Obamas trupp...

Så kom då det offentliga beslutet: Obama sänder 30 000 soldater ytterligare till Afghanistan. Men med ett krav: återdragande om ett par år.
Undrar om det kan vara rätt beslut?
Massor av fler soldater?
Vad ska de ta sig an för arbetsuppgifter?
Träna de afghanska männen i soldatliv?
Träna dem i att vara poliser?
Träna dem i demokrati och mänskliga rättigheter?

Kan det gå så fort?

Visst kan de sätta upp en afgansk arme men sen? I vårt land tar det många år att få fram de högre tjänsterna. En general tar man inte fram ur rockärmen, precis. Och visst måste högre tjänster till också? En del av strategin tränas redan med OMLT som även vi erbjuder, där våra rådgivare följer med ut i strid och ger råd där på plats i Afghanistan. Men det är mera direkt på plats, det behövs nog mer strategiska studer också.
Och poliser tar också tid för att utbilda.
Men svårast av allt är demokrati! Hur är det med en sån utbildning? Det måste jobbas med mycket konkret och de har en grund i deras byäldste, men sen fattas det massor. Demokrati är svårt i vårt land, än värre där man inte praktiserat det och inte har förebilder. Men skulle det gå att utbilda på ett par år så vore det bra...
Vi får inte heller glömma det civila samhället med domstolar när fångar väl är tagna av poliser, de måste behandlas med respekt men med regler som samhället godtar. Fängelser måste byggas, och andra institutioner som tillhör ett demokratiskt samhälle. Och fyllas med utbildad personal. Och det är inte heller lätt när så många t o m är analfabeter.

Hur ska allt hinnas med på ett år?

Läs DN, SvD

I väntans tider...

Nu går vi bara och väntar på när och hur Obama ska sätta ner foten. Rykten säjer att det kommer ytterligare 25 000 soldater till Afghanistan. När ska de komma? Vad ska de göra? Hur har de hittills analyserat framgång/bakslag och lärdomar på vad som gjorts? Frågorna hopar sig, jag är mycket nyfiken på Gordon Brown invit till möte i slutet på januari om färdriktning för Afghanistan. Det står som ett vägskäl, det mötet.
Att sända "more of the same" känns redan innan som ett misslyckande, det måste till en övervältring på civila ansatser så att afgahnernas hjärtan inser att vi vill gott, inte skjuta ihjäl civila kvinnor och barn. Hur ska det åstadkommas? Hur lång tid tar det att bygga upp ett samhälle från den nivå som detta land ligger på? Hur bli det demokrati för alla? Kan det ta 100 år?
Otrolivgt viktigt är att dessa män fattar de beslut som leder landet framåt mot en annorlunda framtid än vad vi sett att de åstadkommit hittills.

Reflektion över Turkiet

Vaknade till ett soligt Istanbul med massor av ljud. Funderar en hel del över vad närmandet från USA kan betyda för detta stora land, Turkiet. Här är ständigt liv, staden pulserar dygnet om och överallt är det ljud. Visserligen kan jag inte förstå turkiska, men vissa ord snappar jag upp och inser att Obama är på mångas läppar.
Människorna känns oerhört vänliga. Varje gång vi stannar upp för att fundera över vägen så kliver någon fram och frågar vart vi ska och pekar sen åt det håll de föreslår. Oftast innan vi har börjat fundera så kommer någon och vill prata, även om de inte kan språket, engelska, så kan de några ord, och de frågar så gott som alltid varifrån vi är. Många gissar Sverige eller Norge, nån enstaka har sagt Tyskland. På marknaden ville alla prata men det var nog mest för att sälja sina saker. Att pruta där var ett måste.
Nu är det dags för en färd på vatten, Bosporen hägrar.
Hur kan nån tänka på krig och försvar i detta fantastiska land? ;-)

Obama i Turkiet o sen Irak!

Obama har lämat Turkiet! Alla pratar om honom! Alla säger att han gjorde precis rätt saker. kom lyssnade, visade att USA aldrig varit i krig med muslimer och aldrig ska heller! Närmare succe kan man inte komma. Stan var avstängd, och vi fick alla en skymt av bilar som passerade i snabb fart genom Istanbul.

Här känner man sig lyssnad på, viktiga tecken på att man är vänner har givits och bilder av Obama har varit på alla turkiska kanaler.

Att han sen for till Bagdad var väl inte fel, det är ytterligare ett tecken på att han tar världen på allvar, är ödmjuk och lyssnande.

Istanbul och Obama

Sitter i ett regnigt Istanbul, dricker chai/the och njuter av att titta på människor som strömmar förbi. Staden börjar stängas av, många pratar om Obama som är i stan och några varnar oss: Besök inte Blå Mosken imorgon, den kommer att vara avstängd nästan hela dagen. Blå kravallstängsel syns överallt, poliser finns i massor och polisbilar står uppställda på de stora torgen i stan.

Obama sträcker nog ut en hand mot den muslimska världen, för att kunna förändra framtiden för massor av människor. Om vi ska få fred i världen kan det inte gå till så att de stora krigar mot varandra, det handlar om att försöka förstå och att ödmjukt kunna närma sig varandra.

Hoppas verkligen att detta leder till nåt bättre, Turkiet är ett oerhört viktigt land som är nyckeln till den muslimska världen.

Vad händer i Afghanistan?

Vad är det som händer i Afghanistan? Hela ledningen för ett av de fyra områden som vi i Sverige har ansvar för har mördats. Det här innebär höjd beredskap för våra soldater! Flera gånger den senaste tiden har jag skrivit om Pakistan/Afghanistan och varnat för att det händer saker därnere nu. Har frågat åt flera håll vem som ser helheten och bevakar och får dunkla svar.

Försvarsministern säger att vårt försvar även ska bidra till stabilitet i omvärlden. Då måste frågan bli: När då? Just nu blir det mer oroligt.

Om de som bor i Afghanistan ska känna trygghet måste vi samtidigt som vi har militär där bygga upp landet i form av poliser, domstolar, fängelser som behandlar fångar hyfsat enligt Mänskliga Rättigheter, kvinnor som kan röra sig fritt och delta i demokratiutvecklingen, skolor som fungerar för både flickor och pojkar.

President Obama delar min värdering.

Afghanistan och Pakistan: Swatdalen

Obama har sagt att Afghanistans trupper ska utökas. Han räcker ut handen mot talibanerna och erbjuder samtal. Tyska Spiegel återger lite av hans tankar. Men kriget går vidare mot nya områden och nya människors liv offras.
Swatdalen i Pakistan inger mig oro. Här har nu införts Sharia-lagar och dess tolkning av Koranen som en sorts stamkultur.
Detta innebär att regeringen i Pakistan inte orkade stå emot utan ger makt till bakåtsträvare. Vad händer om Pakistan nu faller isär? Vad gör deras grannar? Grannar som Indien? Grannar som Afghanistan? Och de har kärnvapen...!
Utvecklingen går åt fel håll och de federala myndigheterna har alltmer svårt att upprätthålla ordningen och de lagar som borde råda. Oppositionella ledare har fängslats och domaren som avsattes förra veckan fick efter våldsamma demonstrationer kliva in igen i sitt tidigare arbete.
Flickor förvägras gå i skola. Analfabetismen breder ut sig.
Vem tjänar på oro? Visst är detta en politisk handling med politiskt mål. Det kommer inte landet som helhet att tjäna ekonomisk på med tanke på all handel som försvinner vid oro, ingen kan eller vågar etablera någon form av affärsförbindelse i oroliga trakter. Däremot blir privata aktörer rika därför att de kan upprätthålla kriminella beteenden och maktpositioner. Här behövs då inte bara militärer utan även poliser och andra som kan bemöta brottslingar och upprorsmakare. Stödet idag måste se annorlunda ut än för några år sen när stat krigade mot stat.

Robotsköld en tanke utan verklighet?

Så har då Obama aviserat att han är beredd att dra tillbaka USAs förslag om att ha en missilsköld i Östra Europa genom att sända ett litet brev till ryske kollegan Medvedev. Nu äntligen ska någon våga närma sig Ryssland, släppa in dem i värmen och tillsammans bygga för fred i världen. Vi övriga håller andan. Måtte det lyckas! Vad är alternativet? En kärnvapenupptrappning? Tyvärr blev det bara en liten blänkare i media om detta, som ändå kan betyda så mycket.
Tidigare har jag bevistat OSSEs stora vintermöte och där lyssnat till Rysslands vice utrikeminister när han la fram sin och sitt lands förslag till säkerhetsstrategi för Europa. Han gjorde ett stort svep över världen, nämnde konflikterna i Afghanistan och Serbien/Kosovo och hur man med kraft skulle ta itu med detta.
Tack och lov fick vi ju delta i debatten och lägga till eller säga emot och mitt bidrag till världsfreden var att kvinnor också måste involveras i alla nivåer för hållbar fred.
Jag vet inte om han lyssnade.
Nu får jag en förnyad chans i slutet på mars när de stora tunga gubbarna ska träffas i Rom och då jag får representera Sverige, trots att jag är kvinna och relativt liten, i alla fall i kroppsvikt.
Droppen urholkar stenen fast jag är övertygad om att det kommer att ta lite tid. Men skam den som ger sig! Vi som inser värdet av kvinnors makt måste hålla ihop. Madeleine Albright myntade uttrycket att det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor. Det instämmer jag i, oavsett om det gäller mig eller alla oss medsystrar.

Obama höjer militärnärvaron i Afghanistan!

Så kom då beslutet vi fruktat och väntat på. President Obama höjer närvaron från 30 000 till 47000 soldater. Vi är många som följt detta. Vad kommer det att innebära? För Afghanistan, för världen men också för Sverige? Kommer fred av fler soldater? Blir afghanerna glada av fler soldater? Blir det fler skolor åt barnen i Afganistan?
Dessvärre måste detta samtidigt befruktas med civila insatser om vi ska lyckas. Inte komma efteråt med jästen när degen är i ugnen. Här och nu ska även polis, domstolar och fängelser byggas upp. Civila myndigheter måste växa upp i samma takt med stöd från de länder som sänder militär.
Varför gör vi inte så? Varför händer så lite på den fronten? När kommer världsfreden?

FN:s tid är kanske äntligen här!

Med Obama i Vita Huset och en ny folkrättslig agenda öppnas nya möjligheter för FN. Med principen "skyldighet att skydda" har FN äntligen utrustats med nödvändiga verktyg, och Obama lovar tillskott i kassakistan om han vinner presidentvalet.
Den 24 oktober var det FN-dagen – den 24 oktober 1945 bildades FN i New York. I höst, den 9 november åker jag till New York för att delta i generalförsamlingens 63:e årsmöte. Som internationalister och socialdemokrater ser vi FN som det naturliga navet i internationell politik. FN har ansvar att skapa och upprätthålla fred och säkerhet i världen. Det är i FN nationer möts, diskuterar och kommer fram till gemensamma lösningar.
Det var tanken när FN bildades 1945 i New York. Världen ser dock annorlunda ut idag. Nya hot, nya typer av konflikter och en ny världsordning har ändrat spelreglerna för FN. Tyvärr har FN tvingats spela med bakbundna händer. Säkerhetsrådet har med vetorätten för de fem permanenta medlemmarna satt stopp för nödvändiga insatser. Organisationen har saknat både verktyg och resurser. Sverige har alltid varit en generös givare, men många länder har undlåtit att bidra till FN:s verksamhet. Däribland USA, vars skuld till FN är enorm. Utan pengar och utan de rätta verktygen har FN bakbundits.
Diskussionen om FN:s reformering är inte ny. Efter att det kalla kriget tog slut, lanserades de första idéerna om ett mer effektivt FN. Sverige och inte minst socialdemokratiska regeringar har en stark tradition att värna FN:s roll och möjligheter i världen.
Den negativa spiralen har emellertid vänt! FN:s reformering har nu kommit en bra bit på väg. Ett stort steg mot ett mer effektivt FN togs under svenskt ordförandeskap i generalförsamlingen 2005. Det var då principen om "skyldighet att skydda" antogs. Den innebär tre saker: i första hand faller ansvaret att skydda på den egna staten. I andra hand faller ansvaret på FN som genom förebyggande åtgärder och diplomati förväntas ingripa i situationen. Om diplomati inte hjälper kan säkerhetsrådet fatta beslut om militär intervention. I tredje hand, om säkerhetsrådet skulle vara politiskt blockerat och passivt, måste enskilda stater agera ensamma eller i grupp för att komma tillrätta med situationen. Ansvaret att skydda upphör därmed aldrig. Principen "skyldighet att skydda" är en modern tolkning av folkrätten som skydd - inte bara för staters utan även för människors säkerhet.
Med verktyget "skyldighet att skydda" i sin hand, har FN äntligen en reell möjlighet att träda in i konflikter och skydda en folkgrupp. Med Barack Obama i Vita Huset kan FN bli starkare, såväl ekonomiskt, men också genom att legitimiteten ökar med stöd från Washington. Obama menar att USA måste spela en tydligare roll i FN, bland annat som pådrivare av nödvändig reformering. Obama anser det också vara ytterst nödvändigt att USA betalar sin skuld till FN och fortsätter att bidra långsiktigt.
Under socialdemokratiska regeringar har FN:s reformering stått högt upp på Sveriges agenda. Jag hoppas att den borgerliga regeringen och Carl Bildt tar FN-frågorna på lika stort allvar.