När förtvivlan är som störst

Moldavien idag: I en by på landsbygden blir en ung flicka blir våldtagen, en katastrof i sig. 4 månader senare förstår hon att hon blev gravid vid övergreppet. Hon döljer det för föräldrarna som inte får vetskap förrän hon är i 7 månaden. En dag när hon är ensam hemma försöker hon göra abort med hjälp av ett vasst föremål. Ingen bedövning, inget stöd och helt ensam. Efter svåra plågor föder hon två små pojkar som dör efter en halvtimme. Hon begraver dem i trädgården.
Tre dagar senare har hon fortfarande svåra blödningar och föräldrarna tar henne till en läkare. Han har skyldighet att att rapportera till polisen. Polisen kommer, hittar fostren och en utredning startar. Under tiden får hon inte vara ensam, inte i duschen och inte på toaletten ens. Hon övervakas hela tiden av minst två poliser.
Utredningen tar tid men hon döms enligt 145 &, kap. 3 till överlagt mord och straffet blir 20 års fängelse.
På kvinnofängelset Ruska behandlas hon illa, som en mördare och de övriga fångarna betraktar henne också som en mördare. Hon utesluts från gemenskap och ingen pratar med henne. Hennes familj förskjuter henne också därför att domen säger att hon är en mördare.

I Moldavien gäller inte "hellre fria än fälla" utan här är det tvärsom. Fallet är överklagat och överlämnat till Strassburg och Europadomstolen och man väntar på utfallet.
Organisationen som hjälper henne är en liten organisation, IDOM, som jobbar med mänskliga rättigheter i Moldavien. Lagen i Moldavien säger att aborter är lagliga. Även aborter som görs hemma av unga kvinnor som är våldtagna. Men med usla utredningar, domare som har förutfattade meningar och i regel är män och därför att hennes fall inte är unikt alls så kan en ung kvinnas liv förstöras och skuldbeläggas på detta sätt.