Trots allt ett lyckligt slut

Piraterna härjar fritt utanför Somalia. Aftonbladet har en berättelse När de bordar ett fartyg eller en fiskebåt lämnas inget över till slumpen. Den här gången hade besättningen ändå tur: Nån måste ha frågat efter dem. Därmed började eftersöket.
Fartygen kan åka i konvoj med de som skyddar. Därmed skulle de vara säkrare än att försöka sig på färden helt ensam. Men ibland tar de en chans: och det kan ju lyckas.
Det svenska fartyget Carlskrona är på väg ner till Adenviken. Hon ska vara ledarfartyg på plats och se till att allt samordnas. Besättningen består av 175 personer och de kan undsättas med ytterligare upp till strax under 500 soldater från Sverige om det skulle hetta till.
Men ännu vet vi inte om det finns möjlighet till ytterligare domstolar och fängelser om det blir några anhållanden därnere. Kenya aviserar att de inte vill ta emot fler fångar, fängelserna är fulla. Seischellerna förhandlar...men om det händer här och nu?
Hoppas det löser sig, annars får vi ta fångarna till Sverige. Och hur blir det då?

Danska soldater mår dåligt

De danska soldaterna är utsatta för orimliga påfrestningar i Afghanistan. Många av dessa (11 st) har dessvärre tog livet av sig efter hemkomsten.
Det kan vara ännu fler som man inte upptäcker.
Så svårt kan det vara att leva med bilder på näthinnan från vad som händer i andra länder.
Hur ska vi vara säkra på att upptäcka detta hos våra svenska soldater? Vi måste vara oerhört noga när våra svenska tjejer och killar kommer hem efter uppdraget. Det räcker inte enbart med medalj och en egen dag, det måste vara återkommande samtal med de som tjänstgjort utomlands. Och egentligen borde det vara samtal även med familjen...
För tankar kan komma upp långt senare i livet, allt händer inte med en gång. Många vittnar om att flera år efter så finns mardrömmar kvar som kommer och går. Dagens Nyheters artikel vittnar om att frågan kommer upp till ytan nu.
Det är en stor uppgift för Försvarsmakten att ta ett rejält tag i de här frågorna.

Veteraner...

Hur tar vi hand om de soldater som ställt upp för oss och tjänstgjort i andra länder? Nu kommer snart svaret på hur vi ska göra i framtiden. Veteranutredningens andra del läggs framför Försvarsminister Sten Tolgfors.
Problemet är inte lätt och enkelt. Många av våra soldater får se och vara med om händelser som vi andra inte kan drömma om. Det sätter spår för livet.
Jag har träffat mammor och fruar som berättar om hur deras män vaknat mitt i natten, drömmarna har kommit ikapp och hjärnan återupplivar skräckscener.
Många vill inte heller erkänna att de har sviter efter sin utlandsvistelse. Många har ännu inte fått sviter, det kan komma flera år efter.
På plats på campen finns debriefing, vid hemkomst finns det också och efter nåt år får soldaten ett samtal igen.
Men om de skulel säga: Jag har svårt med sömnen, jag gråter lättare, jag tycker att alla pratar om så ovidkommande saker i Sverige när folk dör i andra länder osv så kan det resultera i att soldaten inte får åka iväg igen .... och många vill ju det....så det kan vara bättre att inget säga.
Idag på DN har Sten Tolgfors ett inlägg om hur bra det blir nu och hur dåligt det var förr. Medalj, en egen dag, mer uppsökande verksamhet. Vi får väl se. Jag tror att problemet är större än så: men jag ska läsa del 2 i utredningen och återkommer.

Fler som kommenterat: Mitt- i -steget var först ut, och från den sidan fanns fler...

ett litet steg..

åt rätt håll...Nu avskrivs utlandsskulden för Afghanistan. 7 miljarder mindre att fundera över för dem. De har nu en liten chans att fokusera på landets uppbyggnad. Måtte de ta den chansen och även ett större grepp för att få bort den korruption som genomsyrar allt i hela landet.
Allt enligt en liten notis på Sveriges Radio som följer vad som händer.

