Försvarsberedningen markerar tydligt att det nordiska
försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet rejält ska fördjupas i framtiden.
Det handlar om att skapa säkerhet och stabilitet långsiktigt i vår del av
Europa. Att med hänsyn tagen till de enskilda ländernas säkerhetspolitiska
profil utveckla samarbetet när det gäller övning, utbildning, underrättelser
och utveckling av materiel är en tydlig signal till omvärlden som bidrar till
såväl militär förmågeutveckling som kostnadseffektivitet.
Att länder med liknande värderingar och så mycket av gemensam historia skulle
välja att fördjupa sitt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete är inte
kontroversiellt. Det är istället en naturlig utveckling som dels stärker plattformen
för samarbete med omvärlden, dels bygger gemensam säkerhet. I såväl den finska
vitboken som presenterades 2012 som i den svenska försvarsberedningens rapport
finns likartade slutsatser om vikten av fördjupat nordiskt samarbete. .
Såväl Norge som Danmark betonar ett liknande intresse och
Island bjuder in övriga nordiska länder att tidvis ta ansvar för
luftövervakningen över dess territorium. Att detta nu kommer att genomföras är
ett exempel på att det nordiska samarbetet utvecklas. Ett annat viktigt exempel
är ”Cross Border training” där det norska, finska och svenska flygvapnet
återkommande övar tillsammans över nordkalotten. När den svenska
försvarsberedningen pekar på möjligheten
att bygga upp en gemensam incidentberedskap är det en inriktning som
skulle öka det gemensamma ansvarstagandet för närområdet samtidigt som
samarbetet ges en tydligt fördjupad dimension. Samarbetet får i så fall än
skarpare konturer.
Att arbeta mer tillsammans i det nordiska perspektivet är
inte minst viktigt med tanke på utvecklingen i Ryssland. Ryssland är idag ett
samhälle som utvecklas i allt mer auktoritär riktning, landet har fortsatta
stormaktsambitioner, stora penningbelopp satsas på att bygga upp den militära
förmågan, övnings- och underrättelsemönstret i östersjöområdet stärks och vår
säkerhetsmiljö påverkas. Detta är realiteter som det är bra att
försvarsberedningen nu står bakom i sin analys. Ryssland har förändrats i
förhållande till den förra försvarsberedningens rapport.
Att Östersjöområdet i grunden präglas av lugn och stabilitet
är bra. Det är ett viktigt hav med tanke på den omfattande kommersiella
trafiken, där olje- och gastransporter har en särställning. Samarbetet kring
sjöövervakning och alla åtgärder som kan vidtas från samtliga Östersjönationer
för att bidra till ökad säkerhet är av utomordentlig vikt. På samma sätt är
utvecklingen i Arktis där kommersiella och säkerhetspolitiska intressen möts
ett område som har betydelse för svensk och nordisk säkerhet. Vi måste arbete
med både ”mjuk” och ”hård” säkerhet, dvs dels handel, diplomati, företagsutveckling
och turism etc., dels den direkta försvars- och säkerhetspolitiken.
I detta sammanhang måste också de baltiska staterna Estland,
Lettland och Litauen omnämnas. Att söka en fördjupad samverkan med dem utifrån
ett nordiskt perspektiv är helt naturligt. Nato-medlemskapet är grunden för
dessa tre länders säkerhetspolitiska tänkande. Men det motsäger inte på något
sätt möjligheten i ökad utsträckning samverka.
Att försvarsberedningen markerar att det svenska försvarets
främsta uppgift är att värna landets suveränitet ska inte ställas emot alla
dessa ambitioner till samarbete. Det är istället en tydlig markering om att
försvaret i grunden har en stark nationell dimension och uppgift. Visst kan det
tyckas märkligt att detta måste markeras, men tyvärr har de senare årens
utveckling och debatt skapat en situation där detta nu är nödvändigt. Det är
bra att det finns en bred enighet om detta. Likaså konstateras i rapporten att
Sverige är militärt alliansfritt.
I nästa del av försvarsberedningens arbete handlar det om
att dra slutsatser som är direkt konkreta för det svenska försvaret. Det öppnar
i sin tur för de prioriteringar som måste göras när det gäller framtidens försvarsutgifter. Några ställningstaganden på
den punkten är det inte moget att ta förrän den delen av arbetet är slutfört.
Men den breda enighet som nu skapats i försvarsberedningen är självfallet en
gemensam styrkeposition inför fortsättningen. Utan den så riskerar hela arbetet
att haverera !
Peter Hultqvist (s)
Ordförande i försvarsutskottet – Sveriges riksdag.
Ledamot i försvarsberedningen.
Urban Ahlin
Vice ordförande i utrikesutskottet.
Ledamot i försvarsberedningen.
Åsa Lindestam (s)
Ledamot i försvarsutskottet – Sverige Riksdag.
Ledamot i försvarsberedningen.