Igår fick jag möjligheten att se filmen "Bananas" som visades här på Riksdagen. Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård ville ge oss en bild över bananarbetarnas situation i Nicaragua och hur de var som David och Goliat mot det mulitnationella, USA-ägda företaget DOLE. Efter att filmen visats i Los Angeles hade företaget stämt filmbolaget också. Invecklade turer i yttrandefrihet diskuterades på mötet efter filmen. Lagstiftningen skiljer sig mycket mellan länder och där får vi igen bevis för att politik gör skillnad. Det är så lätt här hemma att falla in i att det är självklart att yttrandefriheten ska finnas.
Men bananarbetarna: De vandrade på fälten i kaskader av vatten som sprutades över bananodlingarna. Vattnet var uppblandat med växtgiftet DBCP vilket leder till sterilitet, vetenskapligt också bevisat.
Vi fick också i ett par sekvenser se den förtvivlan som uppstod när männen på odlingen insåg att de var sterila och vi kunde ana att många av dessa arbetare trott att det var kvinnorna i deras liv som de trott hade varit orsaken.
Filmen skildrade rättegången i uppbyggnadsskedet men också direkt inifrån rättssalen med den lilla advokatens kamp mot omättliga rikedomar som DOLE kunde uppbåda i form av advokater och annan hjälp.
Så lätt vi kan invaggas i tron att vi alltid i alla lägen har yttranderätt och att den alltid ska finnas där. Så nyttigt att se världen från andras ögon och inse att demokrati och mänskliga rättigheter fortfarande är en stor brist världen över. Så lätt att lockas med i att förfäras över vår vardags små ting när världen därute stundtals kämpar för att överleva.
Måtte jag inte förblindas....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar