Åsa Lindestams blogg: november 2009

måndag 30 november 2009

Listan...

Så oerhört skönt när den här helgen är över! Ibland längtar man mer efter vissa saker än andra och jag kan känna att den här helgen var en sån. Och nu är den passerad. Och dessutom hände det jag önskade: Jag är kvar på riksdagslistan, och fick förtroendet att stå som nummer två från Gävleborgs socialdemokrater. Det känns oerhört, det känns i hela kroppen (för den värker!). Det är den här listan som vi ska gå till val på, och den känns jättebra. En ny tjejkompis, Elin, tre härliga killkompisar, Raimo, Per och Roland som finns där idag med och Yoomi på sjätteplats med stor möjlighet att komma in. Yoomi är också en kär vän, hon var inne en period tidigare som ersättare och hon är verkligen jätteduktig. Så nu har vi en hel del att kämpa för.
Idag ska jag vila ända till ikväll genom att göra saker som andra redan gjort: byta gardiner, tvätta nån matta och ta upp nån mer ljusstake....för jag hann ju inte innan julskyltningen...och ikväll är det Kommunfullmäktige! Livet rullar på...

lördag 28 november 2009

Valkonferens


Är på valkonferens i Bollnäs idag. Vi sätter listan för Riksdagen och även för Landstinget. Spännande dag, med 175 ombud som tisslar och tasslar i bänkraderna. Själv sitter jag med SSU:arna på sista raden med datorn på och lyssnar till de kloka ord som sägs från podiet. Just nu kollar vi på "Valstrategin" som till stor del är offentlig. Den känns bra, det är bara att sätta fart.

Det är nåt speciellt när partiet samlas, röda fanor och sånger, många kompisar att träffa och ett bra budskap känns ända in i märgen. Det här är avstampen för oss, nu börjar det!

fredag 27 november 2009

Samarbete av största vikt!

Mona Sahlin säger idag i DN att hon vill samarbeta med fler om det är så att SD kommer in i Riksdagen och blir vågmästare för att en regering ska få majoritet. Detta är helt rätt. Jag sa det här för nåt år sen och fick mothugg av (V) som trodde att vi skippade dem. Men så är det inte, utan vi 7 partier måste vara pragmatiska och se hur det kan bli annars.
Om ett litet parti ska få en avgörande roll i Riksdagen och spela ut blockpolitiken har vi alla 7 förlorat i form av kraft och mandat. Detta måste få ett avstamp i att vi alla tänker lite längre, vi är folkvalda och några är större än andra därför att folket har valt så. Då kan inte ett litet parti vara det som fäller avgörandet i en förhandlingssitutation där det lutar åt ett håll ibland och ett annat ibland. Politiken blir för otydlig!
Heder åt Mona Sahlin som lyfter detta svåra område!

onsdag 25 november 2009

I väntans tider...

Nu går vi bara och väntar på när och hur Obama ska sätta ner foten. Rykten säjer att det kommer ytterligare 25 000 soldater till Afghanistan. När ska de komma? Vad ska de göra? Hur har de hittills analyserat framgång/bakslag och lärdomar på vad som gjorts? Frågorna hopar sig, jag är mycket nyfiken på Gordon Brown invit till möte i slutet på januari om färdriktning för Afghanistan. Det står som ett vägskäl, det mötet.
Att sända "more of the same" känns redan innan som ett misslyckande, det måste till en övervältring på civila ansatser så att afgahnernas hjärtan inser att vi vill gott, inte skjuta ihjäl civila kvinnor och barn. Hur ska det åstadkommas? Hur lång tid tar det att bygga upp ett samhälle från den nivå som detta land ligger på? Hur bli det demokrati för alla? Kan det ta 100 år?
Otrolivgt viktigt är att dessa män fattar de beslut som leder landet framåt mot en annorlunda framtid än vad vi sett att de åstadkommit hittills.

tisdag 24 november 2009

Landminor..


Läser på TT att USA inte tänker skriva på det avtal som lovar att förbudet mot landminor träder i kraft.
På bilden ett hopplock av minor i Kosovo när jag var där 2004.

Det betyder ju inte att de kommer att fortsätta tillverka, använda och tillåta att människoliv förstörs med det otäcka vapen som landminor är. Visserligen har de inte använt eller tillverkat dem på många år, men man vill ändå ha en reservplan ifall...och det sänder signaler till andra länder att stormakten kommer att fortsättningsvis ha möjligheten att använda dem. Andra länder som inte skrivit på är Ryssland, Kina och Indien, men vi ställer högre krav på att USA i dag ska gå före och visa för andra vad som gäller. Det betyder mycket vad Obama gör och inte gör.

