Trots allt ett lyckligt slut

Piraterna härjar fritt utanför Somalia. Aftonbladet har en berättelse När de bordar ett fartyg eller en fiskebåt lämnas inget över till slumpen. Den här gången hade besättningen ändå tur: Nån måste ha frågat efter dem. Därmed började eftersöket.
Fartygen kan åka i konvoj med de som skyddar. Därmed skulle de vara säkrare än att försöka sig på färden helt ensam. Men ibland tar de en chans: och det kan ju lyckas.
Det svenska fartyget Carlskrona är på väg ner till Adenviken. Hon ska vara ledarfartyg på plats och se till att allt samordnas. Besättningen består av 175 personer och de kan undsättas med ytterligare upp till strax under 500 soldater från Sverige om det skulle hetta till.
Men ännu vet vi inte om det finns möjlighet till ytterligare domstolar och fängelser om det blir några anhållanden därnere. Kenya aviserar att de inte vill ta emot fler fångar, fängelserna är fulla. Seischellerna förhandlar...men om det händer här och nu?
Hoppas det löser sig, annars får vi ta fångarna till Sverige. Och hur blir det då?

Danska soldater mår dåligt

De danska soldaterna är utsatta för orimliga påfrestningar i Afghanistan. Många av dessa (11 st) har dessvärre tog livet av sig efter hemkomsten.
Det kan vara ännu fler som man inte upptäcker.
Så svårt kan det vara att leva med bilder på näthinnan från vad som händer i andra länder.
Hur ska vi vara säkra på att upptäcka detta hos våra svenska soldater? Vi måste vara oerhört noga när våra svenska tjejer och killar kommer hem efter uppdraget. Det räcker inte enbart med medalj och en egen dag, det måste vara återkommande samtal med de som tjänstgjort utomlands. Och egentligen borde det vara samtal även med familjen...
För tankar kan komma upp långt senare i livet, allt händer inte med en gång. Många vittnar om att flera år efter så finns mardrömmar kvar som kommer och går. Dagens Nyheters artikel vittnar om att frågan kommer upp till ytan nu.
Det är en stor uppgift för Försvarsmakten att ta ett rejält tag i de här frågorna.

Veteraner...

Hur tar vi hand om de soldater som ställt upp för oss och tjänstgjort i andra länder? Nu kommer snart svaret på hur vi ska göra i framtiden. Veteranutredningens andra del läggs framför Försvarsminister Sten Tolgfors.
Problemet är inte lätt och enkelt. Många av våra soldater får se och vara med om händelser som vi andra inte kan drömma om. Det sätter spår för livet.
Jag har träffat mammor och fruar som berättar om hur deras män vaknat mitt i natten, drömmarna har kommit ikapp och hjärnan återupplivar skräckscener.
Många vill inte heller erkänna att de har sviter efter sin utlandsvistelse. Många har ännu inte fått sviter, det kan komma flera år efter.
På plats på campen finns debriefing, vid hemkomst finns det också och efter nåt år får soldaten ett samtal igen.
Men om de skulel säga: Jag har svårt med sömnen, jag gråter lättare, jag tycker att alla pratar om så ovidkommande saker i Sverige när folk dör i andra länder osv så kan det resultera i att soldaten inte får åka iväg igen .... och många vill ju det....så det kan vara bättre att inget säga.
Idag på DN har Sten Tolgfors ett inlägg om hur bra det blir nu och hur dåligt det var förr. Medalj, en egen dag, mer uppsökande verksamhet. Vi får väl se. Jag tror att problemet är större än så: men jag ska läsa del 2 i utredningen och återkommer.

Fler som kommenterat: Mitt- i -steget var först ut, och från den sidan fanns fler...

ett litet steg..

åt rätt håll...Nu avskrivs utlandsskulden för Afghanistan. 7 miljarder mindre att fundera över för dem. De har nu en liten chans att fokusera på landets uppbyggnad. Måtte de ta den chansen och även ett större grepp för att få bort den korruption som genomsyrar allt i hela landet.
Allt enligt en liten notis på Sveriges Radio som följer vad som händer.

Nato-svar från (M)?

