Civil nödvändighet

Fler och fler börjar omvärdera kriget i Afghanistan. Igår läste jag "Mitt i steget" av Johan Westerholm och idag Dagens Arena av Björn Elmbrandt.
De militära insatserna måste övergå än mer till civila insatser som hjälper det afghanska folket till ett liv där demokrati spelar roll, där kvinnor kan föda barn utan att ständigt riskera att dö och där barn får gå i skola oavsett kön.
På vilket sätt kan vi bidra med att hjälpa/visa hur vi kan leva tillsammans och producera något som inte är opium? Att bränna ner deras opiumplantage och lämna familjer att svälta är ingen lösning i sig, alternativen måste fram.
Hur kan vi se till att de kvinnor som är gravida får den grundläggande vård och den undersökning de så väl behöver för att föda friska barn? Kan vi erbjuda utbildning i våra länder för afghaner så de själva kan ta hand om sitt folk?
Kan skolbyggnader med riktiga toaletter underlätta för flickor att gå i skolan?
Och inte minst: Hur får de rent vatten till sin befolkning? Siffrorna i Johan blogg igår var verkligen skrämmande.
Här har vi i Sverige en stor nöt att knäcka, men tillsammans med SAK, Svenska Afghanistankommitten kunde vi nå betydligt längre på den civila sidan så att den militära inte behöver trappas upp.