Resan till politikens hjärta

S-kvinnor hyrde en buss och fyllde med medlemmar och blivande medlemmar. Syftete var utbildning o värvning. Vi lyckades med båda.
Härliga inlägg om allt från kvinnojourer till internationella frågor fick ta plats i etern. Vi besökte både högkvarteret 68:an och Riksdagen.
Krav på upprepning har redan ställts.
Kul!

Lång väg kvar för försvarsmakten

I JULI 2010 trädde den nya lagen angående Försvarsmaktens personalförsörjning i kraft. Försvarets personalförsörjning ska i första hand vila på frivillighet och inte längre huvudsakligen på en totalförsvarsplikt. Syftet med den nya lagen var enligt regeringen att införa ett flexibelt, effektivt och tillgängligt system som enligt regeringen bättre skulle svara mot de behov som Försvarsmakten och dess verksamhet och ytterst Sverige har i dag.

Vi socialdemokrater har kontinuerligt i såväl debattforum som riksdagens kammare kritiserat regeringen för att denna förändring skett på ett mycket slarvigt och hafsigt sätt - i stället för att, som vi ville, låta analysen gå före lagstiftningen. Vi har också uttryckt oro för att man inte tillräckligt analyserat riskerna och konsekvenserna för att rekrytera såväl tillräcklig som "rätt" personal. Slarv och hafs hör inte hemma i försvarspolitiken.

Försvarsmakten har en lång resa framför sig innan man kan säga att den nya personalförsörjningen är stabil. Det återstår över 10.000 befattningar att bemanna. Risken för att soldater hoppar av efter halva kontraktstiden, det vill säga 3-4 år är uppenbar. En sådan utveckling vore skadlig och det krävs åtgärder för att så inte ska bli fallet. För att få bukt med de stora problemen med personalförsörjningen har Försvarsmakten inlett ett arbete med Arbetsförmedlingen. När detta klargjordes hördes röster i debatten för att det inte är rimligt att tvingas söka sådana arbeten för att kunna få behålla sin A-kassa. Det vore i så fall ett bakvänt sätt att återinföra den "pliktlagstiftning" som regeringen tidigare gjort vilande.

Jag delar i sak den uppfattningen att det vare sig för den enskilde eller för Försvarsmakten är bra att tvinga in arbetslösa i Försvarsmakten för att de ska kunna få behålla sin ersättning.

Då kom myndigheterna på att trots lagens utformning så kunde de friskriva folk genom att säga till Arbetsförmedlingen att de kunde ta bort dessa jobb om folk inte ville jobba utomlands. Försvarsmakten fann detta utmärkt. Och sannolikt den nu avgångne försvarsministern Sten Tolgfors också eftersom han lät dem hållas utan att ta initiativ.

Vi riksdagsledamöter har i uppgift att stifta lagar och den uppgiften ska tas på allvar. Här finns det fortfarande en lagteknisk brist och det är allvarligt. Enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) krävs det att det utfärdas nya författningsbestämmelser så att detta undantag angående skyldighet att söka soldatanställning, också finns nedskrivet i lagen.

Det måste vara ordning och reda i försvarspolitiken, det gäller även detaljerna. Likheten inför lagen kan inte att tillåtas sättas ur spel. Det som gäller måste också vara nedtecknat i lagen.

Förbandsbesök i norr

Jag är jätteglad för att vi i Försvarsutskottets socialdemokratiska grupp kunde planera och genomföra ett gemensamt besök i norr. Landade i Arvidsjaur med - 24 grader, fick höra en hel del om vinterförmåga, subarktisk miljö och hur de använder det snöiga mörka till sin fördel.
Träffade även en hel del soldater och där besannas farhågorna: De tänker inte på framtiden som Tolgfors har sagt att de gör! Av alla soldater vi träffade var det en enda som tänkte sig en framtid på 8 år inom försvaret. Resten kunde fortsätta ett par år för att sen göra nåt annat, plugga, skaffa sig examen och bo någon annanstans.
Jag tror att det är en miss att ge dessa killar och nån enstaka tjej endast 16 500 kr i lön och låta dem klara sig. Visst kan det vara OK att bo lite si och så under en kort period - men i 8 år? Häruppe var det inte svårt att få tag i bostad och den behövde inte vara dyr - men det var resorna som kostade på. Och när kärestan bor många mil ifrån vill de hem ibland...
Nej, Tolgfors borde bjuda in till samtal om lösning på detta orosmoln. Vi pratade om bonus i form av pengar efter vissa år. Har hört att Tolgfors tänker bygga bostäder... inte i Arvidsjaur men i Stockholm för att lösa bekymmer. Men låt oss istället avlöna folk så de själva kan bestämma var de vill göra sin tjänst: ska det kosta resa eller boende?
Men inte kan de försörja sig på 16 500 kr, och om de inte får åka utomlands och få lite extra traktatmente, då blir det ännu svårare..och nu drar vi ner från 500 till 400 i Afghanistan, i Kosovo har vi i dagsläget 70 st men de ska minskas, Adenviken är avslutad, Libyen är avslutad..och vart ska de då fara? Inte för att jag menar att vi absolut måste delta i nåt för pengarnas skull, men några soldater har lockats av att komma iväg, och nu börjar platserna tryta och därmed blir det även ett svart hål i plånboken som inte är stor ändå...
Nej, det finns många frågor som Tolgfors borde ta i nu, helst igår..

Jan Björklund har för låg ambition

(Debattartikel införd i Arbetarbladet 120104
Grundutbildningen i Sverige, alltså grundskola och gymnasium, måste ge grundläggande, allmänna kunskaper som är till nytta nu ochi framtiden – oavsett om eleven ska bli lastbilstillverkare eller sjuksköterska.

Vi socialdemokrater förlorade regeringsmakten 2006. Närmaste kommande val är 2014. Två mandatperioder är åtta år och grundskolan är nio år. Den elev som gick i ettan när den borgerliga regeringen tillträdde är så gott som färdig i grundskolan vid nästa val. Det är naturligtvis helt orimligt att säga till den eleven eller dess föräldrar att ingenting kunde förbättras under hela studietiden. Sanningen är att svenska skolresultat nu kraftigt försämras. Nedgången började under en socialdemokratisk regering, men den har tilltagit under de borgerliga åren och borgerliga reformer har förvärrat problemen.

Att få studera vidare är för oss socialdemokrater en självklarhet. Därför byggde vi ut högskolan och satsade även på mindre högskolor som vår högskola i Gävle. Vi satsade på distansutbildning så att desom inte kunde lämna sin bostadsort kunde få studera hemmavid.

Sverige behöver en ekonomi byggd på kunskap och kompetens för att kunna konkurrera i framtiden. I allt detta är utbildningen central. Vi socialdemokrater har som mål att alla elever i grundskolan ska nå målen och att alla före 25 års ålder ska ha en fullständig gymnasieexamen.

Till år 2020 ska vi halvera andelen elever i grundskolan som inte är behöriga till att börja på något av gymnasiets nationella program och andelen unga mellan 18 och 24 år som inte har en gymnasieexamen. Vi vill ha tillväxt och utvecklingskraft i hela Sverige och investerar därför i lärosäten i hela landet, bland dem naturligtvis Högskolan i Gävle. Vi vill förbättra kvalitén i högre utbildning genom mer undervisningstid och möjlighet för studenterna att göra praktik inom ramen för sin utbildning. Därför vill vi investera i 8 700 nya högskoleplatser
till en kostnad av 850 miljoner kronor. Vårt mål är att hälften av 30-34-åringarna ska ha genomgått en minst 2-årig högre utbildning (högskola och yrkeshögskola) år 2020.

Regeringen har på det här området betydligt lägre ambitioner. I budget för 2012 finansieras en välbehövlig satsning på 400 miljoner kronor till humaniora och samhällsvetenskap med en neddragning om 440 miljoner kronor. Samtidigt tas 10 000 platser som tillkom för två år sen bort. Statssekreterare Peter Horneth har själv gjort bedömningen att det blir närmare
20 000 färre högskoleplatser med regeringens politik.

Utbildningsministern säger sig vara nöjd med den nivå som övergången till högskolan ligger på idag och har därmed övergivit det socialdemokratiska målet om att 50 % av ungdomarna ska börja på högskolan. Jämfört med våra grannländer är nivån lägre för oss. Vi ligger även under
Ryssland, Canada, Israel, Japan, USA och Nya Zeeland. Det är att ha för låga
ambitioner, Jan Björklund.

Ett bra sätt...

är att jobba ideelt. Jag fick chansen att utvecka den tanken tillsammans med Dagens Industri och deras Weekendbilaga. Sanningen att säga tog fotografen ett stort antal bilder innan han var nöjd, intervjun tog lika lång tid som fotograferingen och visst blir det ett bra budskap

Händelser

Idag har jag suttit på morgonen o fyllt i reseräkningar. Jag kör mycket med egen bil i länet, när man ska på kvällsmöten, till städer och byar där tåg inte går eller ens buss så blir det ofta bil. Inte alltid. Men ibland, oftast.
Jag skriver dagbok. Korta rader om vad dagen har handlat om. Även vad mätaren på bilen visar. Idag stod det "Tåg!" på en rad om en dag för ett tag sen. Så då visste jag.
Jag är tacksam för att jag är född i "duktiga flickors lag" som alltid har kravet hängande över sig att göra rätt, att anteckna, att få ner på papper vad jag gjort. Jag har tränats i det här sen jag var liten.
Men jag vet samtidigt att utan min dagbok vore jag helt förlorad.
Hur skulle jag kunna skriva in rätt saker om jag inte förde noga anteckningar?
Ofta när folk frågar vad jag gjort eller ska göra måste jag titta i min almanacka eller min dagbok.
Då blir det rätt. Fast trist ibland. Att inte komma ihåg...

Men jag har stor förståelse för de som inte kommer ihåg varje datum, som inte vet om det är ett eller två år sen saker hände, som blandar ihop. Så tror jag många är.

Bekymret är när man blir utsedd av sina kamrater till nåt för att man har en eller flera förmågor. Ingen har dock alla. Och då blir det svårt med det som alltid varit svårt, att hålla reda på papper, att kolla datum och fylla i rätt, att fixa det som "alla" borde kunna fixa.

Jag tycker det är klantigt att göra fel. Men det är helt mänskligt.

Jag trodde i min naiva inställning att administrativ personal vill göra rätt, hör av sig när de uppfattar att nåt är fel, är till för att hjälpa oss andra.
Nu vet jag bättre. Men jag vill tro människor om gott.
Det känns tungt att inse verkligheten ibland.

Kroatien och OSSE

Är på möte just nu i Dubrovnik, Kroatien. Höstmötet håller på i 4 dagar, och ligger när vi har "ledigt" från Riksdagen. Vi debatterar utvecklingen på Balkan just nu, hur man hittar de bästa exemplen, hur man implementerar och utvecklar den här delen av världen. Jag kan väl känna att "under solen finns ingen nytt".

Man pratar om att utveckla de varor man har, samarbeta över gränser och ta vara på det som finns.

Dagarna är uppdelade i olika synfält, just nu är det ekonomin som står högst på dagordningen.

Imorse träffade vi och fick lyssna till de ledande i Kroatien: President Bebic, Tonino Picula, ordförande för OSSEs kroatiska grupp, premiärminister Kosor (som är en kvinna!) och presidenten av republiken Kroatien. Intressant, att höra alla fyra, dra sina slutsatser om landet.