För några få veckor sen var jag till Tbilisi, Georgien för att lyssna av vad som var på gång och känna av stämningarna. Har bloggat om detta tidigare och det fyller min hjärna med tankar, ofta, ofta...hur olika kan man uppleva ett samhälle utifrån vad man vill eller inte vill se? Oppositionen med Nino B och Alasani driver på för att få president Saakasvilli att avgå, demonstrationerna är större än vad som syns på TV, men taxichaufförerna gillar inte att de är utestängda från centrum. Presidenten hävdar att han har många procents stöd, oppositionens alla partier säger var och en att de har många procents stöd och lägger man ihop dessa "påstådda" procent är vi nog uppe i 150-170% och min skola på den tiden fanns inte så många procent på en gång. Oppositionen kräver samtal med regeringen!
Samtidigt försöker Ryssland med utrikespresident Lavrov i spetsen ha samtal tillsammans med Sydossetsien och Abchasien och på andra sidan bordet ska Georgien sitta. Men redan innan det startat på riktigt har Ryssland lämnat rummet med Sydossetsien i hälarna. Abchassien kom inte ens in i rummet. SvD rapporterar.
Hur ska det någon gång bli lugnt i detta land? Människorna jag träffade ville ha lugn och ro, ville sköta sina affärer, tjäna pengar och ha mat på bordet. De krävde ingen lyx, bara vila från bråk. När får de sina önskningar uppfyllda?
(Alasani på bilden, möte på hans högkvarter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar