Försvarsberedningens resa till Kairo, Egypten

Presidentpalatset! Här fick vi vänta på vårt besök, han, den vi skulle möta, var Dr Essam El Haddad, Presidentens närmaste man vad gäller utrikes och internationella affärer. Han satt i samtal med President Morsi. Morsi skulle förhandla med de andra partierna om det stundande presidentvalet så han behövde tydligen prata igenom en hel del.
Vi såg Presidentens ryggtavla med flera andra män när vi fick komma in i sammanträdesrummet med El Haddad. Han är relativt nytillträdd men har en nyckelroll gentemot USA. Givetvis berättade han om det kommande besöket med John Kerry, USAs nyblivna utrikesminister.
Men han beskrev läget med grannar som Israel och Iran och de kärnvapensatsningar som oroade. Han pratade också om vattenbristen som blir mer påtaglig och arbetslösheten som breder ut sig i landet. På min fråga om hur "vanligt folk" kan få göra sin röst hörd utan att gå med i ett parti svarade han: "De kan ju demonstrera på Tahrirtorget" och log lite uppgivet.
El Haddad poängterade att media var mot Presidenten eftersom de hela tiden jagade dem och ville veta hur och vad de gjorde. Jag tänkte att det var en uppgift som journalister har, men det gillas ju inte av alla: Och visst kan det ibland bli rena personförföljandet.

Dagen hade startat med frukost under arbete tillsammans med ambassadören Malin Kärre och hennes medarbetare. När vi satt o lyssnade surrade min mobil och jag fick information om den störtade luftballongen - via Sverige! Självklart visade jag detta för en av killarna och de började kolla om några svenskar var där - men så var det ju inte!

Vi träffade utrikesminister Mohamed Kamel Amr, han var stolt över att Presidenten var folkvald, den första på många många år. Men han sa även att det går åt rätt håll fast många misstag görs under tiden. Numera måste man lyssna på opinionen, folk vill kunna påverka. Det är viktigt med integration, att samverka med grannar, att nedrustning kommer på dagordningen och att det blir vapenfria områden. Men samtidigt tyckte han att det var lättare med en opinion i medvind. De arbetar nära Tunisien och Libyen, strategiska relationer på lång sikt är viktiga med USA.

Nästa person var kvinna! Omnia Taha är director of European Department för Arabförbundet. Hon delade in frågorna i politiska och ekonomiska delar, och hon ansåg det viktigt att följa två områden: Vad händer i Europa och vad händer med den Arabiska våren?
Hon berättade att President Obama var på väg för att visa att de är viktiga.

Vi fick också möjlighet att möta Försvarsministerns närmaste, generalen Refaat Shehata. En mycket intressant person som kunde måla upp en bild av grannländer, Arabiska våren, framtiden och hur han önskade att fred skulle komma till området.

På kvällen var det mottagning på ambassaden med politiska partier, både opposition och de som regerade och ett flertal andra intressanta personer.

Bilden av ett land som är kulturellt mycket intressant men som även har en nyckelroll i regionen växte fram. Ekonomin har dalat, turisterna sviker och på Tahrirtorget står fortfarande ett antal tält till förmån för de demonstrerande. Trafiken var kaotisk, alla bilar hade bugglor och överallt var det fullt av folk.

Några från oppositionen skulle bojkotta valet, vi debatterade livligt med dem om vilken nytta det skulle göra. Men de liberala var helt övertygade om nödvändigheten av bojkott. Däremot var de vänsterut inte lika självklara fast de lämnat ett sånt besked.

En mycket intressant resa som gav en hel del förståelse över regionen med grannländer.

Försvarsmaktens vägval till regeringen

Läser SvD på väg ner och förstår försvarsmakten:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-besparingar-for-forsvaret-igen_7941932.svd

Nu har de gjort det uppdrag som ålagts dem: resultatet har ännu inte redovisats för regeringen, men det vi i (S) sagt hela tiden får skrämmande nog rätt! SvD säger sig ha många kontakter inom Försvarsmakten som alla bekräftar artikeln.

Min önskan hade varit att Försvarsberedningen fått arbeta klart till sommaren, skrivit ihop vad vi tror är hotbilden mot Sverige o överlämnat detta till regeringen, fått ett ytterligare pådrag att berätta hur vår kommande försvar ska vara uppbyggt i förhållande till detta ev hot som vi tolkat ut.

Men nu står regeringen ensam! Vi har tidigare sträckt ut handen när det gäller personalförsörjningen och dess konsekvenser, nu sist när det gällde JAS och finansieringen. Nu "sitter de där med skägget i brevlådan" skulle min far säga.

Idag far Försvarsberedningen till Kairo för att träffa Arabförbundet o diskuta den arabiska våren, kvinnornas höst och vad det innebär för framtiden. Vi har börjat fila på texter, men vi lämnar inget förrän allt är klart i juni.

Så nu har vi lite mera att prata om....på resan...

OSSE PA på rätt spår - igen?

Reflektion efter OSSE PAs vintermöte i Wien: Oj vad sammanhållning kan ge resultat! Socialistgruppen var enig efter en timme, Liberalerna ställde upp på oss också med nästan 100%, EPP något splittrade. Men när det gällde i Standing Committee att ta beslut var vi eniga och därmed starka! Vår ledning i PA gjorde bort sig, vår ledare berättade i 25 minuter om de oförrätt han upplevt o varför vi måste avsluta samarbetet med Odhir, våra långtidsövervakare. Kent Härstedt gjorde ett berömvärt inlägg, sen följde flera bra inlägg, Norge, Nederländerna m fl.

Slutresultatet är att belgaren de Donnea och hans transparenta grupp ska förhandla med Odhir om att återuppta samarbetet. Resultat ska redovisas på byråmötet 14 april.

Svenska delegationen ska ha all heder av samarbete (oavsett parti) men Kent Härstedt var bäst! En otroligt skicklig förhandlare!

Hoppas nu att allt går enligt vår plan! Litar inte hundra på alla som är inblandade, så det gäller att ligga på...

OSSE PA i Wien

Äntligen efter en hel dag av debatt om organisationen börja det bli rätt dagordning. Nu pratar vi om Syrien och hur vi ska hjälpa till där. En kvinna från FN berättar om agrikultur och hur den förorenas och att det kommer att vara bestående problem som vi borde ta itu med.
OSSE PA har inte visat sig från sin bästa sida den här gången, vi har fokuserat på den skillsmässa som varit o är mellan oss och Odhir, våra långtidsövervakare.
Men nu har hela Standing committe satt ner foten o krävt samarbete igen, gett uppgiften till Mr De Donnea från Belgien och hans transparenta arbetsgrupp. Han har accepterat detta och kommer att arbeta hårt fram till nästa byråmöte den 14/4.
Jag vill verkligen önska honom lycka till!

Hur ska valet i Armenien gå till?

Heldag idag med föreläsare som berättade sina upplevelser om valet som kommer på måndag. OSSE PA, PACE, Europeiska Rådet: Inga valaffischer, inga debatter i TV, problem med utlands boende, mediafrihet men kritiskt tänkande?
OSSE kontoret berättar om 300 inrikes observatörer som utbildats i valövervakning, om viljan att implementera den nya vallagen och om att reformer tar tid.
EUs representation i Yerevan undrar om varför tre partier i parlamentet inte ställde upp med kandidater till presidentposten, hur ska det tolkas och hur kan det bli så? Östra partnerskapet öppnar nya vägar, men den nya vallagen har mycket stor betydelse och måste implementeras. Att vi som är närvarande talar med en röst är oerhört viktigt både för Armenien och för övriga världen.

Sen kommer Odhir: Proffsigt, välplanerat och genomtänkt!
Ambassadören heidi Tagliavini berättar övergripande om valet, berättar om vilka olika delar som Odhir kollar upp och lämnar över till sina medarbetare: Vi får kandidatpresentation, får höra vad de olika kandidaterna varit utsatta för, de berättar om valkommisionens arbete och vallistor som innehåller för många namn, en analytiker visar på brist på kvinnor i parlamentet och på listor, berättar om en kvinna som fanns men som inte registrerade i tid.

Mediaanalys om hur illa det är ställt trots att mediafrihet råder. Ingen ifrågasätter, ingen ställer ens frågor utan journalister skriver vad de olika kandidaterna säger. Och de har inte ens valprogram, ingen vet vad de vill om de skulle få makten. Och ingen har frågat dem...

Efter en rapport om finansiering och ekonomin bakom allt får vi en dragning av vår svenske Odhirkollega Anders som visar siffror om vallokaler från förra valet. De vallokaler som fått besök i förra valet av valövervakare skiljer sig markant från vallokaler som fick arbeta i fred. Oklart varför? Fler siffror visar skillnad i lokaler som fått besök o de som inte fått. Man kan ju fundera o tro, men vi får inga bevis, bara att det är oerhört nödvändigt att vi finns på plats på valdagen därute.