Mona Sahlin vill ha svar från moderaterna om hur de tänker runt anslutningen till Nato. Frågan är befogad. Borgarna är splittrade, folkpartiet vill gå med här och nu, de andra två säger nej absolut inte men vad vill moderaterna?
I media tidigare har de sagt att frågan ska vila till efter valet. Ett sätt att komma undan? Ja, självklart.
Min gissning är att de vill gå med!
Det vill inte vi!
Wiseman blandar ihop begreppen ytterligare: Nato o EUs solidaritetsförklaring i ett sammelsurium med vårt uttalande: Om ett grannland angrips kommer vi inte att stå overksamma likaväl som vi förväntar oss att våra grannar hjälper oss.
Men just nu gällde frågan om Baltikums Natoplanering. Och där ska vi inte vara med. Därför att vi inte tillhör och ska inte tillhöra Nato.
Däremot om nåt grannland skulle bli angripet kan vi ställa upp.
Och vi kan tillsammans med andra öva ihop. Det gäller även Nato. Men vi ska inte delta när Nato samlas för att se över sina medlemsländer och hur dess försvar ska vara uppbyggt.

Läs även SvD och deras artikel

Medlemstapp? Nej, tvärtom!

I min Arbetarekommun har vi 13 föreningar. Som ny medlem hos oss kan det vara svårt att veta vilken förening man vill tillhöra, så jag har uppdraget att fråga varje ny medlem om detta. Trodde det var ett enkelt uppdrag, som jag kunde sköta nån gång i månaden. Men icke!
I fjol ökade vi med 10%, vilket var ungefär 50 nya medlemmar.
Redan i år har vi ökat med ca 40 st ytterligare så jag har fullt upp!
Angenämnt bekymmer! Igårkväll träffade vi alla nya som kunde komma loss och ville veta mera. Det kom ungefär 30 st personer på mötet.
Den vanligaste orsaken att man inte gått med är att man inte fått frågan...
Här måste vi nog skärpa till oss, vi som tillhör partiet. Det är ju inte självklart att man efterfrågar medlemsskap, men man vill gärna vara med när frågan väl ställs.
Aktiva härliga människor med massor av åsikter, precis vad vi behöver som kamrater och inför all verksamhet vi har framöver!
Konstigt att det bara verkar vara vi?Läs även bloggen om detta och DN med.

Dörrknackning

Knackade dörr med kamrater i Norrtälje. Jättekul, jag gillar verkligen det här. Dt blir många frågor och intressanta vinklingar, både från dem jag knackar med men också från de som öppnar dörren.

Äldre kvinnor öppnade försiktigt en liten glipa i dörren, lyssnade med lysande ögon och slappnade av när vi sa "socialdemokraterna". Många familjer öppnar dörren fullt ut, barnen kommer springande, hunden skäller och till och med katten öppnar ögonen.

Någon är arbetsklädd, på språng mot kvälls- och nattskift, det luktar mat i trappuppgångar. Ibland står där fullt av barnvagnar, ibland fullt av äldres hjälpmedel. Vissa trappuppgångar är strikt städade, andra har saker slängda som vi får kliva över.

Vi pratar politik mitt i vardagen, frågor kommer om skatt, pensionärer, hur man kan få information, hur man kan gå med i partiet, var hemsidan ligger, vem av oss som är mest känd, hur vi ställer oss till kattpolitiken och självklart också frågor om kommunal politik.

Jag får en uppfattning om en ny kommun som jag inte känner. De allra flesta blir jätteglada när vi kommer, de vill prata en stund. Nån säger att de röstar på annat parti. Men i vårt område var det få.

Fyller det nån funktion?

Ja, det gör det!

Ibland tror jag att för vissa är det enda gången de funderar över politik. Om vi kan väcka den frågan till liv så är det värt kvällen utifrån det perspektivet. Fast jag personligen tjänar också, genom att få en uppfattning om vilka frågor som rör sig just här och nu hos människor. Och det är nog så viktigt för mig i min roll som ledamot.

Lättläst

Träffade Centrum för Lättläst igår.
Inser att jag är en god läsare.
Lärde mig massor om hur jag ska skriva så fler förstår.
Jag har börjat blogga på Lättläst.

På Lättläst ska jag skriva mest om skolan och välfärd.
Välfärd är det vi får för pengar som vi betalar tillsammans genom skatten.
Det är skolan och hälsovård men också gator och annat vi alla använder.
Det är också pengar till polis och försvar.
Jag tycker det ska bli roligt med en ny blogg också.
Fast jag fortsätter skriva här med.

