Åsa Lindestams blogg: Nato
Visar inlägg med etikett Nato. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nato. Visa alla inlägg

måndag 8 februari 2010

Det hemska i Afghanistan..

Igår fick jag beskedet: Två svenskar i Afghanistan, i vår insats, dödade i attack! Först tänkte jag på deras anhöriga, att de nåtts av detta bud och hur deras värld förmodligen rasat samman. Känner ett verkligt deltagande då min dotter också ville vara där under en tid, men innan hon kom så långt hände annat.
Det är inte lätt att gå vidare för deras anhöriga efter ett sånt besked.
Men vår styrka måste fortsätta att stötta det afghanska folket! Vi är där för att de bett oss vara där. Deras önskan har gått vidare till FN och Säkerhetsrådet, och de i sin tur frågade vem som klarade detta. Därför är styrkan NATO-ledd, de är de i världen som bäst kan leda en sån här mission just nu.
(I Bosnien har vi växlat över till EU när hotbilden minskade, där leder EU nu fast det var NATO från början)
Det är svårt att förklara kortfattat varför vi är i Afghanistan. Men vi är där därför att de bett om stöd. Likaså i Kosovo och snart igen i Adenviken. Det är inget vi hittar på själva, att sätta ihop några personer, fara ut och försvara ett annat land. Vi är önskade där både av landet och av FN.
Och vi gör nytta! Fler barn får gå i skola, fler flickor får gå i skola och det påbörjas ett försök till demokrati. Men vägen är oerhört lång! Kvinnors rättigheter står inte högt i kurs hos männen, många kvinnor dör under graviditet och förlossning, många barn dör innan de når sin 5-årsdag för att det saknas hälsovård.
Det är här vi borde anstränga oss mer, öka den civila budgeten och bygga skolor och hälsocentraler, fängelser som fungerar, domstolar som innehåller rättvisa domare, polis som kan upprätthålla ordning osv. Och då måste man ha befolkningen med sig, inte emot...

Läs gärna SvD, DN, Mitt-i-steget, Carl Bildt, Sten Tolgfors och även mina tidigare bloggar om Afghanistan

tisdag 19 januari 2010

Sälenkonferensen över för denna gång...


Då var det slut för denna gång på årets försvarskonferens. Deltagarna åker buss och sen tåg tillbaka till Stockholm, själv tog jag mig i tid till Riksdagen för att idag på plats kunna lyssna till partiledardebatten.

Mona och hennes samarbetspartner Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) var precis så samstämda som jag önskat. Förhandlingarna har löpt på bra trots alla olyckskorpar, vi har betat av område efter område i försvarspolitiken och blivit överens.


De stora områden vi satt ner foten i är konfliktförebyggande, kvinnor i konflikter, nedrustningspolitik, vapenexport, säkerhetspolitik och försvarspolitik.


Länk till det hela bifogas här


Det som förvånar mig trots att jag borde vara luttrad är mediabevakningen. Alla slog upp om Afghanistan och tillskrev detta stötestenen i att vara överens. Jag instämmer att det är en svår fråga och därför anser jag det helt rätt att vi måste se noggrant på hur våra bidrag används. Är det verkligen det optimala? Därför har våra tre partier kommit överens om att göra en översyn på detta framöver. Ingen vill dra tillbaka truppen här och nu. Men detta var vad media rapporterade om. Men de letar alltid konflikter, vill inte rapportera sakligt för det säljer inga lösnummer...


Åt middag med Nato-general McColl i Sälen, ett litet sällskap var inbjuden att få lyssna till honom ett par timmar ytterligare. Han berättade om hur Nato gör utvärderingar på samma sätt som vi gör i Sverige, med ca 1500 personer som svarar på samma frågor för att se hur inställningen förändras över tid. Här kunde vi utläsa att inställningen till trupp utifrån välkomnas av en större del av den afghanska befolkningen, att de också var trötta på talibaner och önskade en annan ordning och att de vill ha demokrati och fred i landet.

Hans framförande för hela församlingen går att se på Folk och Försvars hemsida.

