Att stå upp för ett folk som ber om hjälp

Idag kände jag att det var nödvändigt att gå upp i talarstolen och stödja partistyrelsen. Det fanns ett antal motioner om att vi skulle dra tillbaka vår trupp i Afghanistan. Varför ska vi vara där?

En kvinna, Shirin-Gol, född i Afghanistan innan Sovjets ockupation, i fattigdom och armod, med islams kvinnobild och med Koranen fick uppleva Sovjets ockupation. Hennes pappa och bröder flydde upp i bergen, hon och hennes systrar flydde till Kabul men där tvingades hon gå i "rysskola". Hon var livrädd i början. Men sakta insåg hon en värld öppna sig, och tack vare den bildning hon fick där tog hon sig igenom ett oönskat äktenskap, förföljelse, ett flertal våldtäkter och lyckades till slut fly från talibanerna.

Varför berättar jag det här?

Under talibantiden (1994-01)gick mindre än en miljon barn i skolan, nästan inga flickor. Från 2007 och fram till idag har vi ca 6 miljoner barn i skolan, varav ca 36% är flickor. Det är för lite, men är fler än inga alls. De saknar skollokaler, lärare och resurser, klasserna är orimligt stora men de vill gå i skolan!

Talibanerna slängde så sent som i april i år in giftbomber i en flickskola i Charikar, norr om Kabul och likaså i en flickskola i staden Mahmud. Flickorna fick svåra kräkningar, yrsel och svimningar. De skulle förhindras att bildas.

54% av afghanerna överlever sin 40-årsdag.

Vart fjärde barn dör innan de fyller 5 år.

85000 barn dör varje år i diarré.

50% av alla barn är undernärda.

De militära styrkorna behövs för att klara det civila åtagandet. Visst behöver vi öka den civila sidan ytterligare och gärna snabbare.

Kom ihåg Bosnien, det tog lång tid där men vi har idag inga svenska styrkor kvar och den civila delen har ett stort övertag.

Fattigdom och hopplöshet är grund för terrorism

Låt barnen få gå i skola och få hälsovård.

Jan Eliasson sa:

Ingen fred utan utveckling och ingen utveckling utan fred!

Läs även SvD1, SvD2

En gemensam strategi för Afghanistan?

Nu ska försvarsministrar träffas i Bratislava och ta fram en gemensam strategi för hur man ska jobba i Afghanistan. Det börjar bli dags... Civilbefolkningen lider mer än någonsin. Klantiga soldater, strateger som tänker fel och totala misslyckanden har fått delar av Afghanistan att ansluta till talibanerna istället för tvärsom. Det nya nu är att befolkningen ska skyddas som nummer ett, och sen längre ner på skalan kommer att besegra talibanerna.

Man tar sig för pannan...har de inte kunnat räkna ut det tidigare? Den civila delen är den viktigaste, låt vara att den inte kan verka utan militär. Men om befolkningen ser att våra soldater beter sig fel och ibland även bedrövligt så självklart blir det en signal att detta är inte bra för oss.

Nu vet jag att den svenska truppen står utanför detta, de jobbar bra och gör rätt saker. Men självklart måste stressnivån öka även på vår camp med så många incidenter som hänt på senaste tiden. Vad händer om trycket ökar ytterligare? Vi behöver vara i Afghanistan och vi behöver ha en stategi där de civila delarna lyfts upp till den rätta nivån.

Det ska bli mycket intressant att få vara på kongressen till veckan och debattera insatsen, min tips är att det blir en av "topp fem" av tuffa debatter.

Läs även Johan Westerholm

Pakistan - läget förvärras

Våra soldater i Afghanistan får allt svårare arbetsuppgifter. Inte nog med att en järnväg ska dras rakt igenom vårt område därnere, Pakistan skakar i sina grundvalar och presidenten, Zardaris, blir svagare för var dag som går. I varje beslut får han nu ge med sig i Sharialagar och för de talibaner som kräver sin rätt till den lag som vi inte förstår och kan acceptera. Idag i SvD visas dessutom att Pakistan är hårt pressat av USA - och tacka för det med den krigsstrategi detta land har: döda så många som möjligt oavsett! Vilket litet talibanbarn skulle kunna lära sig att älska "befriaren" USA när de gör så här? Varför kan vi inte bygga för fred istället för att göra allt värre än det var från början?
Afghanistan och Karzai går till val i höst, vi kan förvänta oss att våldet och talibanattackerna trappas upp även i Afghanistan och vad händer då med vår mission? Två gånger har vi nu sett att vi angripits i närheten av campen...?!

Paktistan kryper närmare Sverige!

Igår brändes 20 lastbilar som rullade på väg mot Afghanistan. Det var talibanrebeller i Pakistan som satte eld på dessa, lastade med viktiga förnödenheter. Natostyrkorna blev attackerade på denna viktiga transportled. Ett par vakter blev skadade. Vad betyder det för våra svenska soldater i Afghanistan?
Några soldater blev dödade i helgen, nationalitet ännu okänd men de tillhör ISAF, samma styrka som våra soldater. Vad betyder detta för våra svenska soldater i Afghanistan?
På landsbygden i Paktistan är endast 22% av kvinnorna läskunniga. 41% saknar rinnande vatten. Barnadödligheten ligger på 70 döda av 1000 födda, det högsta i Sydasien.
Sharialagarna gäller i Swatdalen. Landet faller sönder. Den kultur som tränger fram och tar mark stödjer grupperingar som inte väljer demokrati, tvärtom. Antalet skolor minskar.
Idag hördes nyhetsinslag om våldsamma upplopp och igår såg vi i nyhetsbruset hur människor i 10 000 tal protesterade mot regeringen. Vad betyder det för våra soldater i Afghanistan?
Talibankulturen växer i Pakistan och det kommer att påverka grannen Afghanistan vare sig vi vill det eller inte. Hur ställer vi oss?