Försvarsberedningen (S) (finns även på Newsmill)

Försvarsberedningen markerar tydligt att det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet rejält ska fördjupas i framtiden. Det handlar om att skapa säkerhet och stabilitet långsiktigt i vår del av Europa. Att med hänsyn tagen till de enskilda ländernas säkerhetspolitiska profil utveckla samarbetet när det gäller övning, utbildning, underrättelser och utveckling av materiel är en tydlig signal till omvärlden som bidrar till såväl militär förmågeutveckling som kostnadseffektivitet.

 Att länder med liknande värderingar  och så mycket av gemensam historia skulle välja att fördjupa sitt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete är inte kontroversiellt. Det är istället en naturlig utveckling som dels stärker plattformen för samarbete med omvärlden, dels bygger gemensam säkerhet. I såväl den finska vitboken som presenterades 2012 som i den svenska försvarsberedningens rapport finns likartade slutsatser om vikten av fördjupat nordiskt samarbete. .

 Såväl Norge som Danmark betonar ett liknande intresse och Island bjuder in övriga nordiska länder att tidvis ta ansvar för luftövervakningen över dess territorium. Att detta nu kommer att genomföras är ett exempel på att det nordiska samarbetet utvecklas. Ett annat viktigt exempel är ”Cross Border training” där det norska, finska och svenska flygvapnet återkommande övar tillsammans över nordkalotten. När den svenska försvarsberedningen pekar på möjligheten  att bygga upp en gemensam incidentberedskap är det en inriktning som skulle öka det gemensamma ansvarstagandet för närområdet samtidigt som samarbetet ges en tydligt fördjupad dimension. Samarbetet får i så fall än skarpare konturer.

 Att arbeta mer tillsammans i det nordiska perspektivet är inte minst viktigt med tanke på utvecklingen i Ryssland. Ryssland är idag ett samhälle som utvecklas i allt mer auktoritär riktning, landet har fortsatta stormaktsambitioner, stora penningbelopp satsas på att bygga upp den militära förmågan, övnings- och underrättelsemönstret i östersjöområdet stärks och vår säkerhetsmiljö påverkas. Detta är realiteter som det är bra att försvarsberedningen nu står bakom i sin analys. Ryssland har förändrats i förhållande till den förra försvarsberedningens rapport.

 Att Östersjöområdet i grunden präglas av lugn och stabilitet är bra. Det är ett viktigt hav med tanke på den omfattande kommersiella trafiken, där olje- och gastransporter har en särställning. Samarbetet kring sjöövervakning och alla åtgärder som kan vidtas från samtliga Östersjönationer för att bidra till ökad säkerhet är av utomordentlig vikt. På samma sätt är utvecklingen i Arktis där kommersiella och säkerhetspolitiska intressen möts ett område som har betydelse för svensk och nordisk säkerhet. Vi måste arbete med både ”mjuk” och ”hård” säkerhet, dvs dels handel, diplomati, företagsutveckling och turism etc., dels den direkta försvars- och säkerhetspolitiken.

I detta sammanhang måste också de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen omnämnas. Att söka en fördjupad samverkan med dem utifrån ett nordiskt perspektiv är helt naturligt. Nato-medlemskapet är grunden för dessa tre länders säkerhetspolitiska tänkande. Men det motsäger inte på något sätt möjligheten i ökad utsträckning samverka.

Att försvarsberedningen markerar att det svenska försvarets främsta uppgift är att värna landets suveränitet ska inte ställas emot alla dessa ambitioner till samarbete. Det är istället en tydlig markering om att försvaret i grunden har en stark nationell dimension och uppgift. Visst kan det tyckas märkligt att detta måste markeras, men tyvärr har de senare årens utveckling och debatt skapat en situation där detta nu är nödvändigt. Det är bra att det finns en bred enighet om detta. Likaså konstateras i rapporten att Sverige är militärt alliansfritt.

I nästa del av försvarsberedningens arbete handlar det om att dra slutsatser som är direkt konkreta för det svenska försvaret. Det öppnar i sin tur för de prioriteringar som måste göras när det gäller framtidens  försvarsutgifter. Några ställningstaganden på den punkten är det inte moget att ta förrän den delen av arbetet är slutfört. Men den breda enighet som nu skapats i försvarsberedningen är självfallet en gemensam styrkeposition inför fortsättningen. Utan den så riskerar hela arbetet att haverera !