Den mediabilden är inte heller den vi får i Sverige, men det är väl inte så kul att skriva om verkligheten utan bättre att skriva om nåt häftigt som händer. Sånt gör mig besviken... därför att det gör att vi får en vrångbild av hur det verkligen är. Självklart tror jag inte att någon undersökning kan fånga just den "rätta" bilden av Afghanistan, men det som visas i media just nu här i vårt land är långt ifrån nyanserad. Och den är ofta fångad av en journalist och dennes fotograf...


Vi fick också under mycket förvåning ta del av Expressens reporter Anna Dahlberg, som bjöds upp på scenen för att reflektera över försvarsministerns och ÖBs tal och hon nämnde inte dessa utan ondgjorde sig över nåt helt annat, nämligen socialdemokraterna. Sällan har nåt så snabbt blivit en snackis i salen, alla skakade på huvudet och därmed är hon borta från arenan och även Expressen som använder nån som inte inser sitt uppdrag. För det hade varit bra att hört hennes reflektion om det som sas, men se det fick vi verkligen inte.

tisdag 12 januari 2010

Inte Nato igen....!


Brännpunkt i SvD får fd riksdagsledamot Annika Nordgren Christensen och överste Ulf Henricsson, pensionär kräva att en utredning ska tillsättas för att se vad ett Nato-medlemsskap ska innebära för Sverige. De vill ha svaret förutsättningslöst, men hela artikeln syftar till att det är bäst för oss att gå med i Nato. De påstår dessutom att eftersom Finland redan utrett är de förmodligen på väg att söka medlemsskap. När jag läste den utredningen för en tid sen fick jag uppfattningen att Finland insåg att de inte behövde Nato....




För Sveriges del är det likadant: Till och med Nato anser att vi som land utanför, endast allierad gör mer nytta än om vi fanns som fullvärdig medlem. Hur är det möjligt? Jo, FN ger ofta Nato i uppdrag att vara ansvarig för missioner då FN själv inte har militära styrkor. Ibland ses Nato som fiende i sig och då kan de länder som står utanför vara de som får balansera uppdraget. Att vara alliansfria är då till fördel.




En annan del i det hela är att försvarsbudgeten idag är ca 1,3% av BNP. Natos medlemsskap kräver ca 2.2% även om många hävdar att flera länder inte kommer upp i de siffrorna. Men vi är kända för att vara ett land som håller ingångna avtal vad det än gäller, så vi fuskar inte. Och jag har svårt att tro att svenska folket idag skulle vilja höja anslagen till försvaret med så pass många kronor. Summan i pengar idag är som vanligt runt 40 miljarer, och höja med 59% som ska tas från annan verksamhet är orealistiskt.




Natos uppgifter idag varierar: som en rest från kalla kriget reste de sig och under de förfärliga händelserna i Bosnien var de den enda kraft som snabbt kunde sättas in. Men idag finns även EUs stridsgrupper, vältränade och ständigt färdiga att dra ut i världen, fast än har det ju inte hänt....och då måste man också fundera över vem som bidrar som mest till Natos budget: och det är självklart USA som då också till stor del kan bestämma villkoren.




Vår nye "utrikesminister" i EU, baronessan Catherine Asthon. kommer att leda våra ministrar i EU genom samtal. Låt oss se vad det leder till. Förhoppningsvis kan EU då komma överens om att lösa de knutar som våra stridsgrupper hindras av för att fara till de oroshärdar i världen där de kan göra skillnad på liv eller död. Det gör inte ett medlemsskap i Nato.
Läs även "Mitt i steget" av Johan Westerholm

måndag 12 oktober 2009

Att dränera Sverige på jobb...

Imorgon är det Försvarsutskott. Vi ska lämna vårt svar till Finansutskottet om vad vi tycker om den budget Regeringen har lagt. Vi i (S) tycker inte att den är bra. Det fattas tillräckligt underlag. Det gäller försvarsindustrin....
När vi ska handla "från hyllan" står den i ett annat land. Vi har inte nån hylla i Sverige. Vi har tidigare gjort så att när vi behöver nåt har vi sagt hur det ska fungera. Då har FMV tillsammans med FOI tagit fram det. Det har gett Sverige jobb i vårt land. Det har också gett kunskap för vi har attraherat ingenjörer och uppfinnare. Det har också blivit billigare sett till varje system eller pryls livslängd. Vi vill ju att allt ska fungera så länge det ska användas och sen tas omhand på bästa sätt även för miljön.
Det vill inte Regeringen. De tittar på prislappen för varan och säger "detta är det billigaste priset." Men sen då? Varför får vi vänta på helikoptar i flera år? Varför ska vi handla bandfordon från andra länder? Varför får vi vänta jämnt på det som annars skulle levereras enligt tidtabell?

Jo, vi är ju ett litet land, med en ack så naiv Regering. De inser inte att jobben flyttas utomlands och Sverige töms på arbetsplatser och utveckling. Folk tvingas flytta för att hitta nya jobb, och våra ungdomar drar iväg utomlands...kanske för att aldrig återvända....och vad är då vår framtid?

När vi genom FMV och FOI tagit fram nya material har det dessutom gett kringeffekter som vi tjänat på. Nya idéer har fötts och ny industri har sett dagens ljus. Och Sverige har hållit fanan högt som utvecklingsland. Och folk har betalat skatt och kunnat bo kvar i många kommuner. Och nya saker har hittats på...
Men nu ska vi handla "från hyllan"...Hur ska vi få dem att förstå? Eller har de en plan för att vi ska stå utan vissa delar så vi måste be andra om hjälp...och vem kan det då vara som vill vara vän med oss...?...Nato...?

Exp tycker till

onsdag 30 september 2009

Var lägger vi pengarna för störst nytta?

Irriteras över medias flathet när de ställer frågor till Försvarsministern och han får raljera över att vi (S) inte är solidariska utan att vi får en chans att bemöta det. Solidaritet handlar också om att göra rätt saker, inte bara att göra saker rätt. Även Johan Westerholm verkar ha sett sambandet.
Att ställa upp och ta lead (ledning) över Nordic Battle Group 2011 är i all mening en lärorik period. Men det kostar Sverige 5 gånger mer än de andra länderna, vi står för 80% av styrkan och de övriga 4 för resterande 20%. Styrkan bestod senast (2008) av 2850 soldater varav svenskarna var 2350. Är det rimligt? Nej, självklart inte.
Om huvudmannaskapet (lead) roterade fick fler chans att prova på och få erfarenhet. Men de andra länderna väljer att anmäla en liten grupp soldater som gör en eller ett par uppgifter. Vi i Sverige väljer att ta grundansvaret som också betyder att allt de andra inte ställer upp med faller tillbaka i vårt knä att reda ut och bekosta. Vilket är en hel del. Vilket också är lärorikt. Men ändå...
Men hur vill jag göra? Lägg hellre pengar på det som ger utdelning i världen, att delta i missioner på de ställen det behövs. Sånt gör skillnad för världsfreden och det är viktigt!
Gång på gång visar vi att svenskar gör skillnad och det beror på att vi har värnpliktssystem (vilket snart raserats) och att de som skriver på för utlandsmission ofta har ett annat yrke också som gör att de har bredare perspektiv än yrkessoldater.
Men det är snart ett minne blott och vi går i riktning mot Nato med stormsteg...
Tillbaka till Nordic Battle Group: De har nu funnits några år, men inte används en enda gång. Det är nämligen så att för att styrkan ska rycka ut, med 10 dagars varsel högst på 600 mils omkrets från Bryssel, så måste länderna vara eniga. OK så långt, det kan nog de flesta enas om att vore bra. Men sen kommer vi till betalningen i skarp läge: Varje land betalar en viss summa, fastställd i Bryssel när soldaterna väl ryckt in (ut?) i världen. Vissa betalar mer och andra mindre men alla betalar...och det vill inte alla vara med på. Det vore nåt att omförhandla när försvarsministrarna möttes! Men det fanns väl mer lättlösliga saker att diskutera har jag förstått...
Mer "hands on" för våra soldater istället för att gå på kaserngården och öva!

onsdag 24 juni 2009

Alternativ!

