Konfliktförebyggande

Tänk er att få leva i en värld av fred. Det borde vara en rättighet för alla människor i världen. Men det är långt kvar på den vägen. Visst får vi bilder från världens alla hörn där konfliktnivån är hög, men det finns också pyrande eldar som ligger och väntar - ska de slockna eller flammar de upp när som helst med oanade konsekvenser?

Jag får många mail om hoten mot Sverige, fast efter lite resonemang brukar vi bli mer överens om hur bilden ser ut idag. Det är många som hänger med i utrikespolitiken, kollar på nätet och lägger ihop och bildar sig en uppfattning om läget. Det är fantasktiskt bra att den möjligheten finns.

Besökte nyligen Moldavien, ett oerhört fattigt land som idag tillhör "Det östliga partnerskapet" och jag tänker ofta på hur de ska klara att demokratisera sitt land och sitt tänkande. För att bli demokratisk måste de få träna och reflektera, göra fel och inse det, börja om och lyssna, ta nya beslut och ta kliv igen. Vårt stöd består av många delar, vi ska åka dit, de ska komma hit, vi blir vänner, vi lyssnar och försöker förstå, och vi får också en djupare insikt. Ett utbyte som går åt båda hållen.

Bilden är från ett möte i Kiev där jag hade möjlighet att träffa ett antal vitryssar efter valet där som jag fick vara med och övervaka.

Detta är ett exempel på förebyggande arbete. Men i Moldvien svälter man, det finns få saker att sälja och exportera, (förutom vin men då är ju vi restriktiva med vad vi köper in...) och om maskineriet börjar rulla så blir de en naturlig del av Europa. Motsatsen vore förfärlig, om motsättningar ska lösas med andra medel än samtal.

I vår plattform för oss som vill regera efter nästa val har vi kommit överens om ett antal punkter som är väsentliga och den första i det rödgräna samarbetet är Konfliktförebyggande och vikten av detta.

Bildt och kvinnorna

Vilken pusselbit som Organisationen Kvinna till kvinna levererade idag: Carl Bildt är inte intresserad av kvinnor och deras rättigheter!

Egentligen var det väl inte meningen att jag skulle jobba så hårt med kvinnofrågor, men med tanke på vad Bildt och alla andra gubbs gör så insåg jag för länge sen att det var min skyldighet.
Jag har lyft frågan några gånger i EUnämnden och jag har jobbat för att kvinnors situation i de länder där vi är med soldater. Jag har belyst frågan om hur vi ska vinna freden, nu senast i UNT i helgen som var där jag säger att krig kan vinnas med militär men freden kan bara vinnas med civila metoder och där har även kvinnor en stor plats i solen.

Bildt har inte med ett ord eller en rad tagit upp kvinnor och deras situation på någon av alla hans besök i andra länder. Organisationen Kvinna till kvinna har läst alla hans bloggar och alla tal och insett att detta lyser med sin frånvaro. Visst inser man då att det är därför som deras parti känns så grabbigt också, när tjejer nekas inträde och de viktiga frågorna inte får plats.

Hörde även i Moldvien när jag besökte parlamentarikerna att de sa att de tillsatte poster "efter kompetens" vilket skulle rättfärdiga att deras regering bestod av en kvinna o en mängd män. Jag var förutseende att åka dit innan Bildt anlände. (Igår smällde en bomb i centrala Chisinau och ett 40-tal personer sårades.)

Men om alla är lika så lyft bara en viss sorts frågor. Är det därför det inte går så bra för Sverige nu? Vi ligger ju efter i allt snart, arbetslöshet, för att inte tala om ungdomsarbetslöshet där vi är sämst i Europa. Mer blandade grupper ger bättre resultat så därför har jag ett budskap till Bildt: Lyft kvinnofrågor så får du en mer nyanserad bild över verkligheten för fler människor! Då kan freden ta stora kliv in på banan!


Intressant att läsa: SR, Bildts blogg om Moldavien

Moldaviens regering

Nu är de valda! Ett helt gäng karlar och en enda kvinna. Hon fick förstås hand om de sociala frågorna.

Men innan utbröt en vild debatt om den nationella TVn skulle få tillträde eller inte. Salen var full av kamerafolk som tillhörde närliggande länder och andra kanaler, men kommunisterna ville inte ha TV på plats. Trots att premiärministern, liberal, sa flera gånger att församlingen skulle rösta om det förslaget i samband med att man godtog dagordningen var det flera som ställde sig vid de olika mikrofonerna i salen och krävde närvaro eller inte. Premiärministern tröttnade ibland, skrev att mikrofonen skulle stängas för den ena eller den andra vilket också gjordes. Några talare vädjade att få prata klart. Vid omröstningen vann majoriteten och den nationella TVn fick komma in i salen.

Presidenten blev inte vald, det fattas fortfarande ett antal röster för att det ska gå igenom, då med kvalificerad majoritet. Så de spar till senast fram i november för att utnyttja tiden.

Men regeringen står inför enorma utmaningar: I talet som premiärministern höll lovade han på regeringens vägnar att allt skulle tas itu med: Integration med EU, ekonomisk tillväxt, decentralisering av makten, jobba mot korruption, slåss för rätten att säga vad man vill, ta bort monopol, familjer med många barn måste få hjälp, löner till statsanställda ska betalas ut, pensioner ska betalas ut, Transnistrienkonflikten ska gå mot sin lösning genom delaktighet och stabil politik präglat av pragmatism och de ska fortsätta vara neutrala.

