Främlingsfientlighet

Efter ett författarmöte i "min" förening PAKS, Parlamentariker och Kulturskapare, där jag är ordförande, grubblar jag på hur vi ska göra rätt saker inte bara saker rätt.

Min pappa har alltid sagt att "all publicitet är av godo, även den onda" och jag ger både honom och vår morgonförfattare Lena Sundström rätt. Hon har skrivit boken "Det lyckliga folket" där hon beskriver vad som hänt med Danmark de senaste åren och hur allt vi fortfarande reagerar på i Sverige bara passerar utan åtgärd i Danmark. Hatet mot dem som kommer från andra länder frodas där.

Jag hade klippt ut en artikel som berörde mig djupt när jag läste den: Den som kommer från ett utomeuropeiskt land och finns i Danmark kan nu få 100 000 kr för att ge upp sitt medborgarskap och flytta hem. Staten har avsatt 20 miljarder för att kommunerna ska kunna leva upp till detta.

Att känna ett sånt hat och en sån oro för så många människor måste vara grymt. Jag känner många från andra länder, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Jag känner också många i Sverige, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Hur kan ursprung vara det som avgör om man gillar nån eller inte? För mig är det helt orimligt. Jag njuter av ett härligt samtal där nån beskriver varför han eller hon säger att "så här tycker jag" vare sig han/hon är från Sverige eller från ett annnat land, men det ska vara ett samtal, en dialog. Att för en sekund tro att vi i Sverige är finare, klokare och alltid fattar rätt beslut är ju bara naivt. Människor som anser sig "veta" svar och misstänkliggöra andra utan att ens ha träffat dem är förkastliga. Dessa tar energi från mig och jag avslutar snabbt sån vänskap och lämnar. Människor med öppna frågor om "hur tänkte du då" och som verkligen vill veta hur andra tänker är mina favoriter. Så vill jag själv också vara.

Det ska bli spännande att läsa Lenas bok!

Lena Sundström, filmen om boken

Främlingsfientlighet

Några gånger har jag blivit utmanad att debattera med främlingsfientliga grupper i min hemstad, Söderhamn. Senast var det Folkfronten, ett nazistiskt parti som inte är rumsrent och aldrig kommer att bli det heller. I helgen försökte de hyra lokal på ett par ställen i kommunen men misslyckades. Deras ledare i Söderhamn väntar på ett nio månaders straff o kryper strax in i kurran. De har tapetserat stan med fula gula lappar med ett fruktansvärt budskap. Alla som ser dessa hjälps åt att skrapa bort dem från väggar och fönster.

Läser också media idag som tar upp om Sverigedemokraterna och deras debattartikel i Aftonbladet. Förfärligt...både att släppa in och debattera detta.
Jag är av den bestämda åsikten att vi kan övertyga våra 95% av befolkningen att inte rösta på SD, men vi förlorar de redan övertygade och det värsta som kan hända är att vi förlorar fler till detta främlingsfientliga parti på väg mot Riksdagen. De siffror och argument som de för fram är inte sanna och även om de dementeras i efterhand blir det aldrig samma sak som om de kunde bemötas direkt. Men de har insett att de tjänar på att föra fram påståenden som den de debatterar emot inte kan säga så mycket om utan att verkligen har kollat upp - och då visar det sig vara falskt. Men vad hjälper det då?

Nu har vi lyckats hålla dem borta från Riksdagen men om vi tittar på grannländerna så är de med i de beslutande organanen. Skrämmande verklighet som smyger sig på. Inom kyrkan ökade de med 3 platser till 7 idag. I Söderhamn har vi två killar som sitter på varje Kommunfullmäktige men sällan är i talarstolen utom när det gällde att säga nej till ensamkommande barn från andra länder. Då var de uppe och sa nej. Det visar med all tydlighet vilken empati de har.