Nu är Tolgfors ute och cyklar igen: Han påstår att vi i oppositionen inte har några alternativ till hans försvarspolitik. Det är lika dumt påstående som när vi senast debatterade F21 och deras basbataljon som förflyttas till Malmen, han låtsades inte förstå frågan (för det kan väl inte var så att han inte förstod?) och svarade på nåt annat. Idag på SvD Brännpunkt säger han lika tokigt: Oppositionen har inget alternativ. Undrar om han läst FöUs betänkande och våra gemensamma reservationer i kammardebatten? Förmodligen inte. vi har 10 gemensamma reservationer som sträcker sig över alla områden i hans proposition, allt från helheten till smådelarna. I den första reservationen yrkar vi tre partier tillsammans på avslag för hans prop. Sen följer det reservationer om Nato, FMs inriktning, insatsorganisationens utformning, hemvärn, personalförsörjning osv.
Dessvärre leder hans förslag till att vi får yrkesförsvar som kommer att bli svårt att personalbesätta, att bli dyrt och framförallt underdimensionerat för Sveriges räkning.
Många är frågande inför detta.

söndag 14 juni 2009

Adjö till plikten!


Debatten i fredags var tung: Ingen lyssnade, alla pratade. Frågor som ställdes besvarades inte. Värnplikten ska bort, yrkesförsvaret ska in. Rolf Gunnarsson (M) sa "hotbilden anpassas efter försvaret" som om vi kunde tvinga alla att bara skrämmas med en hotbild som vi hade råd och möjlighet att ta ansvar för. Tänk om något annat händer än det vi räknat med? Det är nog det enda vi med säkerhet vet: Att vi inte kan räkna ut vad som kommer att hända! Allan Widman (FP) erkände också att "Osäkerheten har ökat" och hans förslag är som alltid att gå med i Nato. Han påstod också att om vi gick med i Nato skulle vi inte behöva betala den "medlemsavgift på 2.0-2.2% som de annars kräver, utan vi kan ligga kvar på vårt låga försvarsanslag (i dagsläget har vi ca 1.3%)

Vad gäller Hemvärnet försökte Anders Karlsson (S), vår ordförande i utskottet att få borgarna att gå med på ett särskilt anslag för Hemvärnet för att ingen ska kunna nagga på deras pengar, men si det gick inte: Else-Marie Nilsson (KD) kunde inte ens förstå att det skulle vara nödvändigt. Men det går att stå i talarstolen, förra gången med Hemvärnets medalj på bröstet, och ändå inte inse att det plockas pengar av Hemvärnet så fort det saknas i andra plånböcker. Kom igen, inse realiteten och stå för att det inte är viktigt med Hemvärn i så fall.

Så gick då plikten i graven, beslutet röstas igenom imorgon och jag har ingen förhoppning att någon borgare vågar rösta emot och trycka på "vår" knapp.

Nu kommer vi att ha ett litet yrkesförsvar som är flygburet och kan sättas in där det sägs behövas, men vad händer om vi behöver många? Och vad händer med vår stolthet, där soldater från Sverige efterfrågats för att de även har en civil yrkesutbildning? Nu försvinner detta!

söndag 7 juni 2009

Natoövningen i norr


Om jag har ett fotbollslag skulle jag vilja träna tillsammans med mina kompisar. Om Sverige är anmäld till PFF (Partnerskap för fred) ska vi samträna med de som vi ser som kamrater. I övningen i norr som startar idag tränar vi tillsammans med de länder som vi ger oss ut tillsammans med i världen. I botten av alla våra uppdrag från Sverige ligger en begäran från FN; ett FNmandat. Annars ställer vi inte upp. Det är viktigt och får aldrig glömmas bort.

Peter Rådberg (MP) påstår på SvDs Brännpunkt att på övningen i norr finns ett fartyg som är kärnbestyckat. Det tror jag verkligen inte, när har England skaffat ett sånt fartyg? Vilka källor säger att det är så? Dessa källor är inte mina. Jag har andra och de säger att de inte är bestyckade med kärnvapen.

Oavsett: vi måste träna med dem vi ger oss ut tillsammans med, hur skulle det annars se ut? När vi far ut i världen är det ingen lek. Människor lider, många dör och vi måste veta att det vi gör inte försämrar läget utan att vi gör nytta. Annars ska vi inte vara där. Och då måste vi öva med några som tycker som vi. Och som sagt: FNmandat i botten! Läs inlägg från fler!