Men hur ska det gå till? Ett stort antal frågeställare ställde sig genast vid någon av de fem mikrofonerna och bombarderade med frågor. Vissa fick ställa följdfrågor, andra fick mikrofonen avstängd. Frågorna handlade om neutralitet, rätten att tala fritt, minoriteters roll och kvinnors plats på ledande poster inom politiken.

Wow, vilket skådespel! Enormt att få sitta där och lyssna när deras viktigaste frågor lyfts upp. Och samtidigt veta att IMF, världsbanken, inte kommer att ge lån om de inte sänker statens kostnader. Och statskassan är redan helt tom. Och människor flyr utomlands, lämnar sina barn till mor- och farföräldrar och reser till andra länder för att kunna sända pengar till familjen därhemma. Och härhemma tittar vi på TV-program som visar människor som får resa långt bort och äta råttor, grävas ner i gravar och leta stjärnor för att få poäng och annan världsfrånvarande idioti.

Under tiden blir läget alltmer förtvivlat, migrationsströmmarna ökar och korruptionen sprider sig på bekostnad av människoliv och människoöden runt om oss...

Lösning i sikte?!?

Idag offentliggörs den nya regeringen i Moldavien. Vi är inbjudna att närvara, min kollega från Försvarsutskottet Inger Jarl Beck och jag. Vi får också lyssna till Regeringsförklaringen och dessutom träffa han som vi inte hann träffa i tisdags: Marian Lupu, den som sannolikt kommer att bli president. Men blir han det idag?
Kvalificerad majoritet i kammaren för presidenten gör att majoriteten behöver ytterligare 8 röster för att lösa det. Lupu tillhörde kommunisterna, hoppade av och klev in i DPM, Demokratiska Partiet i Moldavien. Där blev han med sin karisma och drivkraft snart ledare och de vill ha honom som sin ledare. Och folk på gatan vill också ha honom som president i landet. Men vad vill kommunisterna?
Trots detta kommer regeringen att bildas idag. För den behövs endast enkel majoritet. Men om det inte går att välja president så blir det Talmannen som innehar posten till nyval utlösts. Och han är kommunist....
Vad är första frågan för den nya regeringen? Folk på gatan svarar "fattigdomen, arbetslösheten och korruptionen." Men jag tror att det första den nya regeringen gör är att ändra i lagen så alla som är utomlands kan få rösta. Idag finns 650 000 av befolkningen i andra länder av den 4,5 miljoner stora befolkningen. De har åkt utomlands för att arbeta och sänder stora summor tillbaka till familj och släkt. De kan inte rösta, bara om de hittar en ambassad och de finns inte överallt. Statskassan i Moldavien är ekande tom, kommunisterna vägrade göra det relevanta när finanskrisen slog till. Media rapporterade att allt var helt under kontroll och media är helt kontrollerad av kommunisterna. Det är lika med TV och radio.
Den kritiska median existerar inte. Folk matas med det som den som regerar vill att folket ska få.
Under tiden dräneras landet på unga människor, barn växer upp med den åldrande befolkningen på landet och landet är fattigare än någonsin.
Hur röstar kommunisterna idag?

När förtvivlan är som störst

Moldavien idag: I en by på landsbygden blir en ung flicka blir våldtagen, en katastrof i sig. 4 månader senare förstår hon att hon blev gravid vid övergreppet. Hon döljer det för föräldrarna som inte får vetskap förrän hon är i 7 månaden. En dag när hon är ensam hemma försöker hon göra abort med hjälp av ett vasst föremål. Ingen bedövning, inget stöd och helt ensam. Efter svåra plågor föder hon två små pojkar som dör efter en halvtimme. Hon begraver dem i trädgården.
Tre dagar senare har hon fortfarande svåra blödningar och föräldrarna tar henne till en läkare. Han har skyldighet att att rapportera till polisen. Polisen kommer, hittar fostren och en utredning startar. Under tiden får hon inte vara ensam, inte i duschen och inte på toaletten ens. Hon övervakas hela tiden av minst två poliser.
Utredningen tar tid men hon döms enligt 145 &, kap. 3 till överlagt mord och straffet blir 20 års fängelse.
På kvinnofängelset Ruska behandlas hon illa, som en mördare och de övriga fångarna betraktar henne också som en mördare. Hon utesluts från gemenskap och ingen pratar med henne. Hennes familj förskjuter henne också därför att domen säger att hon är en mördare.

I Moldavien gäller inte "hellre fria än fälla" utan här är det tvärsom. Fallet är överklagat och överlämnat till Strassburg och Europadomstolen och man väntar på utfallet.
Organisationen som hjälper henne är en liten organisation, IDOM, som jobbar med mänskliga rättigheter i Moldavien. Lagen i Moldavien säger att aborter är lagliga. Även aborter som görs hemma av unga kvinnor som är våldtagna. Men med usla utredningar, domare som har förutfattade meningar och i regel är män och därför att hennes fall inte är unikt alls så kan en ung kvinnas liv förstöras och skuldbeläggas på detta sätt.