Sjukvård

Hur fungerar sjukvården på campen? Självklart måste en sån chans tas när jag är där att med egna ögon kunna få se vad som händer.

Vi besökte ett tält som kunde ställas upp på några minuter. Här kunde en skadad person tas omhand av läkare och få den första hjälpen. Dessutom finns ett par Patrior som är Medevac, utrustade med bårar och med möjlighet att ge t ex blod. Imponerande!

Dessa Patrior följer alltid med ut i fält och håller sig i närheten av övriga gänget. De kan ta hand om ev skadade omgående med den kompetens och det material som de förfogar över.

Tyvärr fanns just nu ett bekymmer i hela Afghanistan och det gällde Röda Korset och deras symbol som är känd i hela världen. Den symbolen finns det överenskommelser om att den alltid är fredad, även i krig. Men det bryr sig inte talibanerna om. De har skjutit ändå. Hur ska man då göra? Ta bort den och inte visa utåt att det finns sjukvård inom räckhåll? Låta symbolen med Röda Korset vara kvar och riskera att bli beskjuten? Utrusta personalen med vapen i syfte att kunna skydda sig själva?

Frågan är komplex och tål att tänkas några varv till på.

Hur ofta har det hänt, när har det hänt, varför har vi inte fått information om detta tidigare?

Återkommer om helikoptar och Medevac

På väg mot Sherbergan i Afghanistan

Att ta på sig utrustning på morgonen, se färdvägen på karta och ta sig in i stridsfordonet är ett kapitel för sig. Tungt, varmt och spännande. Men samtidigt känner jag en stor ödmjukhet inför den planering som gjorts för att ta oss från campen i Mazar-e-Sharif till Sherbergan, en stad som ligger troligtvis några mil ifrån. Men färdmässigt betyder det ett par timmar i en sittställning där man inte kan räta på ryggen fullt ut. Det var bara att bita ihop.

Tur i alla fall var att jag fick kliva in sist, så jag hade en liten ruta på 4 x 10 cm att se ut igenom. Det monotona ljudet som uppstår med öronproppar i är sövande, men jag kämpade emot och ville se ut hela tiden. Efter en stund började det att regna och då virvlade dammet upp och la sig som en hinna för glaset. När vi stannade idkade jag fönsterputs...

Ett torrt landskap skymtade genom rutan. Nån grön plätt fanns, men avsaknad av prunkande trädgårdar och vatten uteblev. Torrt, dammigt och varmt var nog mer rätt. Vägen var guppig och efter ca 40 minuter stannade vi för första anhalten. Vi kollade på en polisstation där ANP, den afghanska polisen fått hjälp att bygga en skyddsmur runt stationen.

Desstutom passerade vi ett litet vattendrag, som en bäck, där vi hjälpt till att svetsa fast ett galler för att ingen IED (bomb) skulle kunna sticka in under den lilla bron och explodera. Snillrikt, men det finns många små broar i Afghanistan.

Landskapet var kargt, gräs fanns på några platser men dammet tog överhand överallt. En gammal pipeline syntes i bakgrunden, ett arv från sovjettidens ockupation, helt obrukbar, rostig men hur lång som helst och avskuren på flera ställen. Ett bra ställe att gömma sig bakom om man ville nåt ont...

Men vi var väl skyddade av våra soldater. De kollade allt innan vi släpptes ut, och sen stod de på pass och kollade runt medans vi fick informationen om just det ställe vi var på och vad som hänt där tidigare. Folk passerade på vägen i gamla bilar, nån hade trehjulingar med överbyggt flak där vi skymtade att familjen satt och fraktades med barn, burkor och män. En annorlunda värld för oss som kommer från det skyddande Sverige med bälten, hjälmar och trottoarer.

Hundar i Afghanistan!

De hundar som är i Afghanistan under min vistelse har precis som människor en viss form av ledighet, inte semester men "leave". Och dessvärre hade hundarna det just den här veckan. Istället fick jag ta del av en video om hur de jobbar tillsammans med sin hundförare.

Om de är rätt tränade har de ett väderkorn som kan sniffa upp de dolda bomber som ibland finns nedgrävda i marken, och de är betydligt snabbare än allt annat i mekanisk väg.

De tränas för att söka av en väg som ligger framför dem på ett mycket effektivt sätt. De markerar när de väl hittar nåt misstänkt och då kan den mänskliga resursen gå fram om elliminera det som finns där. Effektivt och bra. De kan spåra det som är nedgrävt och även sånt som ligger i vatten.

Jag har personligen fått närvara när hundar har letat narkotika, då på ett fängelse i Sverige. Personen som hade narkotika på sig var jag, och hunden markerade omedelbart, till och med på vilken sida av kroppen den lilla påsen befann sig. Det tog nån sekund. Och dessutom tyckte hunden att det var kul!

Varför har vi inte fler hundar för de värdefulla uppdrag de kan utföra? Vi vet att militären behöver hundar, men det gör polis, tull och andra myndigheter också. Här finns ett uppdrag att ta itu med! Besökte hundskolan i Sollefteå för nåt år sen och kunde se hur effektivt det går att få fram dugliga hundar för olika uppdrag.

Så nu får det väl bli nån motion i höst, igen!

Säkerhetsgenomgång...

Fick en grundlig genomgång av IED och hur de fungerar. Bomber som grävs ner, göms under broar, läggs bakom nåt annat och smäller ibland som motståndarna vill. Men inte jämt. Inte alltför svåra att tillverka, hyfsat billiga och oerhört farliga.