tisdag 21 april 2009

Ryssland hoppar av möte

Ryssland var inbjuden till Natos kommande möte. Det här sågs som en möjlighet till konstruktiva samtal som kunde medverka till en avspänning i världen. Alla skulle sitta vid bordet och prata med varandra. Visst hade det blivit bra! Men nu har Nato bestämt att de ska öva i Georgien. Då blev ju Georgien nöjda, och dessutom är Armenien och Azerbadjan inbjuden. "En liten övning" säger Nato. Då kliver Ryssland av de samtal de tänkt föra med Nato.
I Geneve förra veckan när jag träffade SocialistInternationalen var det just det här som var den stora frågan. Länderna ville inte att Nato skulle infinna sig i Georgien. Det skulle utmana Ryssland. Det skulle fresta på maktbalansen i världen.
Ibland undrar jag om det inte är vi som står i utkanten som alltid drar det kortaste strået, vi som inte vill ha konflikter och inser att fred byggs med förtroende och tillit.

Järnväg i Afghanistan?!?

Enligt källor i USA planerar Nato nu att bygga en järnväg genom Afghanistan för att kunna försörja sin trupp med de förnödenheter de måste ha. Transporter har varit oerhört svårt, vi har sett hemska bilder på uppeldade karavaner med skeletten av bilar som påminnelse om vad som inte är välkommet i detta land. Visst är transporter ett problem. De missioner som är på plats i främmande land måste ha sina förnödenheter, både vatten och mat men även underhållsmaterial och annat för att fullgöra sin uppgift.

Men järnvägen ska gå genom vårt område! Masar-e-Sharif i norr är det område där vi ansvarar för säkerheten för befolkningen. Vad kommer en järnväg genom detta landskap att betyda? Blir våra soldater utsatta för större fara när den dras genom vårt territorium? Hur mycket vet vår försvarsmakt och vad vet ministern? Varför har inte vi i utskottet fått information om detta kommande förändrade läge?

Förra veckan var vi på information till Högkvarteret och då var det ingen som sa något om detta. Visserligen frågade vi inte heller, men vi fick heller ingen information om den offensiv som vår trupp skulle utföra samma vecka, vilken var den största som vi varit inblandad i där borta.

Undrar ibland hur det fungerar med information? Hur kan försvarsministern sova lugnt om natten med vetskap (?) om att det händer saker utan att ha berättat för oppositionen? Trots allt tar vi beslut tillsammans om vår trupp och deras uppgifter. En enda gång har vi varit inbjuden till försvarsministern, och då bjöd han verkligen med armbågen, samma vecka skulle vi säga ”ja tack” till en kväll där vi skulle umgås. Självklart kunde ingen av oss, vi har inga tomma almanackor, knappt att det går att boka in något samma månad…

Oavsett kommer järnvägen att påverka våra killars och tjejers vardag i framtiden. Det oroar mig.

söndag 15 februari 2009

NATO tar hjälp av Finlands flyg?

Nu vill Nato har hjälp av Finland genom att Hornetplan ska vara insatsberedda för att delta i krisförmåga så snart som 2010. Förbandet ska vara rörligt och kunna upprätta en bas på en radie av 600 mil från Bryssel, på samma sätt som stridsgrupperna. Finland säger att de har mycket att lära av att samarbeta.
Ett utmärkt sätt att höja sin egen prestationsförmåga och se hur duglig man är i förhållande till andra. Intressant är att Hornetplanen ska testas. Det här ska följas med intresse. Undrar just om försvarsministern anser att han missat tåget (eller flyget)- igen.

onsdag 11 februari 2009

Nato igen

Fick frågan igår om vi ska gå med i Nato nu när försvaret nedrustas och vi ska samarbeta i Europa och specíellt mycket i Norden. Vad gäller Nato har vi större möjlighet idag som militärt alliansfria att delta i oroshärdar i världen utan Natomedlemsskap. Vi kan delta på andra villkor än de som finns innanför den vänskapsalliansen. Sverige kan finnas i länder där Nato är sedd som en fiende i sig. Vi kan finnas i länder där Nato inte finns alls. Vi ses som alliansfria på samma sätt som Finland gör det. Världen behöver nån som inte sammanblandas med vare sig Nato eller Ryssland. Det är vår roll. Den är bra! Den behövs!

tisdag 10 februari 2009

Norska JAS 39 Gripen felräknade?


Räkna fel? Hur kan man räkna så fel? Kan det verkligen vara sant? Media påstod igår att norska regeringen hade räknat kostnaden för svenska JAS till dubbelt så mycket som det egentligen var. Hur gick det till? Vem hade de som kollade underlaget och var dessa anställda av USA? Vi kan ju bara spekulera. Norge valde inte JAS, utan gick "inom familjen" och tog ett NATO-plan.

