Veteraner...

Hur tar vi hand om de soldater som ställt upp för oss och tjänstgjort i andra länder? Nu kommer snart svaret på hur vi ska göra i framtiden. Veteranutredningens andra del läggs framför Försvarsminister Sten Tolgfors.
Problemet är inte lätt och enkelt. Många av våra soldater får se och vara med om händelser som vi andra inte kan drömma om. Det sätter spår för livet.
Jag har träffat mammor och fruar som berättar om hur deras män vaknat mitt i natten, drömmarna har kommit ikapp och hjärnan återupplivar skräckscener.
Många vill inte heller erkänna att de har sviter efter sin utlandsvistelse. Många har ännu inte fått sviter, det kan komma flera år efter.
På plats på campen finns debriefing, vid hemkomst finns det också och efter nåt år får soldaten ett samtal igen.
Men om de skulel säga: Jag har svårt med sömnen, jag gråter lättare, jag tycker att alla pratar om så ovidkommande saker i Sverige när folk dör i andra länder osv så kan det resultera i att soldaten inte får åka iväg igen .... och många vill ju det....så det kan vara bättre att inget säga.
Idag på DN har Sten Tolgfors ett inlägg om hur bra det blir nu och hur dåligt det var förr. Medalj, en egen dag, mer uppsökande verksamhet. Vi får väl se. Jag tror att problemet är större än så: men jag ska läsa del 2 i utredningen och återkommer.

Fler som kommenterat: Mitt- i -steget var först ut, och från den sidan fanns fler...