Åsa Lindestams blogg: Indien

lördag 15 september 2012

Indien

Ett annorlunda land, där allt bjuds till den som har pengar.

Försvarsutskottets långresa för den här perioden går till Indien och Japan. Här i New Dehli träffar vi försvarsindustrin i Indien som helst vill köpa hem all kunskap för att själva producera vad landet behöver. Samarbete finns med Sverige på många områden, och vi i det lilla landet långt härifrån spelar en roll för dem.

Saab India Technologies har samarbete och nämner ex Joint Venture med Electronic Warfare och att de köper in sig i största varvet m 250 miljoner. Det gäller att samarbeta. 

Indien är världens största importör av försvarsmaterial. Sverige säljer för 2 miljarder hit, men när vi frågar om vi är stora exportörer hit skrattar de och säger att de köper 50% från Ryssland och att vi knappt märks på banan. Men det vi säljer är de nöjda med.

Vi träffar också "thinktanks", som våra tankesmedjor, där man analyserar omvärlden och hotbilden för landet. Jag upplevde indierna som ett fredsälskande folk som vill göra bilaterala avtal där samverkan har stor betydelse. Men när som helst kan hotbilden accelerera och krutet tändas. Därför vill de ha en säkerhet, inte för att starta krig men för att räknas som en stark spelare som man inte hotar, ifall....

På parlamentet ställer 9 parlamentarer upp på vårt möte på fredag kväll som  inleds med rundvandring och film om deras historia. Vi får höra om Mahatma Gandhi och se film om uppror och elände. Men också om självständighet och demokrati.

70% av befolkningen bor på landsbygd men man har en kraftigt växande medelklass. Parlamentarikerna frågar oss om finanskris och hur vi ser på invandring. Självklart pratar vi om utbildningens nödvändighet och kvinnors situation.

När vi avslutade dagen igår och bussen stannade till vid ett rödljus kom en lortig kvinna och knackade på fönstret. På armen bar hon ett spädbarn. Hon tiggde pengar till mat. Idag kommer en hög barn springande mot oss på trottoaren när vi letar oss fram. De tigger också, lortiga, utan byxor och skor sträcker de fram handen och ber om en slant. Vilken chans i livet har de?

Utmaningen är att lyfta de fattiga miljoner människor som lever på under en dollar om dagen till bättre nivåer. Hälsoläget har förbättrats, men det är enormt mycket kvar. Vi ser människor som bor och lever på gatan samtidigt som vi ser flotta hus och bilar.

Apor korsar vägen framför bussen, glador flyger runt hotellet och en ormvråk dyker ner i en fontän o badar 10 meter ifrån oss.

Vilket land...och ute är det runt 30 grader, på hotellrummet svalt men min förkylning intensifieras av blåsten från luftkonditioneringen. 

Hit kan jag tänka mig att komma tillbaka...

Inga kommentarer: