Besparingar på försvaret

De senaste två decennierna har det militära försvaret genomgått stora förändringar. Hoten har förändrats och därmed måste även försvaret ställa om. Visst har det varit smärtsamt. Många personer har farit illa, fått bryta upp igen och slå sig ner på nya ställen. Några har valt att hoppa av helt och starta upp en ny karriär. Men det har varit nödvändigt att ställa om.

Idag ska allt gå fortare: Allt ska vara tillgängligt snabbt.

Vi rödgröna ser att vi kan göra en besparing på försvaret med två miljarder i förhållande till vad regeringen anser.
Men vi gör på annat sätt: Våra satsningar ligger på frivilligorganisationer, på Nationella Skyddsstyrkor och på jämställdhetsarbete.
Vår största besparing görs på anslag 1:1, Förbandsverksamhet och beredskap.

Vi anser inte att vi ska åta oss ett ramansvar för Nordic Battle Group, det var bra för Sverige att leda 2008 men de andra länderna måste få en chans att ta mer ansvar, senast fick Sverige stå för 82% av styrkan och de övriga 4 länderna delade på resten. Det är inte rimligt.

Vi kan också se att posten 1:4 Vidmakthållande, avveckling mm av materiael och anläggningar kan stå för en besparing.

Att ge löften om jobb..

Våra duktiga soldater från Nordic Battle Group användes inte i skarpt läge under det halvår de stod beredda. De omskrevs som den mest samtränade Battle Group (BG) av alla som stått beredda att dra ut i världen på den radie av 600 mil från Bryssel som var möjligt område. Att de inte användes beror inte fullt ut på att allt i världen var lugnt på den tiden (2008) utan på att i skarpt läge går lönerna över från bidragande länder till EUs gemensamma ansvar och de procenttal som är framförhandlade gör att vissa länder bromsar.

Men för att inte slösa bort allt som de tränat fick de möjlighet och erbjudande att fara till Afghanistan. Många tackade ja, de var ju vältränade och ville stå till tjänst för Sverige. Och de har gjort ett gott jobb i Afghanistan: Ofta har de varit beskjutna, ofta har det hänt nåt på vägen till och från campen men de har behållit lugnet och avgjort situationen till det bästa.
Här hemma under tiden har regeringen och majoriteten i Riksdagen bestämt att vi ska ha ett yrkesförsvar. Varför inte slå två flugor i en smäll och anställa dessa? Försvarsministern halvlovar när han är nere i Afghanistan, personalchefen tar beslut att så blir det och alla är glada. Men nu har Försvaret börjat räkna pengar igen och då går det inte. Portmonnän är tom och tyvärr, tyvärr, det finns inget över för löner.

Så nu skingras gruppen för vinden, de samtränade förväntas försörja sig på annat sätt under ett stort antal månader och sen stå där, redo igen, när portmonnän är påfylld, tidigast till sommaren.

Märkliga löften, märklig personalpolitik och märkligt att svika dessa som ställt upp till 100%.

Läs SvD

Var lägger vi pengarna för störst nytta?

Irriteras över medias flathet när de ställer frågor till Försvarsministern och han får raljera över att vi (S) inte är solidariska utan att vi får en chans att bemöta det. Solidaritet handlar också om att göra rätt saker, inte bara att göra saker rätt. Även Johan Westerholm verkar ha sett sambandet.
Att ställa upp och ta lead (ledning) över Nordic Battle Group 2011 är i all mening en lärorik period. Men det kostar Sverige 5 gånger mer än de andra länderna, vi står för 80% av styrkan och de övriga 4 för resterande 20%. Styrkan bestod senast (2008) av 2850 soldater varav svenskarna var 2350. Är det rimligt? Nej, självklart inte.
Om huvudmannaskapet (lead) roterade fick fler chans att prova på och få erfarenhet. Men de andra länderna väljer att anmäla en liten grupp soldater som gör en eller ett par uppgifter. Vi i Sverige väljer att ta grundansvaret som också betyder att allt de andra inte ställer upp med faller tillbaka i vårt knä att reda ut och bekosta. Vilket är en hel del. Vilket också är lärorikt. Men ändå...
Men hur vill jag göra? Lägg hellre pengar på det som ger utdelning i världen, att delta i missioner på de ställen det behövs. Sånt gör skillnad för världsfreden och det är viktigt!
Gång på gång visar vi att svenskar gör skillnad och det beror på att vi har värnpliktssystem (vilket snart raserats) och att de som skriver på för utlandsmission ofta har ett annat yrke också som gör att de har bredare perspektiv än yrkessoldater.
Men det är snart ett minne blott och vi går i riktning mot Nato med stormsteg...
Tillbaka till Nordic Battle Group: De har nu funnits några år, men inte används en enda gång. Det är nämligen så att för att styrkan ska rycka ut, med 10 dagars varsel högst på 600 mils omkrets från Bryssel, så måste länderna vara eniga. OK så långt, det kan nog de flesta enas om att vore bra. Men sen kommer vi till betalningen i skarp läge: Varje land betalar en viss summa, fastställd i Bryssel när soldaterna väl ryckt in (ut?) i världen. Vissa betalar mer och andra mindre men alla betalar...och det vill inte alla vara med på. Det vore nåt att omförhandla när försvarsministrarna möttes! Men det fanns väl mer lättlösliga saker att diskutera har jag förstått...
Mer "hands on" för våra soldater istället för att gå på kaserngården och öva!