Och som avslutning på det passet sammanfattar ambassadören om funderingar som att man måste ha bott här i 10 år för att få kandidera, att det kostar 15 000 Euro i registrering som man får tillbaka om man får 5 % av rösterna, om att det finns en ombudsman att klaga till men inga sanktioner och det måste gälla klagomål som de själva varit med om, att ingen utomlands får rösta utom diplomaterna och de är 240 st.

Och så här går dagen vidare i varje pass: Ibland känns det bara för mycket, ibland får vi paus i 5 minuter men inte en matbit på hela dagen...och ändå är det så spännande och intressant!


 

Ett annorlunda försvar?

Efter många kommentarer, både när jag besökte Kungliga Krigsvetenskapsakademien och deras "En veckas försvar", efter att ha fått en del mail och sen läser kommentarerna till förra inlägget så öppnar jag upp här för debatt.

Hur ska vi då göra framöver?
Hur ökar vi allmänhetens kunskap om försvaret?
Hur får vi försvaret folkligt förankrat?
Är plikt tillräckligt "modernt" i vår tid eller finns andra sätt?
Går det att införa allmän samhällsplikt, inkluderande värnplikt och civilplikt som nån föreslog och i så fall hur och när i en människas liv?
Vad skulle den innehålla i så fall?

Vi i (S) vill stärka den folkliga förankringen. Vi vill inleda ett arbete med att öka allmänhetens kunskaper och kompetens om hur man agerar i samband med kriser och konflikter. Vi inser att utvecklingen riskerar att den kompetens som finns succesivt försvagas.

När jag senast hade en djup diskussion med förbundsordförande för ABF, Helen Pettersson, berättade hon att den snabbast ökande cirkeln idag är "Hur överlever jag ett zombieangrepp".
Konstigt sätt att förhålla sig till verkligheten, men samtidigt får ungdomar lära sig att överleva utan el, mat och vatten och de gör detta frivilligt. Så det finns kraft och vilja att bygga på. Men vi måste ta tillvara på det drivet. Och hur gör vi det?

Upp till bevis nu, alla ni som vill hjälpa till att tänka!
Jag sitter strax o lyssnar till valet i Armenien, uppkopplad o har koll på läget så nu är det bara att jobba på!

Tufft val eller förutsägbart?

Just nu är jag i Armenien för att valövervaka presidentvalet.

En presidentkandidat blev skjuten, inte livshotande men ändå allvarligt. En matstrejkar för han tycker att det är för stor korruption. En tredje säger att han inte tänker rösta, inte ens på sig själv.
Vad är det som händer?

Presidenten, den sittande Sargsyan, har i valundersökningar fått drygt 60%. Han värsta motkandidat ligger strax över 20%, de övriga 5 kandidaterna har litet röstantal.
Förra valet var det våldsamma protester. Det infördes undantagstillstånd under en period. Man hade sett röstköp, röstlängderna var fel (flera namn bodde inte kvar eller fanns inte i livet)
Sen dess har vallagen skrivits om men inte riktigt blivit var mans egendom ännu. Det är inte så lätt att nå ut med information.

När jag passerade genom staden såg jag en enda valaffisch. Taxichauffören sa att det var nån enstaka debatt på TV men ingen riktig fart. Han skulle i alla fall gå och rösta på måndag, han hade alltid gjort det så han ansåg att det var viktigt. "Det är mitt land och då måste jag ta ansvar" sa han.

Rösträttsåldern är 18 år, det är 2.5 miljoner registrerade röstberättigade nu men landet har bara 3 miljoner innevånare. Och man får inte rösta från utlandet...

Vi i OSSE PA är 19 anmälda parlamentariker som flugit in, Europarådet har också ett gäng här.
Imorgon bitti får jag träffa dem! Sen utbildas vi i två dagar innan vi far ut till olika områden.

Jag ska vara i utkanten av Yerevan....

tänkte lägga till en artikel från SvD igår som jag läste innan jag somnade om kulturens stora kraft och hur vi behandlar personer som upplever sig hotade till livet för detta. Men den verkar inte finnas på nätet...synd, den var läsvärd!

Värre än vi trott med försvaret?

