Åsa Lindestams blogg: vallöften
Visar inlägg med etikett vallöften. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vallöften. Visa alla inlägg

söndag 16 augusti 2009

Stundande val i Afghanistan


Lyssnar på radio, kollar TV-nyheter och se i tidningarna: Alla har valet i Afghanistan som första nyhet. Valet är på allas läppar. Vad kommer att hända? Allt pekar mot att president Karzai får fortsätta. Trots att han sålt ut kvinnorna för att få fler röster förväntas han vinna. Hur kan en kvinna rösta på honom när det innebär att hennes man kan vägra henne mat om hon inte vill ställa upp på de sexuella tjänster mannen kräver? Förmodligen törs hon inte annat. Hur väl är valhemligheten bevarad i Afghanistan? Kommer mannen att kliva in i båset tillsammans med kvinnan för att se till att hon röstar rätt? Finns röstsedlar? Tar hon sig ens till vallokalen när alla som försöker rösta hotas av talibanerna? Och kan hon om hon lyckas komma ensam in i båset välja rätt kandidat utifrån sin egen övertygelse när hon förmodligen inte ens kan läsa? Och vad vet hon om vad Karzai eller motkandidaterna och vad de vill sträva mot om de vinner? Hur har hon fått till sig detta och kunnat förstå vad det innebär?

Här krävs år av utbildning för alla de afghanska medborgarna innan ett val kan kallas "fare and free". Det vet vi på förhand, alla vi som deltagit i valövervakning någonstans i världen.

lördag 5 januari 2008

Bensinskattehöjningar


Under hösten har jag fått många mail som handlat om bensinpriser och skatterna på fordonsbränslen. Jag minns särskillt ett från en förälder i norra Hälsingland som var förtvivlad över att deras liv var så beroende av bil och kostnaden för att kunna transportera sig. Hon och hennes man pendlade båda från den by de bor i till jobb fyra mil per dag. De hade 15km till affär och varje vecka skulle det skjutsas till barnens olika aktiviter ett antal gånger. I den familjen körde de 3500 mil med den ena bilen och 1500 med den andra varje år. Den verkliga kostnaden för dem och deras resor uppgick till mer än 120 000 kronor per år. För henne och hennes familj finns inget alternativ till bilen. Men det som gjorde henne mest arg var att hon blivit så lurad av kristdemokraterna. Deras löfte om att sänka besinskatten hade gjort att hon och hennes man för första gången valt att inte rösta på socialdemokraterna utan valt kd´s valsedel till riksdagen. Nu ville hon veta vad jag kunde göra för henne och om jag kunde förmå kd att stå upp för sina löften.

Hennes mail och de andra berättelser jag fått ta del av som visar på hur viktig bilen är för så många i vår region visar på två saker. Det första är att kollektivtrafiken inte är ett alternativ för många som bor i våra trakter och det andra att det är lätt att som kd ställa ut fagra löften som sedan lättvindigt bryts.

Dessvärre så kan jag inte förmå kd att stå för de löften de ställde ut. Deras löftesbrott får stå för dem. Men vad är då möjligt att göra? Jag delar de åsikter som förs fram om att vi måste minska på de koldioxidutsläpp som görs för miljöns och klimatets skull. Jag ställer också stora förhoppningar till att fordonsindustrin kommer att ta fram andra bränslen och system som påverkar miljön mindre. Men innan de finns och får rejält genomslag så har vi de bränslen vi har till den fordonspark som så många i vår region är beroende av. Hur kan vi då få till ett sätt att både ge lättnader till alla dem som är så beroende av sina bilar och samtidigt minska utsläppen från fossila bränslen?

Här menar jag att det måste ske genom att se på var människor bor. Jag vill se ett system som hårdare beskattar bilar i de regioner där det kollektiva resandet är ett verkligt alternativ och som samtidigt ger lättnader för alla dem som bor i områden där bilen är det enda alternativet. Den frågan kommer jag att driva i mitt parti inför vår nästa partikongress. För att få regeringen att lyssna på problemen utanför Stockholms tullar verkar tyvärr omöjligt.