Kvinnor kan

Kvällen var fantastisk! Igår samlades S-kvinnor, Vänsterns kvinnor, ABF, IRIS och Somaliska kvinnoföreningen på Kulturens Hus i Söderhamn. Alla bidrog med de som var och en kunde. Och vilket kväll det blev!

Fadume, denna underbara ledare för den somaliska kvinnoorganistationen i Söderhamn: Hon startade med en dans där hon bjöd upp resten av salen, och några vågade följa med upp och släppa loss till rytmen.

Nalin Pekgul, S-kvinnors förbundsordförande, höll ett tal med utgångspunkt från sin egen bakgrund som muslim och hur hon blev svensk vid 13 års ålder och som 27-åring den första muslimen som ledamot i Sveriges Riksdag. Hon manade även till att varje organistation, varje grupp måste ta itu med sina egna bekymmer, vare sig det handlar om att gå att rösta eller om könsstympning, eller andra bekymmer som vi har.

Sångkören Farin sjöng både svenska och engelska sånger, Katarina läste sina dikter som verkligen kramar om hjärtat krampaktigt och Marie sjöng med sin fantastiska stämma.

Och Fadume berättade om första gången i sitt liv som hon fick rösta: Det var i Sverige 2006 och hon fick bara rösta i kommun och landstingsval: Men hon tågade glatt i väg till vallokalen, tog en lapp, vilken som helst, och blev avprickad. Vem hon röstade på hade hon ingen aning om, men att hon varit med om något unikt det förstod hon. Nästa steg i valet 2010 är att ta reda på vilka som finns att rösta på också...

En kvinna från Somalia berättade om könsstympning och hur eländigt det är. Förutom det onda och förfärliga det ställer till i underlivet på kvinnan berättade hon att alla känslor är borta, dessa kvinnor har ingen njutning kvar och känner absolut ingenting. Det måste bli ett slut på detta ingrepp på våra flickor runt om i världen, vi måste hjälpas åt att fördöma detta elände.

Allt hölls i fast grepp av Eva-Britt som lotsade oss genom kvällen. Och avslutningen var inte mindre: ett enormt fikabord som våra somaliska kvinnor bakat under många timmar. Jättegott!

Vilken kvinnokraft det kan finnas i några få föreningar där vi inser att vi måste hålla ihop och stå upp för kvinnor: Men vi gör det tillsammans så blir det roligare!

Sverige ska bli ett möjligheternas land för kvinnor

Den 8 mars firar vi Internationella kvinnodagen. Runt om i världen uppmärksammas de orättvisor som drabbar kvinnor enbart på grund av det de fötts till. Men det är viktigt att minnas att jämställdhet mellan könen inte är någon kvinnofråga. Stereotypa könsroller förtrycker alla, de hindrar oss från att utveckla hela vår potential som individer.
En sådan sak är den orättvisa lönesättningen vid föräldraskap. Förväntningarna hos många arbetsgivare är fortfarande gammalmodiga. Vi känner alla till exemplen med anställningsintervju där en ung, barnlös kvinna får frågan om framtida föräldraskap. En fråga man aldrig skulle ställa till en man. Detta hindrar kvinnor från att utveckla sina talanger. Talanger Sverige inte kan vara utan om vi ska nå framgång. Vi har inte råd med den ineffektiva ojämlikheten.
Så länge uttaget av föräldradagar och vård av barn vid sjukdom är ojämnt kommer det här synsättet att leva kvar. Detta påverkar förstås även kvinnor som inte har eller planerar att skaffa barn. En annan aspekt av orättvisan är att kvinnor i högre grad än män har tidsbegränsade anställningar, deltidsanställningar eller på andra sätt osäkra jobb. Det gör det svårare att känna trygghet när det gäller möjligheten att försörja sig själv.
Ett sätt att ytterligare öka den möjligheten är att höja taket i den tillfälliga föräldrapenningen så att VAB-dagarna kan tas ut mera jämställt. Vi vill även göra det möjligt göra föräldraförsäkringen mer flexibel och stimulera barnomsorg på kvällar och helger. Då får männen möjlighet att bli mer närvarande fäder och knyta an bättre tills sitt barn. Då blir det mer naturligt att man delar lika på familj och arbetsliv.
Kvinnor arbetar deltid i mycket högre utsträckning än män. Flera kommuner har med ett målmedvetet arbete lyckats minska den ofrivilliga deltiden, vilket också leder till bättre service. Vi vill satsa på ett tvåårigt program för att bygga och sprida kunskap kring hur sådana modeller kan införas. Vi vill också förbättra tryggheten för dem som söker jobb på deltid genom att utöka antalet dagar från 75 till 100 vid deltidsarbetslöshet.
Till sist så jobbar många kvinnor jobbar inom vården skolan och omsorgen. Hur kommer deras arbetssituation bli när en avdelning måste säga upp en populär kollega? Hur blir det då med kvaliteten i välfärden? Är det inte bättre att investera i fler händer i vården än att sänka skatten på lånade pengar?

