Det här med FNs resolution 1325 och svenska kvinnor

Läser på bloggen att Sten Tolgfors, försvarsminister, sträcker på sig för att han ordnat ett seminarium om FNs resolution 1325. Det är bra, det ska han göra. Frågan är viktig och handlar om kvinnors deltagande före, under och efter väpnade konflikter.
Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller tänket runt kvinnor och vilket uppgift som vi som tjejer kan ha när det hettar till. Kvinnor utnyttjas systematiskt runt om i världen genom att våldtas och därmed förstörs hela samhällen i grunden. Dels genom att kvinnors underliv förstörs i samband med våldtäkten, men också för att samhällen förskjuter våldtagna kvinnor. Därmed slås familjer sönder och hela samhällen går under.

Men döm då om min häpnad när jag frågade några svenska kvinnliga soldater i Afghanistan om hur deras utrustning var: "Ni har väl speciellt framtagna underkläder numera" var min fråga. Deras svar var nej: De får en slant och får själva gå ut i vanliga affärer och köpa trosor och bh. Bra kan man ju tänka lite enkelt. Men bakom detta döljer sig en fasansfull verklighet: Skulle dessa tjejer få en brännskada så kommer bh:n att bränna fast på kroppen där det är plast instucket, dvs i sidorna och i de små ringar som är. Dessutom sa tjejerna att västarna är på tok för stora: tjejer och små killar traskar runt i skyddsvästar gjorda för stora män.

Om nu Tolgfors vill ha tjejer med, se då till att dessa får rätt underkläder, noga utprovade och inköpta så att brännskador inte uppstår: Och se till att rätt västar finns för kroppsstorleken! Nog trodde jag vi kommit längre i den här frågan!