Att vinna freden (införd i UNT 10/9)

En av de frågor som EU vill förbättra när det gäller samarbetet mellan FN och EU är kvinnors utsatta situation i krigsområden. Sten Tolgfors (M) besökte, som EU:s högst ansvarige försvarsminister under det svenska ordförandeskapet, den 23 juli FN-högkvarteret i New York. Han framhöll att kvinnors situation är en glömd del i de internationella konflikterna och att övergrepp mot kvinnor och barn är ett effektivt sätt att söndra samhällen.
Vi socialdemokrater från Norge, Danmark och Finland bejakar denna insikt och tycker att det är positivt att Sverige, som nordiskt ordförandeland, nu tar ett vidare grepp i dessa frågor. Försvarsministerns uttalande är helt i linje med, och är nästintill en identisk upprepning av, vad vi kvinnliga socialdemokrater från Norge, Danmark och Sverige fått gehör för vid OSSE:s (Organisationen för Stabilitet och Säkerhet i Europa) sommarmöte i Vilnius 2009.
Vi ser det som angeläget att EU, för närvarande med ordförandelandet Sverige, i allmänhet och de nordiska länderna i synnerhet går från ord och möten i New York till aktiv handling i Afghanistan där vi alla har ett engagemang. FN:s senaste rapport om situationen och den senaste tidens utveckling i Afghanistan visar med all önskvärd tydlighet att mänsklig säkerhet och basala livsbetingelser är avgörande för den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Mänsklig säkerhet definieras av FN som demokratiska rättigheter för kvinnor, stabila säkerhetsorganisationer, vård, skola, omsorg och ett miljöperspektiv. Utan en mänsklig säkerhet och tydliga politiska mål riskerar vårt, och våra allierades engagemang tvärtom förvärra etniska och militära konflikter i främst Afghanistan men även annorstädes.
Utvecklingen i Afghanistan rör sig i en motsatt riktning mot vad som är önskvärt. Enligt FN senaste rapport saknar 87 procent av befolkningen rent vatten, 7.4 miljoner människor (31 procent) lider av bristande livsmedelssäkerhet, två kvinnor dör varje timme i havandeskapskomplikationer, två miljoner grundskoleelever nekas skolgång av vilka 1,3 miljoner är flickor. Detta är endast några av alltför många exempel.
Av totalt utlovade 660 Miljoner USD för återbyggnaden har endast 68 procent verkligen överförts till respektive projekt eller delområde, att jämföra med det rent militära medlen som sprängt alla budgetramar. Sammanställningen i likvida medel och måluppfyllelse talar ett mycket bistert språk och med tanke på hur utbildningssatsningen och folkhälsa faller ut så måste tvivel resas om prioriteringarna är dom rätta. Trots att den svenske Biståndsministern Gunilla Carlsson nu aviserar ytterligare satsningar för att förmå jordbrukare att överge vallmo som gröda så ger helheten i Afghanistan ett minst sagt skevt intryck. Av den totala svenska budgeten om 1 200 miljoner är endast 200 av dessa avsedda för samhällsbyggnad. Övrigt är avsett för den militära insatsen. Vi vill i detta sammanhang peka på Norges mer balanserade insatts för Afghanistan där det budgeteras lika stora medel för det militära stödet, 750 miljoner NOK, som för samhällsuppbyggnaden, även där 750 miljoner NOK i bistånd.
Ett krig kan mycket väl vinnas med vapen i hand, men för fred krävs mer än vapen. Historien förskräcker och vi måste nu visa att vi lärt oss läxan. Afghanistan och dess närområde samt våra förbands säkerhet bygger på att vi som besitter det politiska ledarskapet vill och har förmågan att även vinna freden. Det är, med omtanke om det Afghanska folket och våra förbands säkerhet, inte tillräckligt att vi inte bara anstränger oss ytterligare för att uppnå mänsklig säkerhet i Afghanistan, vi måste göra allt som står i vår makt för att vinna freden.
Ytterligare satsningar och en prioritering av rent vatten, tillräcklig tillgång till mat samt skola och basal sjukvård för alla oavsett kön utgör grunden för varje samhälle. Ur detta kan en fred vinnas. Vinner vi inte freden riskerar vi att förlora kriget oaktat vilka vapen vi har. På Sten Tolgfors, Gunillla Carlsson och Sverige vilar nu ett tungt ansvar under tiden som ordförandeland i EU, att gå från ord till handling och i detta prioritera livsnödvändiga, för en säkrare och fredligare utveckling i Afghanistan.


Åsa Lindestam (S) Ledamot i Sveriges Riksdag samt Försvarsutskottet.
Signe Oye (S) Ledamot av det Norska Stortinget samt Försvarsutskottet
Saara Karhu (S) Ledamot i Finlands Riksdag samt Försvarsutskottet
Tone Tingsgård (S) Ledamot i Sveriges Riksdag


Samtliga ledamöter är medlemmar av respektive lands OSSE-delegation