Det mångkulturella Kazakstan

Idag bjöd värdlandet på en fantastisk upplevelse i form av en bussresa upp till bergen Ak-Bulak. Snöklädda toppar med en fantastisk utsikt på flera mil och en sol som gjorde att vi kunde gå barärmad i kanten på berget.

Här uppträdde alla möjliga personer från olika delar av Kazakstan och visade oss sina danser och sånger, dräkter och hantverk.

Vi fick se örnar och falkar som fångade bytet i flykten, hästar som reds av kosacker, nån form av brottning och även olika instrument som de spelade för oss. Storslaget och samstämt och med mycket stolthet över allt och alla. Här har vi mycket att lära och ta vara på mångfalden på ett helt fantastiskt sätt.

Nu väntar en lång resa hem, drygt 6+3 timmar så nu gäller det att kämpa mot sömnen och sova för att ställa in sig till svensk tid igen.

En hård dag i Kazakstan...med OSSE

Fortfarande något jetleggad efter flygresa och tidsomställning är nu den här dagen nästan över. 30 minuter på rummet innan nästa möte, där det förhoppningsvis ingår mat, försöker jag få ordning på allt.

Idag har jag lyssnat till debatt om mänskliga rättigheter i världen, och sen hur läget är i Kirgistan just nu. Otroligt dramatiskt och imorgon far vår ordförande Joao Soares till Kirgistan för att träffa presidenten. Jag skrev ett brev från oss i socialistgruppen till Rosa, hon som just nu är president. Träffade henne i Wien i februari på vårt möte och vi bestämde att höras av. Sen gjorde hon revolution tillsammans med sina partikamrater...!

Måtte allt gå bra där i hennes land, vi behöver fred för hela världen, inte mer blodspillan. Någon sa idag att det var förväntat med maktövertagande, folket var trött på den ledare de hade och behövde annat styre.

Har även lett socialistgruppens möte idag då vår gruppledare är kvar i England och förhandlar i opposition numera. Jag är sekreterare i gruppen just nu. Vi enades om att stödja vår kandidat Petros från Grekland som nästa ordförande i OSSE. Vi fördelade uppdragen så nu är det bara att sätta igång och jobba med det. Det innebär en hel del prat med folk ikväll. Det svåra är att prata med de som inte kan engelska och ändå göra sig förstådd.

Fast just nu skulle jag hellre vilja sova....

Otroligt att få befinna sig "mitt i" fast en bit hemifrån.

Lika fördelning..

Den militära delen i Afghanistan verkar öka men den civila sidan ligger still. Fred vinns inte med militär, den vinns med civila anslag som gör att folk ser att andra länder vill väl.
Norges tanke och gärning där 1:1 används, lika medel till militär som civil sida är att föredra. Skulle vi göra lika måste vi höja vårt anslag avsevärt, idag är den civila delen endast 20% av den militära sett från Sveriges sida.
Idag när jag sitter på möte för att lyssna och delta i hur vi ska göra världen säkrare (OSSEs höstmöte i Aten där vi diskuterar säkerhet i världen) handlar det om energisäkerhet, mänskliga rättigheter och utmaningar i framtiden. Igår såg vi hur alla gasledningar fördelar sig på den här sidan jordklotet, vilket visar att det inte är så enkelt. Vem samarbetar med vem och varför?
Afghanerna har observatörsstatus här, men ingen är närvarande. Vi övriga 56 länder finns på plats. Just nu pratar Kazakstans gruppledare, mr Kassym-Jomart Tokayev om klimathot och hur vi ska samarbeta. De är ordförandeland i OSSE nästa år.
Läser också SvD där Jan Eliasson verkar dela en hel del av mina tankar., likaså en del bloggar..

Läs också SvD, Mitt-i-steget, DN, SvD2