Efter ett författarmöte i "min" förening PAKS, Parlamentariker och Kulturskapare, där jag är ordförande, grubblar jag på hur vi ska göra rätt saker inte bara saker rätt.
Min pappa har alltid sagt att "all publicitet är av godo, även den onda" och jag ger både honom och vår morgonförfattare Lena Sundström rätt. Hon har skrivit boken "Det lyckliga folket" där hon beskriver vad som hänt med Danmark de senaste åren och hur allt vi fortfarande reagerar på i Sverige bara passerar utan åtgärd i Danmark. Hatet mot dem som kommer från andra länder frodas där.
Jag hade klippt ut en artikel som berörde mig djupt när jag läste den: Den som kommer från ett utomeuropeiskt land och finns i Danmark kan nu få 100 000 kr för att ge upp sitt medborgarskap och flytta hem. Staten har avsatt 20 miljarder för att kommunerna ska kunna leva upp till detta.
Att känna ett sånt hat och en sån oro för så många människor måste vara grymt. Jag känner många från andra länder, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Jag känner också många i Sverige, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Hur kan ursprung vara det som avgör om man gillar nån eller inte? För mig är det helt orimligt. Jag njuter av ett härligt samtal där nån beskriver varför han eller hon säger att "så här tycker jag" vare sig han/hon är från Sverige eller från ett annnat land, men det ska vara ett samtal, en dialog. Att för en sekund tro att vi i Sverige är finare, klokare och alltid fattar rätt beslut är ju bara naivt. Människor som anser sig "veta" svar och misstänkliggöra andra utan att ens ha träffat dem är förkastliga. Dessa tar energi från mig och jag avslutar snabbt sån vänskap och lämnar. Människor med öppna frågor om "hur tänkte du då" och som verkligen vill veta hur andra tänker är mina favoriter. Så vill jag själv också vara.
Det ska bli spännande att läsa Lenas bok!
