Åsa Lindestams blogg: Yrkesarme - nej tack!

fredag 1 maj 2009

Yrkesarme - nej tack!


Om en person anställs inom försvaret och ska tjänstgöra 6-8 år som soldat med krav på internationell tjänst kan hon/han inte räknas som annat än yrkesmilitär. Den definitionen är så självklar så vi kan inte tänka nåt annat. Om Sveriges försvar består av såna personer så måste det också betyda att vi har en yrkesarme! Ingen kan säga emot. Och vips var den folkliga förankringen borta, kostnaden stiger i höjden och människor ska tvingas ta ställning redan vid anställningsintervjun om de ska acceptera att åka utomlands beordrat.

Den folkliga förankringen är viktig och med värnplikten och mångfalden så visste i alla fall en hel del vad försvaret handlade om. Om 10 000 togs ut i värnplikt så pratade deras familjer om detta och deras vänner. När min dotter gjorde värnplikten fick hon en helsida i vår ortstidning. Andra ungdomar har också fått prata om sin värnplikt på samma sätt i alla fall här.

Alla som kan räkna inser att ett yrkesförsvar kostar betydligt mer än ett antal tillsvidare anställda personer. Värnpliktiga har haft ett mycket lågt arvode varje dag, nu senast 71 kronor. De anställa kommer inte och ska inte vara nöjda med denna summa varje dag, men många yrkessoldater gör att det klirrar rejält i kassan.

Och värst av allt för soldaterna: Mitt i familjebildning, familjekris eller annat som händer i livet kan de få ordern: Nu är det din tur att åka utomlands! Och då ska de tvingas att åka!

Vem kan ställa upp på detta? Gillar soldaterna det här? Ja, säkert några som har bildat familj och står på fast grund med båda fötterna, men livet är så att när som helst kan det hända nåt som gör att man som familjemedlem måste vara nära. Det gäller hur förberedd man än är.

Jag säger: Nej till yrkesförsvar!


3 kommentarer:

Henrik sa...

"och människor ska tvingas ta ställning redan vid anställningsintervjun om de ska acceptera att åka utomlands beordrat."

"Och värst av allt för soldaterna: Mitt i familjebildning, familjekris eller annat som händer i livet kan de få ordern: Nu är det din tur att åka utomlands! Och då ska de tvingas att åka!"

Obligatorium för utlandstjänstgöring har funnits i Försvarsmaktens anställningsavtal för yrkesofficerare sedan 2003 (kom alltså till under socialdemokratiskt styre...), jag är själv anställd på dessa premisser. Mig veterligen har det inte använts än, åtminstone inte i någon större omfattning, men är som sagt ett faktum sedan sex år tillbaka.

Eftersom kritiken kommer först nu, menar du att det är ok att tvinga officerare att åka utomlands, men att det blir synd om soldaterna? Är det något slags klasstänkande, eller har du bara missat denna information? Annars har jag lite svårt att förstå din tankegång.

mvh,

officer

Åsa Lindestam sa...

Som jag uppfattat kan du i dagsläget planera din utlandsmission. Det nya är att alla, oavsett vem man är, sätts ihop till förband som är samkörda från början, ständigt åker ut med samma gäng, far hem igen, vilar och åker ut igen.
Att du också åker ut idag är inte nytt för mig.

J.K Nilsson sa...

Henrik, nu skall vi inte jämföra gurkor och morötter, trots att de har liknande former så är de inte samma saker. Till och börja med så är det inte ett lagstadgat obligatorium utan försvarsmakten "har möjlighet att anställa med obligatorium för utlandstjänst i anställningsavtalet". Första året (2003) så fick de blivande fänrikarna välja om de ville ha obligatoriet i avtalet.

Anställningsavtalen som kom 2004 kräver av den nyanställde att de inom ramen för sin tjänst skall kunna bli beordrade att åka utomlands. Så långt allt lika mellan officeren och soldaten.

En officer skall kunna ställa kravet på en femårsplan av sin chef där dennes utveckling i försvarsmakten sätts på pränt. I femårsplanen skall intresset hos officeren och organisationens behov matchas. Dokumentet beskriver förmågeutvecklingen hos officeren mot en viss befattning som innebär vidareutbildning och praktik. I detta kan utlandstjänst vara dels ett medel men också ett mål. Som du säkert vet så knäar många enheter i FM av trycket att utbilda soldater och skicka officerare på utlandstjänst. En officer blir idag inte beordrad med hot om vite att åka utomlands. Det finns officerare som anställdes 2004 och även har slutat i FM som inte kommer att beordras tillbaka för att uppfylla "den heliga skrivningen" om obligatorium för utlandstjänst. Den blivade yrkessoldaten kommer att ingå i ett förband som har en kort beredskapstid men har en förhållandevis lång anställningstid. Om du läste senaste officerstidningen så rekognoserar försvarsmakten om det är möjligt att anställa soldater under pliktlika förhållanden, alltså tvinga soldaten att uppfylla avtalet under hot om vite.

Här är alltså den stora skillnaden, soldaten ser ut att anställas att verka under lagliga förhållanden med plikt inte helt olikt dagens värnplikt. Officeren får i samtal med kompanichefen veta ett det är bra för din framtida karriär i FM att du ingår i förbanden med beredskapstid under dessa tider, annars finns det karriärväxlingsprogramet att söka.

J.K Nilsson