Debattartikel införd i SöderhamnsKuriren januari 2011:
Efter att på plats i Sälen på Folk och Försvar ha lyssnat och begrundat vad försvarsminister Sten Tolgfors säger om det svenska försvaret vill jag lägga min pusselbit till vad som händer just nu inom området.
Inge Erikssons artikel införd 21/1 i SöderhamnsKuriren yfter frågan om hur försvaret ska kunna anställa yrkessoldater när så många som 3 000 man saknas idag. Jag instämmer i kritiken, det blir svårt!
Dessutom vill försvarsministern ställa den nordiska styrkan i beredskap gång på gång, kallad NBG, Nordic Battle Group. Den består av ett antal tusen soldater som på 10 dagar ska kunna förflytta sig i en radie på 600 mil från Bryssel. Sverige har haft ledningen för NBG 2008 och står nu igen i beredskap med NBG 2011.
Riksrevisionen har tittat på NBG 2008 och konstaterat att den kostade 3 gånger så mycket som var planerat, att den inte kunde uppfylla mer än 3 av de 6 konfliktskalor som den var satt att utföra och att vi som politiker inte fick den insyn vi har rätt till för att fatta rätt beslut. Kostnaden var beräknad till 1 miljard men det blev 4,5 miljarder i de sluträkningar vi sett. Tyvärr går det inte att följa alla kostnader så Riksrevisionen anser att kostnaden ligger ännu högre. Dessutom betalade Sverige för 80% av styrkan trots att även Finland, Norge, Estland och Irland ingick men med mindre bidrag.
Vi (S) ville inte att Sverige skulle ta ledningen igen för styrkan 2011 av den anledning att kostnaderna var oerhört höga och att styrkan inte utnyttjats på de år den funnits inom EU. Men inför fullbordat faktum fick vi ge med oss. Och nu vill regeringen att vi ställer en ny styrka på plats 2014 på samma förutsättningar!
Hoten vi står inför är diffusa. Miljöhot, IT-hot eller terrorattacker står högt på listan över vad vi kan utsättas för. Försvarsministern sätter då in yrkesförsvar där även stridsvagnar som ska stå beredda i Sverige med 10 dagars varsel. Sånt kostar också.
Självklart ska vi samöva med andra länder. Självklart ska vi i Sverige bedöma vilka hot som vi står inför. Självklart ska vi som land ta beslut om vem eller vilka vi stödjer eller inte i konflikter. Men vi får inte slösa bort pengar genom att ta på oss uppgifter som vi borde dela mer solidariskt med andra länder. Sverige behöver ett försvar som fungerar utifrån vad vi kan se är hotbilden nu och i framtiden så långt vi kan överblicka. Samverkan är bra, men inte för att föra in små försvarsministrar som vill leka vid stora pojkars bord. Breda överenskommelser har tidigare präglat Sveriges försvar. Vart tog det vägen?
Inge Erikssons artikel införd 21/1 i SöderhamnsKuriren yfter frågan om hur försvaret ska kunna anställa yrkessoldater när så många som 3 000 man saknas idag. Jag instämmer i kritiken, det blir svårt!
Dessutom vill försvarsministern ställa den nordiska styrkan i beredskap gång på gång, kallad NBG, Nordic Battle Group. Den består av ett antal tusen soldater som på 10 dagar ska kunna förflytta sig i en radie på 600 mil från Bryssel. Sverige har haft ledningen för NBG 2008 och står nu igen i beredskap med NBG 2011.
Riksrevisionen har tittat på NBG 2008 och konstaterat att den kostade 3 gånger så mycket som var planerat, att den inte kunde uppfylla mer än 3 av de 6 konfliktskalor som den var satt att utföra och att vi som politiker inte fick den insyn vi har rätt till för att fatta rätt beslut. Kostnaden var beräknad till 1 miljard men det blev 4,5 miljarder i de sluträkningar vi sett. Tyvärr går det inte att följa alla kostnader så Riksrevisionen anser att kostnaden ligger ännu högre. Dessutom betalade Sverige för 80% av styrkan trots att även Finland, Norge, Estland och Irland ingick men med mindre bidrag.
Vi (S) ville inte att Sverige skulle ta ledningen igen för styrkan 2011 av den anledning att kostnaderna var oerhört höga och att styrkan inte utnyttjats på de år den funnits inom EU. Men inför fullbordat faktum fick vi ge med oss. Och nu vill regeringen att vi ställer en ny styrka på plats 2014 på samma förutsättningar!
Hoten vi står inför är diffusa. Miljöhot, IT-hot eller terrorattacker står högt på listan över vad vi kan utsättas för. Försvarsministern sätter då in yrkesförsvar där även stridsvagnar som ska stå beredda i Sverige med 10 dagars varsel. Sånt kostar också.
Självklart ska vi samöva med andra länder. Självklart ska vi i Sverige bedöma vilka hot som vi står inför. Självklart ska vi som land ta beslut om vem eller vilka vi stödjer eller inte i konflikter. Men vi får inte slösa bort pengar genom att ta på oss uppgifter som vi borde dela mer solidariskt med andra länder. Sverige behöver ett försvar som fungerar utifrån vad vi kan se är hotbilden nu och i framtiden så långt vi kan överblicka. Samverkan är bra, men inte för att föra in små försvarsministrar som vill leka vid stora pojkars bord. Breda överenskommelser har tidigare präglat Sveriges försvar. Vart tog det vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar