Våra soldater i Afghanistan gör ett bra jobb! TV-nyheterna igår visade flera exempel på hur våra svenska soldater går runt i byarna, hälsar på både män och barn, sätter sig ner på knä och tittar ungarna i ögonen o ler. Barnen sträckte försiktigt fram händerna och nuddade vid våra soldater, log och drog tillbaka handen, förskräckt förtjust över att de faktiskt har vågat nudda vid det okända.
Det här är ett sätt att arbeta på. Om än långsiktigt. Ett annat är att träffa byns ledare, byäldsten, dricka te, samtala om vardagshändelser och lyssna på vad ledaren har att säga.
Läget är ofta oerhört påfrestande. Den levnadsinkomst som står att uppbringa är ofta opiumodling, vilket ger snabba växter som går att skörda fort. Och därmed pengar till mat. Och pengar till familjens nödtorft....
Att enbart 54% av afghanska män inte överlever sin 40-årsdag är ett faktum. Och det beror i regel inte på militär närvaro utan avsaknad av rent vatten. 80% saknar tillgång till dagligt rent vatten, rent från colibakterier. Därför dör 85 000 barn i diarée varje år. Och därför överlever bara 3 av 4 barn sin femårsdag. Oerhörda siffror för oss i Sverige, nästan svåra att ta till sig.
Varje timme dör 2 afghanska kvinnor i havandeskapskomplikationer. Det finns ju ingen mödravård som tar hand om de små krämpor man kan få som accelererar om man inte får hjälp.
Det här lever afghanerna med ständigt, hunger, oro och sviktande framtidstro. Det är här vi måste vinna förtroende, hjälpa dem att få odlingsmöjligheter för annat än opium, stödja kvinnor o barn så de överlever de grundläggande sjukdomar och ingjuta framtidstro i de byar som har svårt att överleva...11% av ytan i Afghanistan består av odetonerade klusterbomber, och ingen vet hur mycket den "gamla" sovjetiska occupationen lämnade efter sig i form av minor. Här kunde Sverige också gå före och rensa minor, det är vi bra på.
Läs även SvD, DN SvD2, Expressen och bloggar, ex Wiseman, StrilarenII som också skriver en del om senaste händelserna, mycket kloka ord.
Om ett Indien med ambition, ett ICC som går långt och en Putin som verkar
lite skrämd.
-
TABIANO CASTELLO; Plötsligt är jag tillbaka här. Man vet aldrig vad ödet
har att erbjuda. Men det var en spännande vecka. Det var visserligen ett
Delhi inb...
6 timmar sedan
1 kommentar:
Åsa
BRA!
mvh
Johan
Skicka en kommentar