Om en person anställs inom försvaret och ska tjänstgöra 6-8 år som soldat med krav på internationell tjänst kan hon/han inte räknas som annat än yrkesmilitär. Den definitionen är så självklar så vi kan inte tänka nåt annat. Om Sveriges försvar består av såna personer så måste det också betyda att vi har en yrkesarme! Ingen kan säga emot. Och vips var den folkliga förankringen borta, kostnaden stiger i höjden och människor ska tvingas ta ställning redan vid anställningsintervjun om de ska acceptera att åka utomlands beordrat.
Den folkliga förankringen är viktig och med värnplikten och mångfalden så visste i alla fall en hel del vad försvaret handlade om. Om 10 000 togs ut i värnplikt så pratade deras familjer om detta och deras vänner. När min dotter gjorde värnplikten fick hon en helsida i vår ortstidning. Andra ungdomar har också fått prata om sin värnplikt på samma sätt i alla fall här.
Alla som kan räkna inser att ett yrkesförsvar kostar betydligt mer än ett antal tillsvidare anställda personer. Värnpliktiga har haft ett mycket lågt arvode varje dag, nu senast 71 kronor. De anställa kommer inte och ska inte vara nöjda med denna summa varje dag, men många yrkessoldater gör att det klirrar rejält i kassan.
Och värst av allt för soldaterna: Mitt i familjebildning, familjekris eller annat som händer i livet kan de få ordern: Nu är det din tur att åka utomlands! Och då ska de tvingas att åka!
Vem kan ställa upp på detta? Gillar soldaterna det här? Ja, säkert några som har bildat familj och står på fast grund med båda fötterna, men livet är så att när som helst kan det hända nåt som gör att man som familjemedlem måste vara nära. Det gäller hur förberedd man än är.
Jag säger: Nej till yrkesförsvar!