För några år sen var jag i Slovakien med ett gäng försvarspolitiker och vi fick en grundlig genomgång över de vapen som används i krig ända från medeltiden och framåt. För varje vapen som uppfunnits har det kommit ett motmedel, och för varje motmedel har man uppfunnit ytterligare ett vapen. Vi såg allt från lansar till sköldar, pilbågar och skyddsutrustning och muskedunder och hur de skyddade sig från det.

Hur lång tid ska detta elände fortsätta? Hur många till ska bli lemlästade? Jag såg många som saknade en arm eller ett ben, förmodligen personer som sett lite för nära på IED eller annat som kostat en bit av kroppen. Många barn sägs ha blivit skadade också av de bomber som finns kvar på marken och ännu inte smällt.

Och vi sänder ner stridsfordon 90 och nu pratas det om att stridsvagnarna ska ner...vad blir talibanernas svar på detta?

Varför DN debatt?

Av vilken orsak väljer Sten Tolgfors att gå ut på DN debatt om att han söker Riksdagens stöd för att inhandla några helikoptrar? Räckte det inte med att talmannen i Riksdagen uppmanat Fredrik Reinfeldt och kompani att se till att budget offentliggörs samtidigt det datum som aviserats i kammaren?
Ren och skär populistisk propaganda för att lyfta deras budget ett antal gånger i media i stället för att göra som påbjudes: Berätta budget för Riksdagen i kammaren först!

Läs gärna DN debatt som skriver om detta eller bloggen från Wiseman som är på hugget

In i Afghanistan...

Vi landade och klev ur flygplanet utan problem. Värmen slog emot oss, luften var varm och dammig. Alla verkade veta hur allt skulle gå till, kön ringlade in i ett stort förråd där civila personer omvandlades till soldater i ett nafs.

Jag fick också min beskärda del: En väska med tillhörande hjälm och väst väntade på mig. Eftersom jag är civil fick jag låna en grön overall "för att inte lorta ner mig". Den overallen hade jag en gång...

Det förväntades att vi gick ett par tre hundra meter med allt påsatt på kroppen. Västen vägde 14 kg vilket i sig var grymt tungt. Jag fick assistans att knäppa ihop den efter alla konstens regler. Tänkte att det här skulle man behöva utbildning för att klara...bar i alla fall allt, totalt 38 kg till stridsfordonet som väntade, en Patria. Här gällde det att inte visa sig svag tänkte jag och bet ihop. (Jag som inte ens bär kassar med mjölk från affären!)

Vi fick anvisningar för vad som skulle hända, och ifall det hände nåt annat än beräknat också. Den informationen innehöll bla vem som skulle ta över ledningen av alla våra fordon om vi blev beskjutna eller skilda åt av nån orsak.

Vi i min vagn uppmandes att sitta stilla under alla omständigheter och jag förstår att vi inte hade nån annan chans heller: skulle vi avskiljas från de övriga måste vi nog undsättas på annat sätt än genom egen försorg.

Jag kikade ut genom det lilla fönstret och såg asfalterade vägar, i början men sen sämre vägar vilket också kändes inne i vagnen. Vi satt fastspända med bälten vilket var behövligt. Kroppen var utvilad och det var bra för vi kunde undvika de värsta guppen. Kolonnen körde fort, vi passerade en brokig stad som var Mazar-e-Sharif och vips var vi inne på campen.

Skönt komma ut i luften, skönt att inget hänt och visst låg det förväntan i luften inför dagarna som fanns framför oss alla.

På väg in i Afghanistan

I väntan på flyget fick vi besöka en moske i Abu Dhabi. Den hette Sheik Zayed Mosque och är förmodligen en av de vackraste byggnaderna i världen. Kostnaden är ca 4 miljarder svenska kronor, så visst måste de få valuta för pengarna. Vi diskuterade en hel del om det här förhållandet till pengar som skiljer sig från Sverige: jag slås flera gånger efteråt att vi alltid bedömer "i förhållande till det billigaste". Här i Förenade Arabemiratet kostade det säkert, men pengar är absolut inget bekymmer och är totalt ovidkommande. Det var genomgående störst, mest och vackrast i allt vad vi såg, från mattan som täckte golvet till ljuskronan eller tvättställen på toaletterna, rejält åtskilda för män och kvinnor. Värmen var stark, runt 30 grader och himlen var blå. Solen gjorde ont i ögonen på oss nordbor som inte är vana. Men varför klaga? Snö har vi nog av hemma.

Jag fick ikläda mig min första (!) förklädnad för att komma in i mosken.

Men OK, reser man får man ta seden där. Satte snällt på mig den svarta skepnaden och täckte en del av håret, men det dög inte. Genast fick jag tillsägelse att täcka mer av håret. Men det krävs nog träning, för ideligen åkte sjalen ner och och jag fick försöka rätta till allt.

Så togs vi då till flygplatsen i god tid. Vi fick vänta på att alla andra satt sig innan vi klev in. En röd matta var utrullad, för att markera att vi hade en general (egentligen två) med oss och självklart fick han sitta längst fram. Vi vanliga satte oss snällt bakom.

Resan över bergsmassivet var otrolig. Nog hade jag hört att Afghanistan var bergigt, men att se dessa bergskammar rulla fram i en oöverskådlig mängd under oss och ständigt förändras med snö på topparna och en aning grönt i nån enstaka dalgång var mastodontlikt. Jag förstår att om man berhärskar och kan gömma sig i dessa bergspass kan man vara försvunnen för världen så länge man själv önskar. Som fordon är nog enbart helikopter möjligt, men samtidigt omöjligt att landa med. Men om kameler och åsnor har en utvecklingspotential i världen så är nog det här ett område.

Såg även en konstgjord ö i form av en palm. Mina blivande svärsöner berättade senare att de sett den på TV och att det gick att hyra in sig där. Märkligt, här söker vi genuint och naturnära och så går nån och bygger en ö...