Sitter på Kungliga Krigsvetenskapsakademin o lyssnar till föredrag. Det verkar som vi inte ens klarar oss en vecka utan ännu mindre tid.
Självklart en ögonblicksbild, men material som inte är levererat, inte beställt, ja inte ens tänkt att beställa pga ekonomin finns ju inte som stöd.
Personalsystemet som inte fungerar, inte är fullt utbyggt förrän tidigast 2019-20 är ju ingen höjdare.
Mängden av fartyg, mängden av flyg eller mängden av armens soldater är också ett aber. De räcker helt enkelt inte till att vara på mer än ett ställe, och dessutom ska de fraktas i vårt avlånga land. Det görs med tåg i den mängden! (Och SJ har jag personlig erfarenhet av!) så det kommer att ta tid! Och de är inte uthålliga för de är för få!
Och just nu pratas om Nato o ev förfrågan till oss för att upplåta baser om t ex Lettland behöver stöd. Det finns inga planer för detta, utan man måste starta på ruta ett.
Och vem ska leda detta i så fall?

Här finns fler frågor än svar, men en sanning kom nu: ju mindre försvar vi har desto större chans för angripare att slå ut oss.

Och så säger försvarsministern att hon är nöjd, statsministern säger att försvaret är ett särintresse, vice statsministern vill upprusta Gotland. Finansministern säger dock som det blir i verkligheten: Inte en krona till försvaret, vi sänker skatten igen!

Huga!

Gymnasium för alla!

 

Sverige står idag inför stora framtidsutmaningar. Arbetslösheten stiger från en redan hög nivå och skolresultaten sjunker för sjätte året i rad. Sveriges viktigaste framtidsfråga är hur vi skapar fler jobb. Vi socialdemokrater tror inte att Sverige kan konkurrera på världsmarknaden genom låga löner. Det måste ske med förbättrade kunskaper.

 

I dag krävs en gymnasieutbildning för att klara sig bra på arbetsmarknaden. Det blir tydligt när man studerar ungdomars arbetslöshet. Arbetslösheten för unga som inte har en slutförd gymnasieutbildning är mer än dubbelt så hög som för dem som har det. Unga som saknar gymnasieutbildning löper en mycket stor risk att inte kunna försörja sig själva.

 

Därför föreslår vi en obligatorisk gymnasieskola. Samma skolplikt som idag gäller för grundskolan ska gälla för gymnasieskolan upp till 18 års ålder.

 

Nästan alla ungdomar (99 procent) börjar redan i dag på gymnasiet men ungefär en av tio hoppar av och når inte den tredje årskursen. Den vanligaste orsaken till studieavhopp är att man är trött på att studera och den näst vanligaste är sjukdom. Det går att stödja och motivera dessa ungdomar till att genomgå utbildningen, men det kommer att krävas mer resurser. Utbildningen måste anpassas efter varje elevs individuella behov. En bra studiemiljö, stärkt elevhälsa och investering i lärarna är också nödvändigt. Det ska även finnas fler olika vägar till gymnasieexamen än idag. Samverkan med arbetslivet ska öka, man ska kunna läsa sin gymnasieutbildning på folkhögskola och kunna kombinera den med praktik.

 

Efter sex år med Reinfeldt är det tydligt att regeringen prioriterar bort det som varit Sveriges framgångsrecept. Man väljer konsekvent bort investeringar i utbildning och gör i stället stora nedskärningar i gymnasieskolan. Regeringen har redan skurit ned 675 miljoner kronor på gymnasiet under 2012. Dessutom planeras ytterligare nedskärningar om 1360 miljoner under 2014. Sverige har nu den första regeringen i vår historia – och förmodligen den enda i världen – som sänker utbildningsambitionerna för nästa generation.

 

Vi socialdemokrater står upp för en skola som ger alla rätt till de kunskaper som krävs på dagens arbetsmarknad. Därför är vi framtidspartiet i svensk politik.

 

Att Sverige når en världsledande utbildningsnivå är nyckeln till framtidens jobb men också till unga människors frihet att forma sina egna liv. Ett modernt, demokratiskt samhälle ska investera i en gymnasieskola för alla och för arbete, bildning och livslångt lärande. Därför är uppdraget att säkra alla ungas rätt till en ordentlig utbildning inte bara något vi har råd med – det är det som gör oss rika.

 

Ibrahim Baylan, utbildningspolitisk talesperson (S)

Åsa Lindestam, riksdagsledamot (S)