Landminor är otäcka. När jag var till Kosovo för första gången 2004 fick jag åka ut till ett mycket vackert område och där gällde det att veta var vi satte fötterna. Mitt i denna undersköna natur med gröna kullar och djupa dalar fanns de blå stenarna. De blå stenarna markerade ut den smala stig där vi kunde gå utan att riskera att sprängas i småbitar. Den blå smala stigen ledde till en något större grusplan, där risken inte heller fanns att av misstag trampa på nåt onödigt. Men utanför...där fanns minorna! Soldaterna berättade att ibland smällde nån mina för hela området var totalt förstört av minor och om någon lös hund eller annat vilt förirrade sig in i området så kunde en explosion inträffa. Soldaterna jobbade sakta och metodiskt för att undanröja så området var möjligt att passera, men det fanns ingen ambition att röja allt - det var för mycket.

Många barn hittade odetonerade (osprängda) minor som kunde vara färgglada och vackra och locka att ta på...och vips var armar och ben borta.

Vilket förfärligt vapen som vänder sig mot civila oskyldiga barn! Skäms, USA, ta omtag och skriv på!

Att inneha makt...


"Makt tar man, det får man inte" har min pappa alltid sagt. Men det gäller även det omvända: Den försvarsminister som inte talar om för regeringen vad som behöver göras låter även Försvarsmakten besluta i viktiga frågor.
Kulturinslaget från igårkväll syns på bilden

Just hemkommen från en debatt i Boden om värnplikt kontra yrkesförsvar kan jag inte låta bli att dra den slutsatsen: Sten Tolgfors lämnar över makten till Försvarsmakten att avgöra förläggning av förbanden. Självklart vill de som bestämmer då inte såga av den egna grenen utan det är lättare att ta nåt långt borta. Och för högkvarteret är Boden långt borta precis som Luleå. Att se samband mellan säkerhetspolitik, placeringar av förband och vårt lands storlek behöver inte tas med i debatten då. Vi kan utbilda alla på en och samma plats, de kan hämtas från storstäderna för där är det flest folk, där finns också möjlighet när Försvarsmakten inte behöver de som är 45 år att få andra jobb och då behöver inte FM ta ansvar...

Politiken måste ta över makten igen och se till hela landet och säkerheten. Vi kan inte bara sitta stilla i båten och säga att Barents hav är en het zon, vi måste ha närhet dit också och soldater som kan verka i en sån miljö.

Att slå sönder en infrastruktur runt ett regemente går fort, att bygga upp dem igen är omöjligt. Det är likadant med värnplikten, blir den vilande kommer ingen att kunna sätta igång den igen: Var hämta lärare, utbildningsmöjligheter, lokaler, scenarier, simulatorer och antal av de stridsvagnar som behövs för att utbildningen ska bli effektiv? Nej, är den vilande är den borta.

Och behövs då Boden för annat än de övningar som är några dagar per år tillsammans med Luleå och Arvidsjaur? Knappast för annat, bara för att hålla igång de dagar som övningen håller på.

Försvarsministern bör snarast ta tag i frågan och se till att pengar inte slösas på vissa håll och dras in från andra.

måndag 23 november 2009

Att nonchalera det viktiga beslutet...

För ett par veckor sen var jag upp till Luleå och besökte F21. Samtidigt var en grupp ytterligare där, en grupp tillsatt av Sten Tolgfors, försvarsminister. Dess uppgift var att bromsa upp i sista minuten, att kolla av siffror inför raserandet av F21 där basbataljonen troligen flyttas från F21 till Linköping. Samma grupp besökte F17 dagarna innan.
När jag kom till Riksdagen skrev jag en fråga till Sten Tolgfors där jag frågade när Riksdagen kunde ta del av siffrorna. Han svar var i princip: Det har du inte med att göra! Oerhört nonchalant och dessutom säger han att allt ska vara transparent inom försvaret. Men här döljer han viktiga siffror som förmodligen betyder att det blir dyrare att rasera både F21 och F17 till Linköpings fördel. Vad är baktanken? Jo, inte bryr han sig om Norrland, den saken är säker. Inte om södra Sverige heller. Men han har en klar avsikt: de som ska jobba inom försvaret i framtiden ska hämtas från storstäderna. Och det ska vara nära för dem. Därav Linköping. Och med ett litet försvar tvingas vi in i NATO med stormsteg, i allians med alla och envar. Där försvann vår alliansfrihet som vi har haft så länge. Och där försvann möjligheten att välja hur vi försvarar Sverige.
Fast med borgarnas och Sten Tolgfors aversion mot Försvarsindustrin säljer han också ut oss: vi sitter i knät på den "hylla" som kan leverera och den hyllan finns inte alltid tillgänglig för ett litet land...
Hur väcker vi upp den befolkning som är förd bakom ljuset i den här frågan?

torsdag 19 november 2009

Kustbevakningen

Läser i informationen från regeringen att Sten Tolgfors, försvarsminister, varit med och beslutat att sända Kustbevakningens flygplan till Somalia för att spana på pirater. Som vanligt är vi i oppositionen inte informerad. Det känns inte bra att få läsa sånt här via prenumerationer från regeringen utan att kunna yttra sig i nåt om vad som är bra eller dåligt med insatsen.
Sen kör de väl över oss i utskottet o låter KBV åka oavsett, vi tar ju beslut om utlandsmissioner men säkert finns det nåt finstilt där vi inte behöver informeras när det är KBV. Det har inte hänt förr under min tid, så det finns lite att fundera över.
Flygspaning är för övriga bra, det ger en snabb bild över läget så visst förstår jag att de har nytta av den i Adenviken. Men hur är de utrustade, de som ska ner dit och hur är det med allting annat runt den insatsen? Jag är av den bestämda åsikten att ju fler som tänker desto bättre blir det - förutsatt att det inte blir alltför många och det drar ut på tiden...
Hur ska planet vara utrustat? Vilken träning ska killarna ha (för vad jag vet är det bara killar). Vart ska de basera (ha planet när de inte flyger)? Är det säkert på det stället? Vem vaktar flygfältet? Frågorna är än så länge betydligt fler än svaren...

onsdag 18 november 2009

Förlängning i Afghanistan

Debatterade Afghanistan i kammaren för att förlänga vår insats ytterligare ett år. Vi var sex partier som ställer oss bakom betänkandet av sju möjliga.
Vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet vill att vi gör en översyn som ska vara klar till 2011. Den är skriven som en reservation och vi vill veta att vi gör rätt saker inte bara saker rätt. Hur kan man mäta framgång i Afghanistan? Ja, inte med antal soldater utan med antal barn som överlever sin 5-årsdag, antal kvinnor som överlever förlossningen, antal människor som har tillgång till rent vatten och självklart hur många barn, speciellt flickor, som får gå i skolan. Vi vet att antalet skolbarn har ökat, fast talibanerna bränt ner en hel del skolor, vi vet att antalet flickor i skolan ökat från inga alls till de senaste siffrorna på 2 miljoner av de 6 miljoner som får gå i skolan idag.
Men nu måste installationen av den nya regeringen med Hamid Karzai som president (och han istalleras idag) få hård press på sig att jobba mot korruption. En regering med låg legitimitet har svårigheter att leda ett land och det finns många odds emot Karzai. Ett kraftfullt ledarskap behövs för ett splittrat land med många viljor och lite förhandlingsvillighet.

tisdag 17 november 2009

Socialistiska försvarsministrar

Hade förmånen att delta i de socialistiska försvarsministrarnas möte i Bryssel igår. "När ändå EUs försvarsministrar träffas kan vi passa på" var en utbredd åsikt som delades i vår grupp. Jag är inte försvarsminister utan fick hoppa in istället för.... Det var en intressant diskussion som jag ska rapportera till mitt parti om. Mitt bidrag blev i ett par debatter, dels att under den tid vi varit i Afghanistan så har situationen för landets barn förbättrats från att 1 miljon pojkar gått i skolan för några år sen till idag när 6 miljoner går i skolan varav en tredjedel är flickor. Det är mått i ofta glömmer bort, det är lättare att prata truppbidrag och stridsvagnar än att se om det går åt rätt håll för det civila samhället.
Nån gav mig rätt: Förr pratade gruppen enbart om Kosovo och såg ingen ljusning men idag är Kosovo sällan på tapeten utan där går det framåt, till och med så pass att vi inom (S) föreslår att den ska övergå i en civil del.
Nödvändigheten av kvinnor i försvaret har jag bloggat om många gånger, men det är minst lika nödvändigt att ha kvinnor på ledande positioner inom försvar och politik: På mötet var vi två kvinnor: Slovenien har en kvinnlig försvarsminister sen ett år tillbaka - och sen var det jag som var där...
Skärpning - världen blir bättre om vi är många olika som tänker tillsammans, inte en grupp likadana i samma ålder o med ungefär samma bakgrund...

lördag 14 november 2009

Helikoptrar!!!

Krafttag Tolgfors! Nu måste problem lösas! Jag vet inte hur många gånger vi haft frågan om helikoptrar uppe i Försvarsutskottet. Om inte Allan Widman lyft frågan har jag gjort det. Varje gång har vi fått höra nåt undanglidande svar: De är försenade, det är för dyrt att vidmakthålla, det är andra länder som står beredda...
Och vi behöver själv! Inte minst efter denna grymma olycka som hände förra veckan en bit utanför Mazar-e Sharif.
De helikptrar vi har står inlindade i plast i södra Sverige, "för gamla att användas" säger Tolgfors.
I Singapore träffade jag och andra från FöU deras utskott och de sade sig ha helikoptrar till uthyrning ifall...
Och varför är leveransen av de svenska helikoptrarna så försenade? Det ryktas om att så många extrabeställning på de beställda helikoptrarna är tillagda att det dröjer år innan de kan läggas, om än alls....
Gör nåt! Bestämt nåt! Visa att det är en regering med en försvarsminister som kan ta beslut!

Läs mer SvD, DN, Tolgfors, Allan Widman, Johan Westerholm, Expr

torsdag 12 november 2009

Främlingsfientlighet


Efter ett författarmöte i "min" förening PAKS, Parlamentariker och Kulturskapare, där jag är ordförande, grubblar jag på hur vi ska göra rätt saker inte bara saker rätt.

Min pappa har alltid sagt att "all publicitet är av godo, även den onda" och jag ger både honom och vår morgonförfattare Lena Sundström rätt. Hon har skrivit boken "Det lyckliga folket" där hon beskriver vad som hänt med Danmark de senaste åren och hur allt vi fortfarande reagerar på i Sverige bara passerar utan åtgärd i Danmark. Hatet mot dem som kommer från andra länder frodas där.

Jag hade klippt ut en artikel som berörde mig djupt när jag läste den: Den som kommer från ett utomeuropeiskt land och finns i Danmark kan nu få 100 000 kr för att ge upp sitt medborgarskap och flytta hem. Staten har avsatt 20 miljarder för att kommunerna ska kunna leva upp till detta.

Att känna ett sånt hat och en sån oro för så många människor måste vara grymt. Jag känner många från andra länder, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Jag känner också många i Sverige, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Hur kan ursprung vara det som avgör om man gillar nån eller inte? För mig är det helt orimligt. Jag njuter av ett härligt samtal där nån beskriver varför han eller hon säger att "så här tycker jag" vare sig han/hon är från Sverige eller från ett annnat land, men det ska vara ett samtal, en dialog. Att för en sekund tro att vi i Sverige är finare, klokare och alltid fattar rätt beslut är ju bara naivt. Människor som anser sig "veta" svar och misstänkliggöra andra utan att ens ha träffat dem är förkastliga. Dessa tar energi från mig och jag avslutar snabbt sån vänskap och lämnar. Människor med öppna frågor om "hur tänkte du då" och som verkligen vill veta hur andra tänker är mina favoriter. Så vill jag själv också vara.

Det ska bli spännande att läsa Lenas bok!

Det är tufft i Afghanistan

Tankarna finns hos soldaterna i Afghanistan, som skadats och den tolk vi mist och alla deras släktingar. Dagen har varit tung, papperstidningar har inte räckt idag utan TT:s sida har högsta prio. Säkerheten måste sättas först, trots det går det inte att alltid skydda sig. Inser att livet på campen är svårt just nu, en grupp är på väg hem och en annan står beredd att byta av. Mycket information ska överföras, inget får missas just nu och livet måste rulla vidare även i Afghanistan.
Min åsikt och mitt partis åsikt är fortfarande att vi inte kan överge Afghanistan, men vi måste ha större fokus på de civila delarna samtidigt som vi inte kan dra tillbaka militären i nuläget. Proportionerna måste bli 1:1, inte 3:1 som det är idag till militärens sida.
När lokalbefolkningen inser att vi är där för att bygga upp landet har vi en chans att vinna freden, men när USA skjuter civila så förlorar både vi och de kriget.
Fred vinns inte med militär.
Varför har vi inte mer forskning på hur freden bevaras i länder som haft fred länge istället för att forska hur freden ska uppnås i länder som haft krig under lång tid?

SvD, DN, Sten Tolgfors, Allan Widman

tisdag 10 november 2009

En tydlig början och ett tydligt slut


När jag gick i skolan hade vi morgonsamlingar. När fröken satte sig vid orgeln och vi sjöng morgonpsalmen visste vi alla att nu startar det. Vi hade också en avslutning när dagens lektioner var över som var lika tydlig.

Slås av att Försvarsmakten har samma metod och pedagogik vilken jag högaktar. När jag kommer till Karlsberg, försvarets högborg så möttes jag häromkvällen av musikkåren som spelade en välkomstmarsch. Pampigt och härligt. Vi i Försvarsutskottet träffade EUs alla ordföranden i Försvarsutskotten runt om Europa.

När kvällen var slut spelade samma killar och tjejer ett Tapto och då visste vi att det var slut för kvällen och vi åkte hem.

Tänk så bra inramning och så pedagogiskt rätt att börja och sluta så tydligt. Önskar att fler av de möten jag deltar i var på samma sätt....på bilden syns de som spelade för oss, men det var ju lite mörkt tyvärr.

söndag 8 november 2009

Hemvärnet


I helgen har jag varit på Ting med Hemvärnsrådet, en kongress med valda ombud för hela Sverige där de aktiva valda ombuden debatterar motioner (förslag) som de vill ska förändra organisationen eller villkoren.

Hemvärnet, de Nationella Skyddsstyrkorna, står inför en ny framtid med en tydligareinriktning och med annorlunda arbetsuppgifter. Dessutom har de ett stort problem i framtiden och det är rekrytering. Tack vare att det är en frivillig verksamhet där personer till stor del arbetar induviduellt utan lön fanns ju lösningar på allt. Det sitter personer i hela landet och klurar på dessa svåra frågor och kommer med förslag, ibland bra, ibland riktigt bra och ibland är det redan genomfört.

Ersättningsnivåerna är inte höga, materialet lider brist för de skarpa insatserna i Afghanistan och Kosovo går före när det kommer material och oftast ligger Hemvärnets övningar hittills på helger. Har det stoppat organisationen? Nej är svaret.

Däremot kommer övningarna i framtiden att ligga på vardagar med ersättningsnivå så ingen ska förlora pengar på att vara aktiv. Däremot att tjäna nåt är tydligen inte aktuellt. Det är hedrande, och förmodligen en överlevnadsfråga för när det börjar betalas för att ta ett uppdrag är vi ute på farliga vägar..

För andra Tinget i rad lyste försvarsministern med sin frånvaro. Underligt att kunna ignorera den största organisationen inom hela försvaret med 54% av all tjänstvillig personal. Det var nog både en och annan som höjde på ögonbrynet och knöt handen i fickan, Tolgfors stod med på programmet från början men när vi anlände på lördagen delades nya program ut och där var han inte med. Snacka om att rasera förtroende... Däremot var ÖB Sverker Göransson på plats och höll ett tal till oss alla.

Annars var det en trevlig och informativ helg där jag och två andra kamrater från Försvarsutskottet belönades med silvermedaljen för förtjänstfulla insatser för Hemvärnet. Jag känner mig oerhört hedrad och igår kväll på första mötet med EUs alla försvarsutskottsordföranden bar jag den till middagen! Stort tack till Hemvärnet!

lördag 7 november 2009

Jag har fått medalj!


Idag på Hemvärnets Riksting fick jag en silvermedalj för förtjänster! Jag är jättestolt!Den är så fin och jag känner mig så stolt!

fredag 6 november 2009

Att ge löften om jobb..

Våra duktiga soldater från Nordic Battle Group användes inte i skarpt läge under det halvår de stod beredda. De omskrevs som den mest samtränade Battle Group (BG) av alla som stått beredda att dra ut i världen på den radie av 600 mil från Bryssel som var möjligt område. Att de inte användes beror inte fullt ut på att allt i världen var lugnt på den tiden (2008) utan på att i skarpt läge går lönerna över från bidragande länder till EUs gemensamma ansvar och de procenttal som är framförhandlade gör att vissa länder bromsar.

Men för att inte slösa bort allt som de tränat fick de möjlighet och erbjudande att fara till Afghanistan. Många tackade ja, de var ju vältränade och ville stå till tjänst för Sverige. Och de har gjort ett gott jobb i Afghanistan: Ofta har de varit beskjutna, ofta har det hänt nåt på vägen till och från campen men de har behållit lugnet och avgjort situationen till det bästa.
Här hemma under tiden har regeringen och majoriteten i Riksdagen bestämt att vi ska ha ett yrkesförsvar. Varför inte slå två flugor i en smäll och anställa dessa? Försvarsministern halvlovar när han är nere i Afghanistan, personalchefen tar beslut att så blir det och alla är glada. Men nu har Försvaret börjat räkna pengar igen och då går det inte. Portmonnän är tom och tyvärr, tyvärr, det finns inget över för löner.

Så nu skingras gruppen för vinden, de samtränade förväntas försörja sig på annat sätt under ett stort antal månader och sen stå där, redo igen, när portmonnän är påfylld, tidigast till sommaren.

Märkliga löften, märklig personalpolitik och märkligt att svika dessa som ställt upp till 100%.

Läs SvD

torsdag 5 november 2009

Gasledningen...

Så sa då Sverige "ja" till gasledningen. Utan att fullt ut miljöpröva så beslutade regeringen att det är OK att ledningen passerar utanför Gotland, visserligen på internationellt vatten men ändå.
Efter att ha besökt Azerbadjan och Georgien strax efter kriget i Georgien, efter att ha pratat med kamrater i Ukraina efter att gaskranen stängdes för dem, efter att ha besökt Moldavien och hört om deras oro för framtid så är det bara att inse att makt är att ha rätten att ha händerna på gasledningskranen och kunna bestämma vem som får gas eller inte.
Sett ur ryskt perspektiv kan jag förstå att de vill exportera sin gas, värderad högt som exportprodukt som inbringar stora summor från omvärlden. Dessutom ger det en trumf på hand att kunna välja olika vägar att exportera på, vill Ukraina betala sin skuld så OK, låter de bli (eftersom de inte har pengar) så stängs ledningen genom deras land av och istället går det via Östersjön till dess de besinnat sig och betalar.
Den som påstår att gasledningen inte är en säkerhetspolitisk bricka i spelet om makten i världen måtte blunda.

Läs även Röd-grön, SvD, DN, Wiseman

F21 och Luleås framtid


Träffade chefen F21 tillsammans med underchefer och kommunalråd och Fredrik Lund, kollega i Riksdagen och bosatt i Luleå för att se vad som händer just nu vad gäller flygflottiljen.

Efter min interpellationsdebatt med försvarsminister Tolgfors, där han inte verkade förstå skillnad på basbataljon och flygstridskrafter har regeringen tagit initiativ.

Ett dokument där 8 steg ska vidtas är framtaget i största hast. (jag har inte sett det) och nu sägs det att vi är på steg 6. Både F21 och F17 (Ronneby) mister sina basbataljoner (de utbildar våra nya stridspiloter och andra yrkeskategorier och försörjer flyget, enkelt förklarat) och de förs till Malmen, som ligger mitt i Sverige. Orsak sägs vara att centralisering är billigt.


Efter stark kritik, inte bara min interpellation utan även från massor av andra, så har regeringen utsett en oberoende arbetsgrupp som den här veckan gör besök på F17 och F21 för att höra hur det skulle vara om de fick hela basbataljonen till sig istället. Hur kan ni rekvirera folk, hur attraherad är de, finns det lägenheter för dem, hur stort upptagningsområde har ni, vilka investeringar behövs är några av frågorna.


De fick dessa frågor i torsdags o svaren ska levereras den här veckan. Högsta prio!


Självklart vill båda flygflottiljerna ha kvar sina basbataljoner, det är ju därifrån de får sin kommande personal, de får leva nära flyget och blir en del av helheten på en flottilj.


Nu väntar jag med spänning på rapporten, ska skriva en fråga till ministern om när jag får ta del av rapporten så han inte gömmer undan den i byrålådan. Jag tror att alla vill se siffror för det ryktas redan om att det är billigare att bibehålla än att bygga nytt...

tisdag 3 november 2009

Jämställdheten - tappar vi just nu?

