Åsa Lindestams blogg: Atalanta

tisdag 2 februari 2010

Atalanta

Imorgon tar vi beslut om sammansatt utskott mellan Försvar och Utrikes. Ett par timmar senare får vi den första föredragningen om vad som händer där nere just nu.
FN ber om stöd, vi har nyss varit där med ett par fartyg och ett stödfartyg.
Nu kan vi bidra igen. Operationen går ut på att skydda mattransporter till havs så att maten kommer dit de ska. FNs VärldsLivsmedelsprogram, WFP, behöver stöd för att kunna leverera.

Pirater härjar utanför kusten. De tar fartyg och människor som gisslan, härjar snabbt och förbehållslöst och hoppas få lösen för att återlämna det som tagits.
Varför är det så? Situationen i Somalia är långt ifrån god. Jag har ständigt frågat vad vi gör på land för det kan inte vara så enkelt att när WFP överlämnat sin last så kommer maten till de människor som är hungriga.
Men hit sträcker sig inte FNs begäran...än.
Jag vill att FN tar ansvar även för att mat kommer dit den är ämnad, hela vägen fram, inte bara till närmaste hamn för att lastas av på kajen ...och sen då?...

Förundras ofta över varför man inte kan tänka hela vägen ända ut. Men är det inte lika på många ställen? Vi ser ett bekymmer, tänker "det måste lösas" utan att reflektera över varför har det uppstått, vad orsakar det och hur kan hela situationen förändras så att problemet löser sig själv?

Nåt att ställa frågor om förstås, det gäller att förbereda sig...

4 kommentarer:

Kalle sa...

Du tycker att någon borde ta ansvar hela vägen. Får man då fråga, vad har du som riksdagsledamot och ledamot i Försvarsutskottet gjort för att föra upp detta på agendan? Även om S nu inte sitter i regeringen?

Min åsikt är att Sverige borde ta en större roll när det gäller utrikespolitiken. Och i dessa frågor borde inrikespolitiskt käbbel hållas utanför.

Åsa Lindestam sa...

Bra kommentar! Visst måste man göra nåt själv också! Därför tog jag upp denna fråga inför förra insatsen därnere när vi fick info. Fick dock svaret att FN bad om hjälp med mattransporter.
Imorgon tar jag upp den igen, och om du hänger med i skrivningarna runt detta så får du se..
Instämmer helt i utrikespolitiken med din kommentars första mening i andra stycket. Därför bör vi ockås fundera över hur vi gör saker på rätt sätt, inte bara rätt saker. Har sagt många gånger: Mer civil insats, gärna lika stor som den militära där vi är...

Nicke Lilltroll sa...

Vad hade du tänkt att vi skulle göra på marken då? Med vilka resurser? Ditt parti tillsammans med samarbetspartners gjorde ju allt ni kunde för att totalförstöra Försvarsmakten och det har ju nästa gäng med klantskallar fortsatt med.
Vilken värld lever du och dina kolleger i egentligen. Sverige har ingen försvarsmakt längre. Vi har en hoper understödsförband till två (!!!!!!!!) små internationella insatser. Armén går på knäna för att personal och materielförsörja ett förstärkt skyttekompani i Afghanistan och när Marinen skickar två korvetter till Adenviken så innebär det att 50% av ytstrids och havsövervakningskapaciteten har försvunnit. Helt plötsligt ska 2 ytstridsfartyg och 2 ubåtar svara för den marina territorriella integriteten längs med en av världens längsta kuststräckor.
Som du kanske märker har jag svårt att formulera mig i den här frågan utan att hetsa upp mig.
Som ett barn av kalla kriget fick jag lära mig att försvaret av landet, demokratin och de människor som satt sin tillit till landet Sverige för sitt skydd är det absolut viktigaste av de ansvar som Staten är anförtrodd med. Det verkar inte vara så längre.
Jag trodde omvärldsläget gjort att risken för ett angrepp på Sverige minskat till i stort sett obetydlighet. Inte att det helt plötsligt oavsett omvärldsläget skulle vara mindre viktigt att kunna försvara oss om det skulle behövas...

Åsa Lindestam sa...

Lite het ton, känner jag. Tror inte kalla krigets dagar kommer igen, världen förändras och därmed även hot.
Vi skyddar oss bäst tillsammans med andra, därför jobbar vi ihop med andra länder, utomlands och i stridsgrupperna i EU och även i övning. Här kommer vi att utveckla ännu mer tillsammans med grannländerna.
Känns inte heller som svenska folket är så intresserat av försvar, jag tycker vi debatterat det alldeles för lite. En dag som idag kommer det upp men sen sjunker det ner i glömska igen. Jag tycker det är bra med dina inlägg, vi får en möjlighet att kommunicera och jag hoppas att fler läser och tycker.