Jag tror jag kan göra skillnad!
Varför är det viktigt med kvinnligt ledarskap på internationell nivå?
Som kvinna i bästa ålder med erfarenhet från svenskt ledarskap under lång tid i olika sammanhang, både politiskt, civil föreningsverksamhet och kommunal verksamhet känns det som nästa steg på min egen väg.
Många gånger har jag bevittnat och ibland själv också erbjudit kvinnor att kliva fram och axla ett större ansvar. De allra flesta gånger har kvinnorna tackat nej. " Inte kan jag..." har varit en bra fras för många att använda.
En viktig poäng i att vara ordförande är att kunna påverka och ofta sätta dagordning. Mina första erfarenheter behåller jag i färskt minne från kommunal verksamhet, de hårda frågorna fanns på dagordningen med manlig ordförande, med en kvinna fanns det plötsligt plats för de mjuka frågorna.
En annan poäng är att vara förebild. Som ledare hittar du din egen stil, byggd på erfarenhet, efterapning av nån du sett upp till och en egen vision.
OSSE
Erfarenhet från både män o kvinnor behövs, ett kön har inte tolkningsföreträde framför det andra. När vi bejakar olikheten i åsikter mellan män och kvinnor får vi en både djupare och bredare bild av den komplexa tillvaro vi försöker förstå internationellt men även nationellt.
När vi i Afghanistan lät kvinnliga svenska soldater träffa afghanska kvinnor uppstod nya kartor av den verklighet som vi försökt förstå och stundtals förändra. Dessa kvinnor kunde beskriva sin vardag på andra sätt än vad vi insett tidigare. Det möjliggör ett annorlunda stöd för deras samhälle som vi inte kunnat fått med enkönade lösningar på framtidens fred. Det civila samhället behöver många byggstenar för att fungera. Eftersom världen består till ungefär hälften av kvinnor är det helt nödvändigt att de finns med och utformar framtiden.
Det jag vill åstadkomma med mitt ordförandeuppdrag i OSSEs första kommitté är att bredda bilden i politiken för dessa länder.
Internationellt kan jag inte påstå att det vimlar av kvinnor. Men det är inte alltid de länder som varit demokratier under en längre tid som är mest jämställda. I Frankrikes delegation till OSSE PA finns plats för 13 delegater. Men inte en enda är idag kvinna. Hur påverkar det här den franska gruppens tänkande?
I OSSE PA är vi idag ca 20% kvinnor. På vårt sommarmöte i år hände nåt anmärkningsvärt: första kommitténs tre huvudpersoner är alla kvinnor! Både jag som ordförande, Susanne som vice ordförande och Vilja som rapportör. I denna manliga kommitté har vi klivit fram. Vårt område handlar om Politik och Säkerhet. Vad kommer vårt kvinnliga inflytande att förändra?
Innan jag går in på detta vill jag berätta om valet: När det blev känt att jag tänkte kandidera började en högt uppsatt man att jobba - men inte för att underlätta valet! Han gick runt till länder och uppmanade enskilda (män) att kandidera. En man ställde upp med villkor att jag skulle övertalas att dra tillbaka min kandidatur. Det gjorde jag inte! Då klev mannen av. En annan man som inte varit aktiv utmanade mig istället. Jag vann omröstningen med 49-18. Många män kommenterade det omvända som nu skulle ske med vår kommitté, hur skulle det se ut? Men ingen av dessa sa nåt när scenen bestod av enbart män.
Som jag sagt vill jag bredda bilden av världen. För att få fred i samhällen, länder och i världen måste pusselbitarna läggas rätt. En by som utsätter kvinnor för hot, misshandel och våldtäkt genom att byns brunn ligger lång väg bort, en skola som förtrycker flickor och nekar dem utbildning, ett samhälle som inte hålls ihop fortsätter falla isär. När kvinnor inte är med i konfliktförebyggande, inte med när samhällen planeras, inte är med och utformar och stiftar lagar riskerar att bli ofullständigt.
Jag vill påvisa nödvändigheten av att lyssna och delta, att ifrågasätta och besluta där både män och kvinnor kan delta på lika villkor. Och då måste jag och andra kvinnor säga "Javisst, härligt att bli tillfrågad om uppdraget, självklart klarar jag det fast på mitt sätt så jag tackar ja!"
Och jag kommer att leda gruppen på mitt sätt, med den kompetens och erfarenhet jag har, och hoppas och vet att det kommer att göra skillnad.