Träffade min grupp runt Jämställdhet: ett gäng som setts de senaste åren med jämna mellanrum, ibland avgår någon men det kommer alltid nån ny så vi är 11 pigga personer som pratar jämställdhet med inriktning på Gävleborg.
Vi funderade över våra styrelser i partiet. Hur ser de ut just nu? Är det 50/50 eller förändras detta när vi inte har regeringen som blåslampa utan en regering som tvärtom inte ligger på alls?

Vi inser rätt snabbt att vi måste ta fram ett underlag för oss själva där vi kan se hur vårt parti har utvecklats de senaste åren. Känslan är att det ändrats något till det sämre för kvinnor men det beror på hur vi ställer frågor.

Om ett presidie har en man och en kvinna, är det då alltid mannen som är ordförande? En i gruppen svarade otvetydigt "ja". Spännande vore om vi kunde skrapa lite på ytan just där och se varför det blivit så innan alla fördomar slår till.

Inför valet är det också viktigt att ha tydliga direktiv för valberedningarna i våra styrelser. Vi beslutade att sätta ihop ett frågebatteri inte bara till våra styrelser utan även till våra valberedningar. Svaren ska vara oss tillhanda före jul och vi sammanställer i januari.

Kul! Intressant grupp och alltid lika initiativrika människor som finns i gruppen!

måndag 2 november 2009

Afghanistans val?

Jag var en av dem som önskade att president Karzai skulle få över 50% av rösterna i förra valet. Inte för att jag stödjer honom speciellt för hans goda idéer, utan för att Afghanistan behövde en regering som var vald med majoritet av folket och hade legitimitet att styra.

Så blev det inte...och deras lag är glasklar: får ingen 50% av rösterna blir det en valomgång till.

Jag tänker mig detta land med dess geografi, vägar som inte finns, berg som sticker upp och är skyhöga, den kalla vintern på väg och snön i faggorna. Jag höll verkligen tummarna...
Nu har motkandidatern Abdullah dragit tillbaka sin kandidatur. Det försvagar Karzai ytterligare.

Stackars folk som försöker leva och bo i detta land, fyllt av oro och elände för de civila. Jag önskar att läget lugnade ner sig, att flickorna fick gå i skola också likväl som pojkarna, att det skulle finnas mat åt alla och framförallt: vatten till befolkningen. Till och med det saknas.

Hur ska detta sluta?

söndag 1 november 2009

Hot våld och trakasserier mot förtroendevalda


En oerhört viktig fråga tar Sven-Åke Thoresen, Hudiksvall, Gävleborg upp: När förtroendevalda blir hotade, vad händer med vår demokrati? Idag kan valet lätt bli att hoppa av sitt uppdrag och på det viset tystnar den demokratiska rösten i samhället. Det får inte ske utan vi måste ta dessa hot på större allvar och de måste stoppas till varje pris.
En straffskärpning är nödvändig anser Sven-Åke och vi i Gävleborg.

Många av våra förtroendevalda kan berätta om hur illa det kan vara, några har varit utsatta som fått dem att tänka på vad som skulle hända och vi som står bredvid lider och vi måste ta vårt ansvar!

Bra Sven-Åke! Det här måste vi våga prata om!
Vi får även stöd av Stockholms län från talarstolen!

Yoomi på banan om IPRED


Yoomi Rehnström, Gävleborg är just uppe i talarstolen och pratar om vikten av att förstå ungdomar och att IPRED måste vara ett beslut för framtiden. Våra ungdomar kommer inte att bry sig annars, menar Yoomi, som till vardags är oppositionsråd i Ovanåker.

Gävleborg på scenen!


Många av Gävleborgarna äntrade scenen och talarstolen under Jobbkongressen! Senast, förhoppningsvis inte sist, i raden är Katarina Bylin, Nordanstig som pratade sig varm för Gävleborgs förslag där hon stöder "Kulturell Allemansrätt", en motion som" lagts från Peter Hasch och Carina Blank i Gävle kommun.

"Socialdemokratisk kulturpolitik ska präglas av en strävan efter kultur av hög kvalite för de många. Vi vill systematiskt öka tillgängligheten till kulturen genom insatser i offentliga institutioner, organisationer och föreningar, företag och enskilda. Vi vill se kraftfulla gemensamma åtgärder som möjliggör, inkludear och integrerar."

Så vill Katarina låta kulturen genomsyra vår framtid. Häftigt!