Ibland besannas ens farhågor. Och jag gillar inte att använda uttrycket "Vad var det jag sa..." men visst känner jag en stark oro för vårt framtida försvar när jag läser DNs artikel med intervjun av Värnpliktsrådet som beställt en undersökning av 1000 unga personers åsikter om de vill acceptera de villkor som blivande soldater står inför. En av tio säger sig vilja bli soldat.
Om vi vinner valet (när vi vinner valet!) ska vi avvakta ett år och sen ska vi se hur verkligheten ser ut för Försvarsmakten: Har tjänsterna blivit tillsatta på det sätt som var tänkt?
Försvaret förtjänar inte att kastas mellan olikheter så fort vi byter regering, men visst hade det varit bättre om regeringen med Sten Tolgfors i spetsen hade sträckt ut handen och försökt fått till stånd nån form av tänk tillsammans med oss. Mona Sahlin försökte verkligen gång på gång, men det var omöjligt.
Och nu står vi här, eventuellt med skägget i brevlådan. Illa!
