Igår fick jag beskedet: Två svenskar i Afghanistan, i vår insats, dödade i attack! Först tänkte jag på deras anhöriga, att de nåtts av detta bud och hur deras värld förmodligen rasat samman. Känner ett verkligt deltagande då min dotter också ville vara där under en tid, men innan hon kom så långt hände annat.
Det är inte lätt att gå vidare för deras anhöriga efter ett sånt besked.
Men vår styrka måste fortsätta att stötta det afghanska folket! Vi är där för att de bett oss vara där. Deras önskan har gått vidare till FN och Säkerhetsrådet, och de i sin tur frågade vem som klarade detta. Därför är styrkan NATO-ledd, de är de i världen som bäst kan leda en sån här mission just nu.
(I Bosnien har vi växlat över till EU när hotbilden minskade, där leder EU nu fast det var NATO från början)
Det är svårt att förklara kortfattat varför vi är i Afghanistan. Men vi är där därför att de bett om stöd. Likaså i Kosovo och snart igen i Adenviken. Det är inget vi hittar på själva, att sätta ihop några personer, fara ut och försvara ett annat land. Vi är önskade där både av landet och av FN.
Och vi gör nytta! Fler barn får gå i skola, fler flickor får gå i skola och det påbörjas ett försök till demokrati. Men vägen är oerhört lång! Kvinnors rättigheter står inte högt i kurs hos männen, många kvinnor dör under graviditet och förlossning, många barn dör innan de når sin 5-årsdag för att det saknas hälsovård.
Det är här vi borde anstränga oss mer, öka den civila budgeten och bygga skolor och hälsocentraler, fängelser som fungerar, domstolar som innehåller rättvisa domare, polis som kan upprätthålla ordning osv. Och då måste man ha befolkningen med sig, inte emot...
Läs gärna SvD, DN, Mitt-i-steget, Carl Bildt, Sten Tolgfors och även mina tidigare bloggar om Afghanistan
Landminornas återkomst
-
En finsk soldat monterar en rörmina på ett träd under striderna vid
Uuksujärvi i Ladoga-Karelen, sommaren 1944. Notera snubbeltråden som syns i
brösthöjd p...
22 timmar sedan
4 kommentarer:
Bra skrivet och jag håller med dig fullt ut! Nu gäller det att stå emot de krafter som vill att vi ska dra oss ur, det är precis vad talibanerna vill. Det som hänt är otroligt sorgligt, men detta är något vi visste kunde hända och soldaterna som åker dit vet vad dom ger sig in på. Nu gäller det att precis som Tolgfors sa (som jag för en gång skull håller med) stötta, soldaterna, inte stöta bort dom.
Bra att vi är överens, det behöver vi vara just nu.
Fruktansvärt tragiskt att två så unga män rycks bort. Att som nära anhörig få de omtumlande beskeden på trappen av försvarsmakten och präst går nog inte att riktigt att sätta sig in i.
Vi får aldrig glömma deras självuppoffrande arbete för människorna (och det omfattar också den manliga befolkningen i Afganistan ÅSA tycker att du och flera av riksdagskollegorna är väldigt endimensionella här).
Jag hoppas att de båda unga männen får ett värdigt mottagande när det når svenskt luftrum och när de landar.
jag förutsätter att högsta militära och politiska ledning är på plats och ser den yttersta konsekvensen av sina beslut.
Jag är mkt tveksam till befintlig mål/medel för insatsen.
jag kommer aldrig att skicka min son som börjar militära utbildningen i år eller mig själv som kapten i hemvärnet till Afganistan. Jag älskar min son mycket mer än de afganska flickorna och vill inte få ett besked på trappen att han stupat.
Ber om ursäkt om jag verkar endimensionell, det är inte min mening. Jag uppskattar verkligen det arbete som våra soldater gör, visste inte att jag uttryckt något annat någonsin.
Dessvärre kan jag känna som du vad gäller din son, som inte får åka till Afghanistan för att du säger nej. Min dotter var myndig och om hon löpt linan ut och åkt till Afghanistan hade jag stått bakom henne fullt ut. För hennes del kom kärleken emellan och en flytt utomlands åt annat håll i vägen.
Skicka en kommentar