Gasledningen...

Så sa då Sverige "ja" till gasledningen. Utan att fullt ut miljöpröva så beslutade regeringen att det är OK att ledningen passerar utanför Gotland, visserligen på internationellt vatten men ändå.
Efter att ha besökt Azerbadjan och Georgien strax efter kriget i Georgien, efter att ha pratat med kamrater i Ukraina efter att gaskranen stängdes för dem, efter att ha besökt Moldavien och hört om deras oro för framtid så är det bara att inse att makt är att ha rätten att ha händerna på gasledningskranen och kunna bestämma vem som får gas eller inte.
Sett ur ryskt perspektiv kan jag förstå att de vill exportera sin gas, värderad högt som exportprodukt som inbringar stora summor från omvärlden. Dessutom ger det en trumf på hand att kunna välja olika vägar att exportera på, vill Ukraina betala sin skuld så OK, låter de bli (eftersom de inte har pengar) så stängs ledningen genom deras land av och istället går det via Östersjön till dess de besinnat sig och betalar.
Den som påstår att gasledningen inte är en säkerhetspolitisk bricka i spelet om makten i världen måtte blunda.

Läs även Röd-grön, SvD, DN, Wiseman

Ryssland med i båten!?

Vid mötet med OSSE, Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, där jag är delegat och vårt vintermöte låg i Wien förra veckan, diskuterade vi Europas säkerhet. Rysslands vice utrikesminister Grushko fanns med och var huvudtalare, och han menade att det idag inte finns någon enskild stat som klarar sig utan andra och därför måste vi lägga fokus på att göra en säkerhetsstrategi tillsammans, en form av mulitlateral säkerhetsarkitektur. Blockpolitiken är föråldrad och därför måste vi samarbeta runt de hot vi ser framöver. Han nämnde här terrorism, frusna konflikter och klimathot. Även en transatlantik länk betonades.

Jag personligen tror att det är alldeles nödvändigt att vara överens om tagen i stort med alla inblandade länder och hälsar Rysslands ställningstagande varmt välkommet i gänget. Vi har problem, men är vi många blir det lättare och ju fler desto bättre. Språket är ett hinder men vi får anstränga oss än mer för att bryta språkbarriärer. Många av oss talar fler än ett språk och ibland måste vi tyvärr ändå använda tolk. Jag hälsade även på två från Vitrysslands delegation. Mannen kunde inte engelska, så vi pratade genom tolk, men kvinnan kunde engelska! Vi bytte kort och sa att vi skulle höras av via mail. Kan bli intressant...