Tolgfors utövar ministerstyre

Idag har jag interpellerat vår försvarsminister Sten Tolgfors. (finns även på min andra blogg) Jag ställde frågan: Vad tänker ministern företa för åtgärder när lagar sätts ur spel och myndigheter anser att de får göra undantagsregler från dessa?

Förväntade mig ett klokt svar: "Jag kan inte utöva nåt mot dem, det blir ministerstyre." Men visserligen sa han det, men sen hade han snällt nog kollat deras hemsida och vidimerade att det var OK att de gjort så.

Vad hade de nu gjort? Eftersom arbetslösa borde söka lediga jobb och dessa finns till stor del hos försvarsmakten borde dessa jobb sökas. Men.. Plikten är ju numera numera frivillig, så det blir samma regler som andra jobb. Tackar du nej så mister du A-kassan. Men nu kräver ju Försvarsmakten att de anställda även jobbar utomlands på internationella uppdrag. Och det vill ju inte alla. Så hur skulle man kunna slippa stänga av de som vägrar söka lediga jobb och låta dem fortsätta få A-kassa? Då kom myndigheterna på att trots lagen så kunde de friskriva folk genom att säga till Arbetsförmedlingen att de kunde ta bort dessa jobb om folk inte ville jobba utomlands. Försvarsmakten fann detta utmärkt. Och förmodligen Tolgfors óckså eftersom han låtit dem hållas utan att ta initiativ.

Sagt och gjort, de kallade till presskonferens, alla informerades och därmed frid och fröjd Men lagarna då? "Tänkte inte på dem"-mentaliteten är hög.

Nu har inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen slagit larm - så här får man inte göra. Hade jag varit försvarsminister hade jag snabbt som attan föreslagit en särlagstiftning för att undvika detta.

Men det ville inte Tolgfors - så han läste upp vad som stod på hemsidan... Vojne vojne...fortsättning följer säkert!

Var lägger vi pengarna för störst nytta?

Irriteras över medias flathet när de ställer frågor till Försvarsministern och han får raljera över att vi (S) inte är solidariska utan att vi får en chans att bemöta det. Solidaritet handlar också om att göra rätt saker, inte bara att göra saker rätt. Även Johan Westerholm verkar ha sett sambandet.
Att ställa upp och ta lead (ledning) över Nordic Battle Group 2011 är i all mening en lärorik period. Men det kostar Sverige 5 gånger mer än de andra länderna, vi står för 80% av styrkan och de övriga 4 för resterande 20%. Styrkan bestod senast (2008) av 2850 soldater varav svenskarna var 2350. Är det rimligt? Nej, självklart inte.
Om huvudmannaskapet (lead) roterade fick fler chans att prova på och få erfarenhet. Men de andra länderna väljer att anmäla en liten grupp soldater som gör en eller ett par uppgifter. Vi i Sverige väljer att ta grundansvaret som också betyder att allt de andra inte ställer upp med faller tillbaka i vårt knä att reda ut och bekosta. Vilket är en hel del. Vilket också är lärorikt. Men ändå...
Men hur vill jag göra? Lägg hellre pengar på det som ger utdelning i världen, att delta i missioner på de ställen det behövs. Sånt gör skillnad för världsfreden och det är viktigt!
Gång på gång visar vi att svenskar gör skillnad och det beror på att vi har värnpliktssystem (vilket snart raserats) och att de som skriver på för utlandsmission ofta har ett annat yrke också som gör att de har bredare perspektiv än yrkessoldater.
Men det är snart ett minne blott och vi går i riktning mot Nato med stormsteg...
Tillbaka till Nordic Battle Group: De har nu funnits några år, men inte används en enda gång. Det är nämligen så att för att styrkan ska rycka ut, med 10 dagars varsel högst på 600 mils omkrets från Bryssel, så måste länderna vara eniga. OK så långt, det kan nog de flesta enas om att vore bra. Men sen kommer vi till betalningen i skarp läge: Varje land betalar en viss summa, fastställd i Bryssel när soldaterna väl ryckt in (ut?) i världen. Vissa betalar mer och andra mindre men alla betalar...och det vill inte alla vara med på. Det vore nåt att omförhandla när försvarsministrarna möttes! Men det fanns väl mer lättlösliga saker att diskutera har jag förstått...
Mer "hands on" för våra soldater istället för att gå på kaserngården och öva!