Replik till Cecilia Widegren och Margareta B Kjellin

(Svar på debattinlägg från dessa båda damer)

Den nordiska styrka som sattes ihop i EUs regi där Sverige tog ett stort ansvar för ledningen var befogad. Kraft togs till att få vårt försvar genomlyst och vi kunde även se att allt inte var på plats den gången. Vi fick informationen att det skulle kosta 1,5 miljarder. Sluträkningen idag vet vi ligger på 4,5 miljarder och allt är ändå inte inräknat.

Men att göra om detta nu 2011 och ta ledningen igen för styrkan som står beredd att åka med 600 mils omkrets från Bryssel på 10 dagars varsel är att slösa. Dessa soldater kommer inte att användas nu heller. De kostar pengar men används inte. Detta är ett slöseri därför att det finns andra hål i Sverige att stoppa pengar i.

Att dessutom göra en reform av försvaret med yrkessoldater som med kort varsel (10 dagar) ska stå beredd att starta krig är inte rätt väg att gå. I dessa styrkor finns även stridsvagnar och deras besättning. Hur ser hotet ut mot Sverige när vi ska sätta in stridsvagnar? Varför betala dyra pengar för dessa soldater?

Hoten mot Sverige idag är större än de som Försvarsmakten tidigare hanterat. Vi har idag till exempel miljöhoten som överskuggar allt, men har också terrorhot och IT-hot där vi idag inte har vare sig någon ansvarig minister eller ansvarigt departement när vi blir angripna.

Jämför sabotaget mot fiberkabel som orsakade stora problem vid Sunderbyns sjukhus utanför Luleå då tiotusentals abonnenter drabbades i slutet av januari i år. I december 2010 angreps elva värmecentraler i Motala med följdverkningar som gjorde att 700 hyresgäster, ett äldreboende och ett köpcenter blev av med värmen och folk fick frysa. 2007 drabbades Estland av en samlad attack från utländska datorer och den riktade sig mot centrala samhällsorgan i landet.

Och nu så ska vi satsa pengar på stridsvagnar som är stridsberedda på 10 dagar och på en arme som står beredd i Europa men aldrig får några uppdrag därför att konstruktionen är fel. Under socialdemokratiskt styre togs beslut i bred samverkan för att uppnå bästa resultat. Idag bestämmer en minister alldeles själv. Försvarsberedningen som Widegren/Kjellin hänvisar till existerar inte längre.

Breda försvarslösningar i sikte? Knappast!

Efter att på plats i Sälen på Folk och Försvar ha lyssnat och begrundat vad försvarsminister Sten Tolgfors säger om det svenska försvaret vill jag lägga min pusselbit till vad som händer just nu inom området.

Inge Erikssons artikel införd 21/1 i SöderhamnsKuriren lyfter frågan om hur försvaret ska kunna anställa yrkessoldater när så många som 3 000 man saknas idag. Jag instämmer i kritiken, det blir svårt!

Dessutom vill försvarsministern ställa den nordiska styrkan i beredskap gång på gång, kallad NBG, Nordic Battle Group. Den består av ett antal tusen soldater som på 10 dagar ska kunna förflytta sig i en radie på 600 mil från Bryssel. Sverige har haft ledningen för NBG 2008 och står nu igen i beredskap med NBG 2011.

Riksrevisionen har tittat på NBG 2008 och konstaterat att den kostade 3 gånger så mycket som var planerat, att den inte kunde uppfylla mer än 3 av de 6 konfliktskalor som den var satt att utföra och att vi som politiker inte fick den insyn vi har rätt till för att fatta rätt beslut. Kostnaden var beräknad till 1 miljard men det blev 4,5 miljarder i de sluträkningar vi sett. Tyvärr går det inte att följa alla kostnader så Riksrevisionen anser att kostnaden ligger ännu högre. Dessutom betalade Sverige för 80% av styrkan trots att även Finland, Norge, Estland och Irland ingick men med mindre bidrag.

Vi (S) ville inte att Sverige skulle ta ledningen igen för styrkan 2011 av den anledning att kostnaderna var oerhört höga och att styrkan inte utnyttjats på de år den funnits inom EU. Men inför fullbordat faktum fick vi ge med oss. Och nu vill regeringen att vi ställer en ny styrka på plats 2014 på samma förutsättningar!

Hoten vi står inför är diffusa. Miljöhot, IT-hot eller terrorattacker står högt på listan över vad vi kan utsättas för. Försvarsministern sätter då in yrkesförsvar där även stridsvagnar som ska stå beredda i Sverige med 10 dagars varsel. Sånt kostar också.

Självklart ska vi samöva med andra länder. Självklart ska vi i Sverige bedöma vilka hot som vi står inför. Självklart ska vi som land ta beslut om vem eller vilka vi stödjer eller inte i konflikter. Men vi får inte slösa bort pengar genom att ta på oss uppgifter som vi borde dela mer solidariskt med andra länder. Sverige behöver ett försvar som fungerar utifrån vad vi kan se är hotbilden nu och i framtiden så långt vi kan överblicka. Samverkan är bra, men inte för att föra in små försvarsministrar som vill leka vid stora pojkars bord. Breda överenskommelser har tidigare präglat Sveriges försvar. Vart tog det vägen?

Att ge löften om jobb..

Våra duktiga soldater från Nordic Battle Group användes inte i skarpt läge under det halvår de stod beredda. De omskrevs som den mest samtränade Battle Group (BG) av alla som stått beredda att dra ut i världen på den radie av 600 mil från Bryssel som var möjligt område. Att de inte användes beror inte fullt ut på att allt i världen var lugnt på den tiden (2008) utan på att i skarpt läge går lönerna över från bidragande länder till EUs gemensamma ansvar och de procenttal som är framförhandlade gör att vissa länder bromsar.

Men för att inte slösa bort allt som de tränat fick de möjlighet och erbjudande att fara till Afghanistan. Många tackade ja, de var ju vältränade och ville stå till tjänst för Sverige. Och de har gjort ett gott jobb i Afghanistan: Ofta har de varit beskjutna, ofta har det hänt nåt på vägen till och från campen men de har behållit lugnet och avgjort situationen till det bästa.
Här hemma under tiden har regeringen och majoriteten i Riksdagen bestämt att vi ska ha ett yrkesförsvar. Varför inte slå två flugor i en smäll och anställa dessa? Försvarsministern halvlovar när han är nere i Afghanistan, personalchefen tar beslut att så blir det och alla är glada. Men nu har Försvaret börjat räkna pengar igen och då går det inte. Portmonnän är tom och tyvärr, tyvärr, det finns inget över för löner.

Så nu skingras gruppen för vinden, de samtränade förväntas försörja sig på annat sätt under ett stort antal månader och sen stå där, redo igen, när portmonnän är påfylld, tidigast till sommaren.

Märkliga löften, märklig personalpolitik och märkligt att svika dessa som ställt upp till 100%.

Läs SvD

Material och träning till NBG

Jan Salestrand, FM, bekräftar i SvD det vi har anat och vetat en längre tid: Material har inte levererats i rätt tid till försvarets NBG insats. Våra tjejer och killar tränar med material som ses som ersättning, även om det just nu används i våra insatser internationellt. Sjukvårdshelikoptrar bl a leveras i sista minuter, vilket gör att förmåga att hantera det nya kommer att tidsmässigt inkräkta på ev skarpt läge.
Brister ska rapporteras till EU, och då har även EU ett ansvar att fundera över hur man täpper igen hålen genom att andra nationer ev kan bidra.
Är det tillfredsställande? Nej, säkerligen inte för de som tackat ja och är beredda att ställa upp för att tjänstgöra utomlands.
Går det att stoppa upp? Riksdagen har sista ordet, vi kommer att rösta "ja, nej eller avstå" när NBGs uppgift blir frågan på vårt bord. Utan riksdagens knapptryckning kan styrkan inte åka iväg.
Hade vi kunnat förutse det här? Ja, dels betyder att "köpa från hyllan" att vi måste handla från USA, Ryssland, Tyskland osv, och vi hamnar inte först i kön då, varje land värnar sitt eget först förstås.
Vi följer frågan dagligen, på onsdag är debatten om Sudan, snart ska vi även ta beslut om Tchad och regeringen har som ambition att vi ska ha 2000 personer i styrka utomlands, en stor ökning mot för hur det varit. Men vi måste kräva att den utrustning och den tid av lärande som alltid föregåtts innan skarpt läge fortfarande är viktigast:
Soldater från Sverige ska ha tränat i tid med rätt utrustning!