Replik till Cecilia Widegren och Margareta B Kjellin

(Svar på debattinlägg från dessa båda damer)

Den nordiska styrka som sattes ihop i EUs regi där Sverige tog ett stort ansvar för ledningen var befogad. Kraft togs till att få vårt försvar genomlyst och vi kunde även se att allt inte var på plats den gången. Vi fick informationen att det skulle kosta 1,5 miljarder. Sluträkningen idag vet vi ligger på 4,5 miljarder och allt är ändå inte inräknat.

Men att göra om detta nu 2011 och ta ledningen igen för styrkan som står beredd att åka med 600 mils omkrets från Bryssel på 10 dagars varsel är att slösa. Dessa soldater kommer inte att användas nu heller. De kostar pengar men används inte. Detta är ett slöseri därför att det finns andra hål i Sverige att stoppa pengar i.

Att dessutom göra en reform av försvaret med yrkessoldater som med kort varsel (10 dagar) ska stå beredd att starta krig är inte rätt väg att gå. I dessa styrkor finns även stridsvagnar och deras besättning. Hur ser hotet ut mot Sverige när vi ska sätta in stridsvagnar? Varför betala dyra pengar för dessa soldater?

Hoten mot Sverige idag är större än de som Försvarsmakten tidigare hanterat. Vi har idag till exempel miljöhoten som överskuggar allt, men har också terrorhot och IT-hot där vi idag inte har vare sig någon ansvarig minister eller ansvarigt departement när vi blir angripna.

Jämför sabotaget mot fiberkabel som orsakade stora problem vid Sunderbyns sjukhus utanför Luleå då tiotusentals abonnenter drabbades i slutet av januari i år. I december 2010 angreps elva värmecentraler i Motala med följdverkningar som gjorde att 700 hyresgäster, ett äldreboende och ett köpcenter blev av med värmen och folk fick frysa. 2007 drabbades Estland av en samlad attack från utländska datorer och den riktade sig mot centrala samhällsorgan i landet.

Och nu så ska vi satsa pengar på stridsvagnar som är stridsberedda på 10 dagar och på en arme som står beredd i Europa men aldrig får några uppdrag därför att konstruktionen är fel. Under socialdemokratiskt styre togs beslut i bred samverkan för att uppnå bästa resultat. Idag bestämmer en minister alldeles själv. Försvarsberedningen som Widegren/Kjellin hänvisar till existerar inte längre.

Försvaret idag och i framtiden

Debattartikel införd i SöderhamnsKuriren januari 2011:

Efter att på plats i Sälen på Folk och Försvar ha lyssnat och begrundat vad försvarsminister Sten Tolgfors säger om det svenska försvaret vill jag lägga min pusselbit till vad som händer just nu inom området.

Inge Erikssons artikel införd 21/1 i SöderhamnsKuriren yfter frågan om hur försvaret ska kunna anställa yrkessoldater när så många som 3 000 man saknas idag. Jag instämmer i kritiken, det blir svårt!

Dessutom vill försvarsministern ställa den nordiska styrkan i beredskap gång på gång, kallad NBG, Nordic Battle Group. Den består av ett antal tusen soldater som på 10 dagar ska kunna förflytta sig i en radie på 600 mil från Bryssel. Sverige har haft ledningen för NBG 2008 och står nu igen i beredskap med NBG 2011.

Riksrevisionen har tittat på NBG 2008 och konstaterat att den kostade 3 gånger så mycket som var planerat, att den inte kunde uppfylla mer än 3 av de 6 konfliktskalor som den var satt att utföra och att vi som politiker inte fick den insyn vi har rätt till för att fatta rätt beslut. Kostnaden var beräknad till 1 miljard men det blev 4,5 miljarder i de sluträkningar vi sett. Tyvärr går det inte att följa alla kostnader så Riksrevisionen anser att kostnaden ligger ännu högre. Dessutom betalade Sverige för 80% av styrkan trots att även Finland, Norge, Estland och Irland ingick men med mindre bidrag.

Vi (S) ville inte att Sverige skulle ta ledningen igen för styrkan 2011 av den anledning att kostnaderna var oerhört höga och att styrkan inte utnyttjats på de år den funnits inom EU. Men inför fullbordat faktum fick vi ge med oss. Och nu vill regeringen att vi ställer en ny styrka på plats 2014 på samma förutsättningar!

Hoten vi står inför är diffusa. Miljöhot, IT-hot eller terrorattacker står högt på listan över vad vi kan utsättas för. Försvarsministern sätter då in yrkesförsvar där även stridsvagnar som ska stå beredda i Sverige med 10 dagars varsel. Sånt kostar också.

Självklart ska vi samöva med andra länder. Självklart ska vi i Sverige bedöma vilka hot som vi står inför. Självklart ska vi som land ta beslut om vem eller vilka vi stödjer eller inte i konflikter. Men vi får inte slösa bort pengar genom att ta på oss uppgifter som vi borde dela mer solidariskt med andra länder. Sverige behöver ett försvar som fungerar utifrån vad vi kan se är hotbilden nu och i framtiden så långt vi kan överblicka. Samverkan är bra, men inte för att föra in små försvarsministrar som vill leka vid stora pojkars bord. Breda överenskommelser har tidigare präglat Sveriges försvar. Vart tog det vägen?