Nato-svar från (M)?

Mona Sahlin vill ha svar från moderaterna om hur de tänker runt anslutningen till Nato. Frågan är befogad. Borgarna är splittrade, folkpartiet vill gå med här och nu, de andra två säger nej absolut inte men vad vill moderaterna?
I media tidigare har de sagt att frågan ska vila till efter valet. Ett sätt att komma undan? Ja, självklart.
Min gissning är att de vill gå med!
Det vill inte vi!
Wiseman blandar ihop begreppen ytterligare: Nato o EUs solidaritetsförklaring i ett sammelsurium med vårt uttalande: Om ett grannland angrips kommer vi inte att stå overksamma likaväl som vi förväntar oss att våra grannar hjälper oss.
Men just nu gällde frågan om Baltikums Natoplanering. Och där ska vi inte vara med. Därför att vi inte tillhör och ska inte tillhöra Nato.
Däremot om nåt grannland skulle bli angripet kan vi ställa upp.
Och vi kan tillsammans med andra öva ihop. Det gäller även Nato. Men vi ska inte delta när Nato samlas för att se över sina medlemsländer och hur dess försvar ska vara uppbyggt.

Läs även SvD och deras artikel

Medlemstapp? Nej, tvärtom!

I min Arbetarekommun har vi 13 föreningar. Som ny medlem hos oss kan det vara svårt att veta vilken förening man vill tillhöra, så jag har uppdraget att fråga varje ny medlem om detta. Trodde det var ett enkelt uppdrag, som jag kunde sköta nån gång i månaden. Men icke!
I fjol ökade vi med 10%, vilket var ungefär 50 nya medlemmar.
Redan i år har vi ökat med ca 40 st ytterligare så jag har fullt upp!
Angenämnt bekymmer! Igårkväll träffade vi alla nya som kunde komma loss och ville veta mera. Det kom ungefär 30 st personer på mötet.
Den vanligaste orsaken att man inte gått med är att man inte fått frågan...
Här måste vi nog skärpa till oss, vi som tillhör partiet. Det är ju inte självklart att man efterfrågar medlemsskap, men man vill gärna vara med när frågan väl ställs.
Aktiva härliga människor med massor av åsikter, precis vad vi behöver som kamrater och inför all verksamhet vi har framöver!
Konstigt att det bara verkar vara vi?Läs även bloggen om detta och DN med.

Dörrknackning

Knackade dörr med kamrater i Norrtälje. Jättekul, jag gillar verkligen det här. Dt blir många frågor och intressanta vinklingar, både från dem jag knackar med men också från de som öppnar dörren.

Äldre kvinnor öppnade försiktigt en liten glipa i dörren, lyssnade med lysande ögon och slappnade av när vi sa "socialdemokraterna". Många familjer öppnar dörren fullt ut, barnen kommer springande, hunden skäller och till och med katten öppnar ögonen.

Någon är arbetsklädd, på språng mot kvälls- och nattskift, det luktar mat i trappuppgångar. Ibland står där fullt av barnvagnar, ibland fullt av äldres hjälpmedel. Vissa trappuppgångar är strikt städade, andra har saker slängda som vi får kliva över.

Vi pratar politik mitt i vardagen, frågor kommer om skatt, pensionärer, hur man kan få information, hur man kan gå med i partiet, var hemsidan ligger, vem av oss som är mest känd, hur vi ställer oss till kattpolitiken och självklart också frågor om kommunal politik.

Jag får en uppfattning om en ny kommun som jag inte känner. De allra flesta blir jätteglada när vi kommer, de vill prata en stund. Nån säger att de röstar på annat parti. Men i vårt område var det få.

Fyller det nån funktion?

Ja, det gör det!

Ibland tror jag att för vissa är det enda gången de funderar över politik. Om vi kan väcka den frågan till liv så är det värt kvällen utifrån det perspektivet. Fast jag personligen tjänar också, genom att få en uppfattning om vilka frågor som rör sig just här och nu hos människor. Och det är nog så viktigt för mig i min roll som ledamot.