Peter Hultqvist (s)

Ordförande i försvarsutskottet – Sveriges riksdag.

Ledamot i försvarsberedningen. 

Urban Ahlin

Vice ordförande i utrikesutskottet.

Ledamot i försvarsberedningen.

Åsa Lindestam (s)

Ledamot i försvarsutskottet – Sverige Riksdag.

Ledamot i försvarsberedningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordiskt samarbete

Idag debatterade vi samarbete på längden och tvären om och med våra grannländer. Vi (S) lägger ändå två reservationer. 

Varför?

Vi vill driva på hårdare! 

Vi har så få missioner ledda av FN där vi deltar just nu. Det övervägande antalet missioner vill vi att FN ska leda. Vi förstår att FN inte har egna styrkor med försvar utan i dagsläget är det då Nato som gäller. Men vi kan fredsbevara! Vi har varit med i så många missioner tidigare med gott resultat. 

Stridsgrupperna från EU har aldrig använts och vi måste lösa upp den knuten. Förmodligen handlar det om ekonomi. När FN ber om hjälp på ett lands vägnar måste våra stridsgrupper kunna användas. Annars har de inget berättigande i dagsläget. De tar en stor del av vårt försvar som annars skulle kunna användas till annat. Visst var det OK 2008 när det hela drog igång för vår del, och även 2011. Vår styrka består ju av ett nordiskt samarbete och även Estland har ställt upp, likaså Irland. Men nu har vi samövat och grupperna är beredda. Men det saknas politisk vilja att använda gruppen. I skarpt läge får alla länder vara med och bidra. Kan det vara där skon klämmer?

Säkerhet och stabilitet byggs i samarbete i vårt närområde. Vi i (S) vill vara militärt alliansfria och ändå ställa upp på grannar. Men det ska inte vara förpliktande utan var och en ställer upp vid kris och krig med vad man kan.

Låt oss jobba hårt med samarbete, med övning, utbildning, förmågeutveckling och allt där vi kostnadseffektivt kan förbättra och lära av varandra. Andra tittar på Norden och vårt samarbete idag. Då kan vi fördjupa och vara pådrivande för vi vet att tillsammans blir vi bara bättre. Och starkare!

SCB:s mätning idag

Det här SCB:mätningen är den mest pålitliga mätningen av dagsaktuell sympati för våra riksdagspartier. Idag levererades siffror från drygt 9 000 personer som svarat på frågor om vad de skulle rösta på idag om det var val.
(S) får en uppgång vilket känns jättebra.

Intressant är att (M) väljarstöd i storstäderna svalnat betydligt från drygt 40% till drygt 30%. (C) har storsatsat i storstäder, men där fick de ingen utdelning. (KD) är under spärren, vilket gör att de inte får några mandat i riksdagen.

Eftersom ett parti trillar ut ur riksdagen enligt mätningen så fördelar sig deras mandat till de övriga. Vi skulle få betydligt fler socialdemokrater i riksdagen om det var val idag.

Nu börjar valkampanjen tidigare, redan i år med att kyrkan går till val! Så nu får vi ligga i! Sen gäller det att inte släppa taget utan bara fortsätta för att vinna valet. Det förtjänar Sverige efter dessa deppiga år!

Lavaldomen ur nytt perspektiv

Detta fick jag genom mail idag:

Digitalt nyhetsbrev från Byggnads och Elektrikerna. Juni 2013

Sommaren 2004 kom det lettiska företaget Laval un Partneri till Vaxholm för att genomföra en ombyggnad av Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Detta skulle bli starten på en av de mest uppmärksammade och debatterade hän-delserna någonsin på svensk arbetsmarknad. Vad frågan handlade om, och fortfarandehandlar om, är rätt enkel. Ska utländska företag få komma till Sverige och genomföra arbete och betala sin personal lägre löner än de som gäller i Sverige? Om detta tillåts skulle det innebära att svenska kollektivavtal sätts ur spel. Vi får en låglönekonkurrens och svenska företag kan inte konkurrera på samma villkor. I Vaxholm visade det sig att det lettiska företaget betalade löner långt under kollektiv-avtalsnivån och Byggnads och Elektriker-förbundet försatte därför skolbygget i blockad. Detta för att få Laval att teckna avtal med Byggnads och därmed se till att de lettiska byggjobbarna fick samma löner som sina svenska kollegor. Nu startades en häxprocess mot Byggnads och Elektrikerna som saknar motstycke. Vi blev som fackförbund beskyllda för att vara rasister och vilja stänga gränserna. Många av våra kritiker välkomnade i själva verket låglöne-konkurrensen. De önskade inget hellre än att se försvagade fackföreningar. Men den debatten vågade de inte ta med oss, utan istället svartmålades fackföreningsrörelsen.

Vi kan nu också se resultatet av EG-domen och Lavallagen på svensk arbetsmarknad. Utländsk arbetskraft blir utnyttjade under slavliknande förhållanden och det råder låg-lönekonkurrens. En situation som inte är till gagn för någon. Nu hade historien kunnat vara slut här. Men till vår stora glädje kom det för några månader sedan en rapport från FN:s arbetsmarknads-organ ILO. Rapporten fullständigt sopar mattan med EG-domstolen och den svenska regeringen och ger Byggnads och Elektriker-förbundet full upprättelse. ILO underkänner Lavallagen och säger att den strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. ILO me-naratt fackföreningarna visst har rätt att vidta stridsåtgärder för att få till stånd kollektiv-avtal med utländska företag. ILO säger också att Byggnads och Elektrikerförbundet har utsatts för allvarliga föreningsrättsliga kränkningar och uppmanar regeringen att kompensera oss för de skade-ståndsom vi tvingades betala till Laval. Det har varit väldigt tyst från regeringens sida efter ILO:s yttrande och inte har vi sett skymten av några pengar. Vi kommer därför idag att skicka en faktura till statsminister Fredrik Reinfeldt på 3 miljoner kronor och vi förväntar oss att regeringen omedelbart betalar. Våra medlemmar väntar.

I rättssalarna gick det inte bättre. Både EG-domstolen och sedan Arbetsdomstolen konstaterade att Byggnads och Elektriker-förbundets blockad av Laval var felaktig och stred mot EG-rätten. Detta trots att vi hela tiden, till punkt och pricka, följt den svenska rätten och den svenska modellen på arbetsmarknaden. EG-domstolen konstaterade helt enkelt att svensk lagstiftning var ett hinder mot den fria rörligheten och domstolen tyckte således att det var viktigare med fri rörlighet än med fackliga rättigheter. Plötsligt hade vi en situation där Byggnads och Elektrikerförbundet hade vidtagit en stridsåtgärd, helt enligt svensk lagstiftning, i syfte att förhindra låglönekonkurrens och en EG-domstol som struntade i detta och satte fri rörlighet högre. Resultatet av detta blev att Byggnads och Elektrikerförbundets medlemmar blev dömda att betala drygt 3 miljoner i skadestånd till Laval. Ett fullkomligt absurt resultat och en lika absurd situation för fackföreningsrörelsen. Eftersom EG-domstolen konstaterade att den svenska lagstiftningen stred mot EG-rätten såg sig den svenska regeringen tvungen att inför den s.k. Lavallagen, som innebär att svenska fackföreningar inte kan kräva svenska kollektiv-avtal av utländska företag som verkar i Sverige.

Vi skickar också detta brev till samtliga riks-dagsledamöter med krav på att ni omedel-bart tar initiativ så att Lavallagen förpassas dit den hör hemma – i papperskorgen. Svensk arbetsmarknad har inte tid att vänta en enda dag till. Slutligen skulle det vara en fin gest från alla våra kritiker, som genom åren beskyllt oss för både det ena och det andra, att samlas för en gemensam ursäkt till Byggnads och Elektrikerförbundets medlemmar och alla våra utländska arbetskamrater. Vi lovar att inte säga – vad var det vi sa, vi hade rätt hela tiden! Johan LindholmOrdförande Byggnads Jonas Wallin Ordförande Elektrikerförbundet

Elektrikerna, Box 1123, 111 81 Stockholm Tel: 08 412 82 82 postbox.fk@sef.se

Byggnads 106 32 Stockholm Tel: 010 601 10 01 forbundet@byggnads.se

Du får gärna kopiera och distribuera ovanstående material, men glöm inte att ange källa Byggnads och Elektrikerna.