Varför är det viktigt med kvinnligt ledarskap på internationell nivå?
Som kvinna i bästa ålder med erfarenhet från svenskt ledarskap under lång tid i olika sammanhang, både politiskt, civil föreningsverksamhet och kommunal verksamhet känns det som nästa steg på min egen väg.
Många gånger har jag bevittnat och ibland själv också erbjudit kvinnor att kliva fram och axla ett större ansvar. De allra flesta gånger har kvinnorna tackat nej. " Inte kan jag..." har varit en bra fras för många att använda.
En viktig poäng i att vara ordförande är att kunna påverka och ofta sätta dagordning. Mina första erfarenheter behåller jag i färskt minne från kommunal verksamhet, de hårda frågorna fanns på dagordningen med manlig ordförande, med en kvinna fanns det plötsligt plats för de mjuka frågorna.
En annan poäng är att vara förebild. Som ledare hittar du din egen stil, byggd på erfarenhet, efterapning av nån du sett upp till och en egen vision.
OSSE
Erfarenhet från både män o kvinnor behövs, ett kön har inte tolkningsföreträde framför det andra. När vi bejakar olikheten i åsikter mellan män och kvinnor får vi en både djupare och bredare bild av den komplexa tillvaro vi försöker förstå internationellt men även nationellt.
När vi i Afghanistan lät kvinnliga svenska soldater träffa afghanska kvinnor uppstod nya kartor av den verklighet som vi försökt förstå och stundtals förändra. Dessa kvinnor kunde beskriva sin vardag på andra sätt än vad vi insett tidigare. Det möjliggör ett annorlunda stöd för deras samhälle som vi inte kunnat fått med enkönade lösningar på framtidens fred. Det civila samhället behöver många byggstenar för att fungera. Eftersom världen består till ungefär hälften av kvinnor är det helt nödvändigt att de finns med och utformar framtiden.
Det jag vill åstadkomma med mitt ordförandeuppdrag i OSSEs första kommitté är att bredda bilden i politiken för dessa länder.
Internationellt kan jag inte påstå att det vimlar av kvinnor. Men det är inte alltid de länder som varit demokratier under en längre tid som är mest jämställda. I Frankrikes delegation till OSSE PA finns plats för 13 delegater. Men inte en enda är idag kvinna. Hur påverkar det här den franska gruppens tänkande?
I OSSE PA är vi idag ca 20% kvinnor. På vårt sommarmöte i år hände nåt anmärkningsvärt: första kommitténs tre huvudpersoner är alla kvinnor! Både jag som ordförande, Susanne som vice ordförande och Vilja som rapportör. I denna manliga kommitté har vi klivit fram. Vårt område handlar om Politik och Säkerhet. Vad kommer vårt kvinnliga inflytande att förändra?
Innan jag går in på detta vill jag berätta om valet: När det blev känt att jag tänkte kandidera började en högt uppsatt man att jobba - men inte för att underlätta valet! Han gick runt till länder och uppmanade enskilda (män) att kandidera. En man ställde upp med villkor att jag skulle övertalas att dra tillbaka min kandidatur. Det gjorde jag inte! Då klev mannen av. En annan man som inte varit aktiv utmanade mig istället. Jag vann omröstningen med 49-18. Många män kommenterade det omvända som nu skulle ske med vår kommitté, hur skulle det se ut? Men ingen av dessa sa nåt när scenen bestod av enbart män.
Som jag sagt vill jag bredda bilden av världen. För att få fred i samhällen, länder och i världen måste pusselbitarna läggas rätt. En by som utsätter kvinnor för hot, misshandel och våldtäkt genom att byns brunn ligger lång väg bort, en skola som förtrycker flickor och nekar dem utbildning, ett samhälle som inte hålls ihop fortsätter falla isär. När kvinnor inte är med i konfliktförebyggande, inte med när samhällen planeras, inte är med och utformar och stiftar lagar riskerar att bli ofullständigt.
Jag vill påvisa nödvändigheten av att lyssna och delta, att ifrågasätta och besluta där både män och kvinnor kan delta på lika villkor. Och då måste jag och andra kvinnor säga "Javisst, härligt att bli tillfrågad om uppdraget, självklart klarar jag det fast på mitt sätt så jag tackar ja!"
Och jag kommer att leda gruppen på mitt sätt, med den kompetens och erfarenhet jag har, och hoppas och vet att det kommer att göra skillnad.
