Analyser och helheter i politiken

Läser med intresse vår försvarsminister Sten Tolgfors blogg om ointresset för försvarspolitiken i Sverige, förutom vissa ledarskribenter på våra stora tidningar. Jag tror han har fel. Jag har hört debatter på de mest förvånande ställen, i syjuntan (var refererat i Söderhamnskuriren idag) på biblioteket och även vid morgonfikat på en av uteserveringarna i stan.
Däremot är det få som har en helhetsbild över vad som händer och har hänt i försvaret på senare år, och dessutom få som reflekterar över hotbilden idag i förhållande till försvar och icke att förglömma: polisen.
I våra dagstidningar (inte de stora drakarna utan våra lokala) skriver polisen om vilka källarinbrott som förekommit, hur många cyklar som stulits och att två stycken slagits utanför nån pub i helgen. Detta skrämmer och självklart handlar debatten mycket om den hotbild som folk då känner.
Artikeln om Lys återvändande (tjej från Somalia) (Söderhamnskuriren idag) tog stor plats och den har engagerat ortsborna. För henne tycker vi att vi känner, att vi rår om och vi är många som samlat in pengar till henne för att hon och dotterns skulle överleva vid utvisningen. Men nu är de tack och lov här igen.
Detta är ett litet exempel på engagemang för andra delar av världen, vilket är mycket bra. Men att se hotet från opiumodlingen i Afghanistan som sänder detta till Sverige, vilket är 90% av marknaden här, som ett hot som gör att vi måste hjälpa människor på plats därborta är mycket svårare. Journalistiken för artiklar i vår media är inte på djupet och analytisk.
Att generalisera är lättare än att djupdyka och ta in de stora penseldragen kräver en annan journalistik. Men det kräver också att försvarsministern berättar om varför vi gör vissa saker och även beskriver bakgrunden till hur vi tänkt tidigare. Här har han mycket att göra!