Oinformation men inte ointresse

Den information jag får som ledamot i Riksdagen vill jag ha genom mitt utskott eller genom att någon av de högre makthavarna kontaktar mig snarast det hänt nåt, via sms eller mail i sämsta fall, och berättar.

En hel del information får jag genom mail och mobilkontakter med människor som anser att jag behöver veta nåt.

Men att svenska UD använder privata företagstjänster för beskydd - det får jag veta genom media!

Jag inser att det finns ett skyddsbehov av ambassader i andra länder, särskilt i länder som Afghanistan och Irak. Men varför inte använda svensk polis eller militär? Varför går man utanför konceptet och hittar egna lösningar?

Ser att företaget heter Vesper Group men på hemsidan susar reklam för svenska Exportrådet förbi mitt öga. Kontaktuppgifter säger att huvudkontoret ligger i Stockholm men sidan finns inte.

Visst kan det finnas enkla svar på svåra frågor, men oavsett vill jag veta när sånt inträffar. Har läst hisnande historier om Blackwater och hur de gör, så min fråga är berättigad.

Vad händer i skarpt läge? Är det vi som land som är ansvarig för denna organisation när de bevakar och skyddar en svensk ambassad? Och när får de använda det våld som de är satta att utföra vid behov? Och vem tar ansvar om det händer nåt?

Och hur många såna här lösningar har vi i världen? Antar att detta är inte allt. Men jag vill veta!

Hemvärnet 70 år

Jag var inbjuden som gästtalare i Sundsvall när Hemvärnet firar 70 år. Denna pigga 70-åring nöjer sig inte med en fest, utan under året kommer tilldragelsen att firas på olika ställen och på olika datum. Sundsvall var först ut i alla fall.

Jag planerade att åka tåg och självklart var det försenat. Det var ingen som lyfte ens på ögonbrynet inför detta självklara faktum, det är bara så...!

Temat för dagen var utsattheten för våra nödvändigheter i samhället, med inriktning på el och tele. När inbjudan gått ut hade nog inte snön tagit landet inom sin famn och gjort oss förlamade.

Men varför kallades inte Hemvärnet ut? Visste någon inte om att de skulle ställa upp vid kris? Var detta inte det första alternativet? Vilka slutsatser kommer MSB att dra av detta, den myndighet som ska tänka åt oss innan det händer? Det var många som suckade när MSB kom på tal. "En myndighet dold i dunkel."

Vi resonerade också om egenansvar, och Gunilla Wahlen (V) berättade att Japan var så förberett att 90% av befolkningen kunde ta hand om sig själv och en till vid kris. Resten stöttade samhället med. Hur får man en befolkning som är medveten? Vilket ansvar har Hemvärnet? Här tyckte nån att allt ansvar vilade på oss politiker, att vi borde tänka ut att Hemvärnet ska finnas på plats med rätt kompetens, att riktlinjer för att alltid se till att media bevakar när det är både övning och skarpt läge skulle utarbetas. Annars blev det inget.

Det här sysselsätter mina tankar just nu: Måste det finnas riktlinjer från politskt håll om detta för att en organisation ska bli känd och använd? Var finns egenansvaret i leden? Var finns strategin? Är inte det detta som alla i Sverige är bra på, att tänka ut och planera? Intressant om vi kan ha samma debatt på nätet som förra inslaget gav.

