Georgien

Georgien igen: Hur länge orkar oppositionen hålla ut? Med de tält de har som idag avspärrar hela stan kan de inte försätta berg. Börjar en spricka synas? Kan Nino B och Alazani hålla ut och vara eniga i sin kamp för att avsätta Saakasvilli?
Jag börjar tvivla! På nationaldagen som firas i slutet av maj tog hela regeringen och lämnade staden. Marschen genomfördes av oppositionen i en stark demonstration som beräknas ha innehållit 60 000 personer. Självklart en stark markering av en enig opposition, men för hur länge? Eftersom inga framsteg har gjorts, inte det minsta lilla avsteg för regeringen utan en fast hållning så här långt, kan oppositionen fortsätta att uppbåda kraft då?
Många innevånare retar sig på ogenomgträngligheten i centrala Tbilisi, det tar lång tid att ta sig till jobbet och hem igen. Stadens gator som inte är avspärrade, dvs gränder och trånga infarter liknar mest ett slagfält med enorma gupp och hål i asfalten. Bilar får köra mycket försiktigt för att inte fastna i dessa gropar. Själv skulle jag aldrig framföra en bil här, mycket mindre möta någon bil. Men det kan vara både möte och parkerade bilar som vi ser på vår färd.
Hur länge orkar de?

Det svåra med Georgien..

För några få veckor sen var jag till Tbilisi, Georgien för att lyssna av vad som var på gång och känna av stämningarna. Har bloggat om detta tidigare och det fyller min hjärna med tankar, ofta, ofta...hur olika kan man uppleva ett samhälle utifrån vad man vill eller inte vill se? Oppositionen med Nino B och Alasani driver på för att få president Saakasvilli att avgå, demonstrationerna är större än vad som syns på TV, men taxichaufförerna gillar inte att de är utestängda från centrum. Presidenten hävdar att han har många procents stöd, oppositionens alla partier säger var och en att de har många procents stöd och lägger man ihop dessa "påstådda" procent är vi nog uppe i 150-170% och min skola på den tiden fanns inte så många procent på en gång. Oppositionen kräver samtal med regeringen!

Samtidigt försöker Ryssland med utrikespresident Lavrov i spetsen ha samtal tillsammans med Sydossetsien och Abchasien och på andra sidan bordet ska Georgien sitta. Men redan innan det startat på riktigt har Ryssland lämnat rummet med Sydossetsien i hälarna. Abchassien kom inte ens in i rummet. SvD rapporterar.

Hur ska det någon gång bli lugnt i detta land? Människorna jag träffade ville ha lugn och ro, ville sköta sina affärer, tjäna pengar och ha mat på bordet. De krävde ingen lyx, bara vila från bråk. När får de sina önskningar uppfyllda?

(Alasani på bilden, möte på hans högkvarter)

Georgien

Anlände till Georgien efter midnatt, Tbilisi lyste upp vägen mot hotellet. Taxin körde olika vägar, kände stundtals igen mig men oftast inte. Vägen var blockerad av någon form av tält med nummer på, människor fanns inne i tälten. De blockerade vägen där vi skulle åka. De protesterar!

På morgonen träffade jag och de övriga i sällskapet, Europeiskt forum, först det liberala partiet. De driver frågan om att avsätta presidenten, Saakasvilli. Tror själv hans parti har ca 5-6%. Alla partier i opposition har gått ihop och arbetar tillsammans för att få presidenten att avgå.
Träffar också EU folk och någon som gör opinionsundersökningar. Resonerar om partier och ideologier, men det blir rörigare. De kan kalla sig vid olika ideologiska tankar, men vi som besöker dem känner inte igen oss. Regeringsmakten med dess kvinnliga företrädare känns genomtänkt men när jag sen träffar nästa opposition föds fler frågor.
På väg hem på kvällen möter jag flera hundra människor, alla lyssnar till tal från de protesterande personerna från olika partier, enade i opposition. Hur kan siffrorna peka på att Regeringen har folkets röst när flera tusen är ute en måndagskväll, och de har funnits här sen den 8/4, tre veckor.
Media är inte fri. Kan folket ha genomskådat regeringen?

Ryssland hoppar av möte

Ryssland var inbjuden till Natos kommande möte. Det här sågs som en möjlighet till konstruktiva samtal som kunde medverka till en avspänning i världen. Alla skulle sitta vid bordet och prata med varandra. Visst hade det blivit bra! Men nu har Nato bestämt att de ska öva i Georgien. Då blev ju Georgien nöjda, och dessutom är Armenien och Azerbadjan inbjuden. "En liten övning" säger Nato. Då kliver Ryssland av de samtal de tänkt föra med Nato.
I Geneve förra veckan när jag träffade SocialistInternationalen var det just det här som var den stora frågan. Länderna ville inte att Nato skulle infinna sig i Georgien. Det skulle utmana Ryssland. Det skulle fresta på maktbalansen i världen.
Ibland undrar jag om det inte är vi som står i utkanten som alltid drar det kortaste strået, vi som inte vill ha konflikter och inser att fred byggs med förtroende och tillit.

Besvikelsens dimma

Äntligen! proppen kom! Men varför känner jag inte lugn och ro?
1.) Yrkesförsvar? Nej fy! Vem kan tro annat än att massor av soldater kostar mer än ett mindre antal värnpliktiga? Bara det faller på sin orimlighet.
2.) Ovetande om Georgien? Blixt från klar himmel? Urban Ahlin varnade redan året innan i Sälen för detta, vi andra pratade också om det. Och jag varnar igen: Pakistan/Afghanistan: Läs tidigare bloggar! Det finns krutdurkar...och tänk på vad som hände i Lettland? Och hur kommer finanskrisen med jobbkris i svallvågor att välla fram?
3.) Och som avslutning: Den civila och militära sidan måste jobba närmare varandra för att kunna klara konflikter utomlands (och även hemma). Iget samhälle eller region kan byggas upp från en storkonflikt utan att den civila sidan finns med. Självklart behövs våra missioner av soldater i Afghanistan, men det måste vila på fler ben än ett.
Slutsats: Jag är inte nöjd, inte stolt och känner just nu en frustration över att proppen är så grund. Eftersom den tog så lång tid och blev försenad trodde jag den skulle ta djupare tag och analysera mera. Men så är inte fallet.

OSSE och Gergien, nu är det slut!

OSSEs mission i Georgien avslutas till halvårsskiftet! Kontoret är inte längre välkommet att verka i Georgien. Det är president Saakasjvili själv som inte vill ha kontoret där längre. Han vill visa att Georgien nu är ett land som kan klara sig själv. För oss övriga länder hade det varit bra att ha kontoret kvar. De fick trots allt ett förlängt mandat när alla inblandade länder röstade för ett halvårs ytterligare närvaro, men nu är det stopp.

Kvar i Georgien blir EUs insats EUMM med uppgift att jobba för de överenskommelser om tillbakadragande för trupper från Ryssland.

Hur får vi nu på ett säkert sätt den bild över vad som händer där? Båda sidor hade många överord om vad som hände under kriget i augusti 2008 och utnyttjade skickligt internet att sprida dessa informationer, något skarvade från båda håll.

Rolf Ekeus, verksam inom OSSE, uttalar sig idag i SvD om betydelsen av insatsen. (Finns inte på nätet) Själv kan jag bara instämma, var ju där i oktober 2008 och fick se arbetet med egna ögon. På bilden chefen för EUMM, Per-Erik Korström tillsammans med mig.

Folk och Försvar

Är i Sälen på Folk och Försvar, det årliga evenemang som är för Sveriges försvars och säkerhetsarbete. Eftersom det nog är femte eller sjätte gången jag är med så känns det rätt kul: För det första känner jag många numera och för det andra är det ännu roligare att bli bekant med flera i år och för det tredje är det oerhört intressant med debatterna som förs.

Det känns inte som några nya ämnen när jag lyssnar på försvarsministern eller de övriga på scenen. Den som fått mest beröm är Urban Ahlin, som pratade i 40 minuter utan att ha ett enda papper och som fängslade oss så ett knappnål hade hörts falla. Hans inlägg handlade om Ryssland och varför det var som det var med Georgien, Sydossetsien och Abschasien. Och jag tror alla gillade det han sa, det blev mer logiskt att Ryssland hade gjort som de gjorde. Men visst blir man förvånad när SvD då skriver om nåt helt annat, visserligen också intressant men de borde ju även skriva om Ryssland. Men Urban är ju sosse så då är det väl bättre att låta bli...

Azerbadjan och Baku...

Sitter på Arlanda, far via Frankfurt till Baku för att bilda mig en uppfatttning om landet och läget just nu. Åker tillsammans med 24 andra personer, alla rekvirerade via Folk och Försvar. Det ska blir spännande dagar, och vi far vidare mot Georgien mitt i veckan. Vi träffar parlamentariker, ambassadörer, ministrar och annat spännande folk, men också oppositionen förstås.
Alla i sällskapet har specialistkunskaper inom olika områden.
Spännande...forts följer...