I tron att jag skulle träffa de fackliga organisationerna vid F21 och närvara på deras surströmmingskväll for jag upp till Luleå och Kallax. Där hade hela byn på 350 innevånare gått ihop och jobbat inte bara i år utan i 20 års tid med surströmming från början till slut, från nätläggning till fest.
Stefan Sauk, ständig gäst, och jag fick kliva i ekan som låg på grusplanen, och helt plötsligt kom en helikopter, (privat) och landade på ängen, och ut kom två personer, utklädda till finska Kustbevakningen och levererade den första burken och tog utandningsprov på skoj på Stefan. Han öppnade burken, vi bjöd över varandra i den ökande budgivningen om hur gott det luktade och smakade och jag vann med uttrycket: "Närmare paradiset kan man inte komma"!
Grand Kallax smakade förträffligt!
Efteråt tilltog en större fest på hembygdsgården med suring som bars in som på värsta Nobelmiddag med sprutande fyrverkeri på varje burk och sen var det uppträdande av hög klass hela kvällen! Enormt roligt och mycket tankvärt.
Samtidigt måste jag reflektera över den sammanhållning en liten by kan ha när alla känner alla och ingen kan bidra med för lite. Tänk er att jobba ett helt år med surströmming, lägga in, beställa burkar, trycka inte bara etiketter utan servetter, standar, flaggor, affischer och sen räkna ut vilka som skulle få köpa de 1 000 burkar som man varje år presterar. I den byn skulle jag kunna tänka mig att bo! Där hamnar man inte utanför gemenskapen, där sitter man inte ensam i sin stuga, där behöver man inte längta efter nån att prata med: för där håller man ihop och ställer upp för varandra, var och en efter sin förmåga och ork.
Ett stort tack till Ulf som lurade upp mig (hade ett bra besök på F21 dagen efter) och till alla som gjorde en oförglömlig kväll inte bara för mig utan för alla som deltog. Jag känner en stor värme från er by och från alla i Kallax! Tack för att jag fick komma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar