Några har reagerat på det som jag sa vid Folk försvar i Sälen om FRG och Hemvärnet.
Jag vill klargöra vad jag menar. Det är viktigt att även fortsättningsvis ha tillgång till alla de goda krafter som finns inom alla frivilligorganisationer.

Vad jag menar är att 1+1 mycket väl kan bli tre om man överenskommer om vad som ska göras. Och om vem som ska göra det. Vid olycka eller kris i en kommun så är det kommunen som avgör vad och vilka som ska göra en insats. Det gör komunen via sin räddningsledare. Det kan vara att denna tar hjälp av hemvärnet ena gången och av annan organistation en annan.

Här vill jag se att goda samtal förs lokalt med alla berörda parter från såväl kommuner som frivilligorganisationerna. Jag vill också se att det i förekommande fall skrivs avtal med dessa så att det står klart vad som kan förväntas och av vem.

Jag vill att KBM även fortsättningsvis stödjer sina organisationer men jag anser också att det inte får bli konkurrens mellan organisationerna. Med goda samtal och avtal kan så 1+1 bli mer än två. Det tjänar alla på!

Bensinskattehöjningar

Under hösten har jag fått många mail som handlat om bensinpriser och skatterna på fordonsbränslen. Jag minns särskillt ett från en förälder i norra Hälsingland som var förtvivlad över att deras liv var så beroende av bil och kostnaden för att kunna transportera sig. Hon och hennes man pendlade båda från den by de bor i till jobb fyra mil per dag. De hade 15km till affär och varje vecka skulle det skjutsas till barnens olika aktiviter ett antal gånger. I den familjen körde de 3500 mil med den ena bilen och 1500 med den andra varje år. Den verkliga kostnaden för dem och deras resor uppgick till mer än 120 000 kronor per år. För henne och hennes familj finns inget alternativ till bilen. Men det som gjorde henne mest arg var att hon blivit så lurad av kristdemokraterna. Deras löfte om att sänka besinskatten hade gjort att hon och hennes man för första gången valt att inte rösta på socialdemokraterna utan valt kd´s valsedel till riksdagen. Nu ville hon veta vad jag kunde göra för henne och om jag kunde förmå kd att stå upp för sina löften.

Hennes mail och de andra berättelser jag fått ta del av som visar på hur viktig bilen är för så många i vår region visar på två saker. Det första är att kollektivtrafiken inte är ett alternativ för många som bor i våra trakter och det andra att det är lätt att som kd ställa ut fagra löften som sedan lättvindigt bryts.

Dessvärre så kan jag inte förmå kd att stå för de löften de ställde ut. Deras löftesbrott får stå för dem. Men vad är då möjligt att göra? Jag delar de åsikter som förs fram om att vi måste minska på de koldioxidutsläpp som görs för miljöns och klimatets skull. Jag ställer också stora förhoppningar till att fordonsindustrin kommer att ta fram andra bränslen och system som påverkar miljön mindre. Men innan de finns och får rejält genomslag så har vi de bränslen vi har till den fordonspark som så många i vår region är beroende av. Hur kan vi då få till ett sätt att både ge lättnader till alla dem som är så beroende av sina bilar och samtidigt minska utsläppen från fossila bränslen?

Här menar jag att det måste ske genom att se på var människor bor. Jag vill se ett system som hårdare beskattar bilar i de regioner där det kollektiva resandet är ett verkligt alternativ och som samtidigt ger lättnader för alla dem som bor i områden där bilen är det enda alternativet. Den frågan kommer jag att driva i mitt parti inför vår nästa partikongress. För att få regeringen att lyssna på problemen utanför Stockholms tullar verkar tyvärr omöjligt.