Adenviken och vår svenska insats

Idag är det debatt och beslut om Atalanta i Riksdagen för det svenska bidraget. Ingen minister verkar komma, igår fanns ingen av vare sig utrikesminister Carl Bildt eller försvarsminister Sten Tolgfors anmälda till talarlistan.
Vi i Försvarsutskottet finns emellertid på plats. Insatsen i Adenviken är viktig. När Somalia lider av avsaknad av en kraftfull regerings som kan ta ansvar för att människor kan leva i landet har FN återigen beslutat om att hjälpa till.
Den humanitära situationen är katastrofal, halva befolkningen är i akut behov av nödhjälp för att inte svälta ihjäl, torkan ställer till enorma problem och dessutom ökar livsmedelspriserna.
Pirater härjar efter kusten för att roffa åt sig vad som är möjligt.
FNs världslivsmedelsprogram (WFP) gick ut tillsammans med IMO, Internationella sjöfartsorganisationen för ett par år sen och frågande om assistans med eskort av humanitära hjälpsändningar som via sjövägen ska till Somalia.
Det är där vi kommer in.
Förra året hade vi ett par korvetter och ett stödfartyg där och deltog i insatsen.
Nu ska vi leda den!
Det gör vi med hjälp av HMS Carlskrona, ett vackert fartyg som lämpar sig särskilt väl i dessa vatten. Vi sänder dit en väpnad styrka i högst 7 månader, varav vi ska leda insatsen i 4 månader och sen fortsätta delta men inte leda den. Syftet är att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri.
Förutom ledning har fartyget helikopterenhet och en säkrings- och bordningsstyrka.
Besättningen består ca 175 kvinnor och män. Insatsen i fjol var lyckad och det känns som det är ett bra alternativ för Sverige att leda insatsen på plats, vi är ju bra på sånt.
Men visst finns det orosmoln.
Vårt största dilemma är när vi tar fångar. Vad gör vi med dem? Några fick tillbringa åtskilliga dagar och nätter på däck i fjol på en av korvetterna och det var inte riktigt med i planen. Sen överlämnades de till Kenya. De intygade att de skulle ta hänsyn till mänskliga rättigheter när de lagförde dessa killar. Allt skulle gå efter boken.
Men nu börjar Kenya säga att de har för många fångar. Seychellerna kan också ta emot och lagföra pirater. Här måste det fortsätta förhandlas med ytterligare länder.
Skulle det hända nåt allvarligt och snabbt, att läget ändra så är vi beredda att sända ner en förstärkningsstyrka på upp till 465 personer för att snabbt evakuera vår personal.

Det är bara att önska lycka till med uppdraget! Vi på hemmaplan kommer att följa alla er!

Försvaret och LAS

Synd att Försvarsmakten och i första hand Försvarsminister Sten Tolgfors inte lyssnade när vi berättar hur det går till vid anställning och vilka lagar som finns. Nu har Värnpliktsnytt kommit på att det kanske inte är så lätt att anställa personer på kontrakt i 8 år och sen sparka ut dem. Det är helt rätt. Så behandlar man inte någon i Sverige idag.
Idag får varje anställd som jobbat ett visst antal dagar åt sin arbetsgivare, ca 2 år, automatiskt en anställning som är fast, alltså tills vidare som benämningen är.
Det här införde vi Socialdemokrater för att arbetsgivarna inte skulle vara för bedrövliga och låta folk gå på slavkontrakt i flera år för att när det blev en ledig tjänst se sig förbiseglad av någon annnan som just för tillfället passade arbetsgivaren bättre. Vilket hände rätt ofta förr, särskilt för kvinnor i vård och omsorg. "Låt henne slita så länge, men vi kommer aldrig att ge henne en fast tjänst" verkade mottot vara på den tiden.
Idag vittnar många om samma behandling, bara det att arbetsgivaren blivit mer noga med när anställning som vikarie börjar för att kunna säga: "Du behövs inte längre" när tiden för 2-årsdagen närmar sig. Och så kan arbetsgivaren gå vidare på marknaden och anställa nån yngre förmåga med ryggen i behåll och lägga den äldre till de arbetslösas skara.
Nu vill Sten Tolgfors införa samma för Försvarsmakten, bara med förlängningen från 2 till 8 år. Sen behövs de inte längre. Då har de gett sin ungdom åt arbetsgivaren och då kan den något äldre mannen gå ut i arbetslivet och försöka göra sig attraktiv på marknaden tillsammans med alla andra.
Det här varnade vi för. Men inte lyssnade regeringen. Nu vill de nog ändra lagen istället, låt arbetsgivaren utnyttja den som ställer upp, låt arbetstagaren slåss med andra på en marknad utan rättigheter. Det är regeringens devis, och nu kommer inte ens Försvaret undan.