Åsa Lindestams blogg: På väg mot Sherbergan i Afghanistan

tisdag 13 april 2010

På väg mot Sherbergan i Afghanistan



Att ta på sig utrustning på morgonen, se färdvägen på karta och ta sig in i stridsfordonet är ett kapitel för sig. Tungt, varmt och spännande. Men samtidigt känner jag en stor ödmjukhet inför den planering som gjorts för att ta oss från campen i Mazar-e-Sharif till Sherbergan, en stad som ligger troligtvis några mil ifrån. Men färdmässigt betyder det ett par timmar i en sittställning där man inte kan räta på ryggen fullt ut. Det var bara att bita ihop.




Tur i alla fall var att jag fick kliva in sist, så jag hade en liten ruta på 4 x 10 cm att se ut igenom. Det monotona ljudet som uppstår med öronproppar i är sövande, men jag kämpade emot och ville se ut hela tiden. Efter en stund började det att regna och då virvlade dammet upp och la sig som en hinna för glaset. När vi stannade idkade jag fönsterputs...




Ett torrt landskap skymtade genom rutan. Nån grön plätt fanns, men avsaknad av prunkande trädgårdar och vatten uteblev. Torrt, dammigt och varmt var nog mer rätt. Vägen var guppig och efter ca 40 minuter stannade vi för första anhalten. Vi kollade på en polisstation där ANP, den afghanska polisen fått hjälp att bygga en skyddsmur runt stationen.




Desstutom passerade vi ett litet vattendrag, som en bäck, där vi hjälpt till att svetsa fast ett galler för att ingen IED (bomb) skulle kunna sticka in under den lilla bron och explodera. Snillrikt, men det finns många små broar i Afghanistan.




Landskapet var kargt, gräs fanns på några platser men dammet tog överhand överallt. En gammal pipeline syntes i bakgrunden, ett arv från sovjettidens ockupation, helt obrukbar, rostig men hur lång som helst och avskuren på flera ställen. Ett bra ställe att gömma sig bakom om man ville nåt ont...




Men vi var väl skyddade av våra soldater. De kollade allt innan vi släpptes ut, och sen stod de på pass och kollade runt medans vi fick informationen om just det ställe vi var på och vad som hänt där tidigare. Folk passerade på vägen i gamla bilar, nån hade trehjulingar med överbyggt flak där vi skymtade att familjen satt och fraktades med barn, burkor och män. En annorlunda värld för oss som kommer från det skyddande Sverige med bälten, hjälmar och trottoarer.

Inga kommentarer: