har de inget berättigande i dagsläget. De tar en stor del av vårt försvar som annars skulle kunna användas till annat. Visst var det OK 2008 när det hela drog igång för vår del, och även 2011. Vår styrka består ju av ett nordiskt samarbete och även Estland har ställt upp, likaså Irland. Men nu har vi samövat och grupperna är beredda. Men det saknas politisk vilja att använda gruppen. I skarpt läge får alla länder vara med och bidra. Kan det vara där skon klämmer?

Säkerhet och stabilitet byggs i samarbete i vårt närområde. Vi i (S) vill vara militärt alliansfria och ändå ställa upp på grannar. Men det ska inte vara förpliktande utan var och en ställer upp vid kris och krig med vad man kan.

Låt oss jobba hårt med samarbete, med övning, utbildning, förmågeutveckling och allt där vi kostnadseffektivt kan förbättra och lära av varandra. Andra tittar på Norden och vårt samarbete idag. Då kan vi fördjupa och vara pådrivande för vi vet att tillsammans blir vi bara bättre. Och starkare!