Och visst var vi förvånade! Hur kunde de rata nåt vi tyckte var bra? Vi funderade om de var "köpta" och styrda av NATO. Dessutom gick Norge ut och sa så mycket tokigt om JAS och hur den inte skulle fungera, vilket inte heller stämde. Ja, då blir man förvånad.
Undrar vad försvarsministern tänkte..

Men ännu värre är att räkna fel!

Rivs beslutet upp nu?

lördag 7 februari 2009

NATO ska vi inte gå med i!

Varför så angelägen om att (S) omprövar sin ståndpunkt i Nato-frågan?

Varför är Göran Pettersson (M) på EUportalen så mån om att vi inom socialdemokratin ändrar vår ståndpunkt när det gäller Natofrågan? Vårt politiska alternativ är enigt om att Sverige ska förbli militärt alliansfritt. Om det moderata partiet vill se ett svenskt medlemskap så vore det på sin plats att föra en debatt med sina allianspartier. Det är på högersidan i svensk politik som det finns en splittrad syn på säkerhetspolitiken.

Vi socialdemokraterna är fast övertygade om att Sverige även fortsättningsvis ska vara militärt alliansfritt. Vi har genom åren kunnat visa att det går att kombinera ett aktivt ansvarstagande för både vår egen och andras säkerhet med att vara militärt alliansfria. Militär alliansfrihet betyder inte passivitet.

Skälen till att vi slår vakt om den militära alliansfriheten är följande:

1. Sverige är medlem av en politisk allians – EU – som har betydligt fler verktyg till sitt förfogande än NATO när det gäller att möta de nya hoten t.ex. genom handel, bistånd och diplomati. Det kallas ibland EU:s mjuka makt. EU:s solidaritetsklausul är mycket tydlig. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land och inte heller om ett nordiskt land skulle drabbas. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
2. Sverige bör bibehålla sin handlingsfrihet. Som medlemsland i NATO vore det troligt att Sverige skulle utsättas för starka politiska påtryckningar. Vi har kunnat se hur USA t ex krävde att medlemsländer skulle delta militärt i Irak trots att NATO som organisation inte deltog.
3. Vår militära alliansfrihet ger oss starkare möjlighet och trovärdighet att vara pådrivande i det globala nedrustningsarbetet. Kärnvapenanvändning är fortfarande en del av vissa Natoländers försvarsdoktriner.
4. Vi bör själva förbehålla oss rätten att utforma storlek och inriktning på vårt försvar baserat på vår egen säkerhetspolitiska bedömning.
5. Den militära alliansfriheten har ett starkt stöd hos det svenska folket vilket ger vår säkerhetspolitiska hållning stark legitimitet.


Sveriges samarbete med Nato har blivit möjligt eftersom Nato har förändrats sedan det kalla kriget. Nato är en central aktör för europeisk säkerhet samt för internationellkrishantering. Sverige deltar i vissa FN-stödda fredsbevarande operationer som leds av NATO. Vårt samarbete med Nato, i FN-mandaterade fredsbevarande insatser är viktigt, men samtidigt är vi tydliga med att Sverige inte ska delta i militära operationer som har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.

Göran Pettersson bör om han vill driva ett svenskt Nato-medlemskap snarare vända sig till sina allianspartier för att få stöd för sin politik. Oppositionen är inte intresserad av att lämna den militära allianfriheten.

torsdag 5 februari 2009

Finland och Nato= inte sant!

Idag har vår grannation satt ner foten och beslutar att satsa 1 miljard mer på sitt försvar. Det blir billigare för dem och dessutom bättre än att ansöka om medlemsskap i NATO. Dessutom vet de att när de vill ha försvaret på fötter kan få det också, inte sitta och vänta som i Georgien och inte ha vänner som ställer upp när man vill ha hjälp.
Jag tror vi har en stor uppgift, Finland och Sverige, att vara de parter i världen som är alliansfria och kan ställa upp för att hjälpa till i de länder där NATO är ett rött skynke och hatas av regeringar och befolkning. Där har vi vår uppgift! I den miljön kan vi verka med gott resultat!