Åsa Lindestams blogg: Våld i nära relationer

måndag 25 november 2013

Våld i nära relationer


Våld i nära relationer är idag ett omfattande samhällsproblem som berör alla. Mest omfattande är det våld som män utövar mot en kvinnlig partner.   

I Sverige uppger varje år 2-3 procent av befolkningen att de har blivit misshandlade och så har det sett ut under en längre tid. En tydlig majoritet av de våldsbrott som utförs, både riktade mot män och kvinnor, utförs av män.

Förra året anmälders nästan 30 000 fall av misshandelsbrott mot kvinnor. Majoriteten av dessa fall skedde i hemmet, i nära relationer. Varje år dödas i snitt 17 kvinnor i Sverige av en man. Våld och hot fortsätter att vara en del av kvinnor och barns vardag, varje dag.

De senaste 10 åren har väldigt lite hänt. Mäns våld mot kvinnor är lika omfattande. Lika många kvinnor dör. Våldtas. Trakasseras sexuellt. Även sjukvårdens uppger att man har oförändrade siffror för hur många misshandlade som söker vård. Trots att regeringen sedan 2007 sjösatt flera handslingsplaner visar utredningar från Brottsförebyggande rådet att det är osäkert om de gett någon effekt.

Våldet mot kvinnor är strukturellt, det tenderar att vara grövre än våldet mot män och det är oftare upprepat, enligt rapporter från Brottsförebyggande rådet. Det är ett internationellt samhällsproblem.

Flickor över hela världen får tidigt lära sig att de måste undvika risker. Det är en del av en kvinnas vardag och ansvar att inte utsätta sig för våld, att inte bli för berusad, ha för kort kjol eller vara på fel ställe och prata med fel person. 

Vi behöver arbeta brett för att förebygga våldet i nära relationer. Kopplingen mellan manlighet och våld måste brytas för att bygga en bättre mansnorm och lyfta fram män som bra förebilder. Attityder och normer måste förändras. Skolan och samhället måste ha en aktiv roll i att fånga upp och hantera frågor om våld, sexualitet och genus. Inom rättsväsendet måste våld i nära relationer prioriteras på ett helt annat sätt. Idag är uppklarningsfrekvensen i de här våldsbrotten skrämmande låg.

Stödet för våldsutsatta kvinnor varierar stort i landets kommuner. Flera kommuner saknar helt kartläggning av våldets omfattning och behovet av stöd. S-kvinnor vill se att varje kommun tar fram ett handlingsprogram för hur vi förebygger våldet och säkrar hjälpen till våldsutsatta kvinnor och barn. Stödet måste vara långsiktigt och likvärdigt i alla kommuner.

Alla män är inte våldsamma. Kvinnofrid och barnfrid handlar inte om att skuldbelägga mannen. Det handlar om att skuldbelägga den struktur som vi alla är en del av. Både män och kvinnor blir offer för den struktur som starkt kopplar manlighet till våld och som begränsar människor att utvecklas som individer.  Just därför är det så viktigt att också män engagerar sig i kampen mot våldet. 

Ojämn maktfördelning nämns ofta som en viktig bakomliggande förklaring. Vi S-kvinnor ser att ett jämställt samhälle är möjligt och det är avgörande för att motverka maktobalansen där våldet uppstår. 

Carina Ohlsson, Ordförande S-kvinnor
Åsa Lindestam, Ordförande S-kvinnor Gävleborg

1 kommentar:

Åsa Lindestam sa...

Våld i nära relationer – vad kan man göra?

(Lägger in den från den befintliga blogg som svarade)

Skulle kommenterat Åsas blogginlägg på hennes blogg men har inget google-konto och vill inte skaffa ett så jag kommenterar det i min egen blogg i stället.

Håller med Åsa m.fl. i det de skriver eftersom det är en uppenbar verklighet vi lever i. Uppskattar också att man poängterar att det inte handlar om att skuldbelägga män. Sannolikt skulle fler män engagera sig i detta om fler kvinnor som engagerar sig mot våldet i nära relationer inte betraktade män som presumtiva förövare p.g.a. sitt kön.

Det jag saknar i det här inlägget är dock konkreta förslag hur vi skall komma tillrätta med problemet. Att upptäcka våld tidigt i familjer är en typ av åtgärder. I Västra Götaland samarbetar till exempel Folktandvården med centrum för våld i nära relationer då man har en unik kontinuerlig kontakt med barn under hela uppväxttiden och kan upptäcka om barn far illa. Något fler landsting skulle kan ta upp.

Det finns säkert många fler förslag hur man kan upptäcka våld tidigt och ta itu med det innan det blir riktigt allvarligt.

Hur man lyfter fram manliga förebilder som inte representerar den trots allt lilla men ökande grupp av män som tar till våld är en annan sida. Här kommer värderingar under uppväxttiden in, jag har t.ex. propagerat för att man borde införa etikundervisning i skolan, där man skulle kunna studera våld, varför det uppstår, vart det leder, o.s.v. Och att visa på manliga förebilder som den som denna blogg är baserad på.

I den kommersialiserade skräpkulturen barn får i sig idag med extremt våldsamma dataspel och annat underhållningsvåld skapas förvridna bilder av manlighet hos många pojkar om vad det innebär att vara man. Censur lär inte fungera men det är hög tid att börja samtala med barn om det sjuka i att spendera 4-5 timmar om dagen med att skjuta och sparka ihjäl animerade mänskliga figurer på en dataskärm. Om barn dagligen konsumerar våldsintryck under uppväxttiden där man tränas i att reflexmässigt ta till våld, behövs det inte mycket fantasi att räkna ut hur de reagerar senare som vuxna när de får alkohol i sig. Unga mäns våldsvärderingar är inte medfödda de skapas av den sociala miljö och verklighet man växer upp i oavsett om den är virtuell eller verklig.

En annan sida som debatteras alldeles för lite är alkoholens roll både hos män och kvinnor när det gäller våld. Statistiken visar att våld i nära relationer och alkohol hänger intimt ihop. Kvinnor som stannar hos män som misshandlar dem gör det ofta för att de upplever männen i nyktert tillstånd som ångerköpta och fridsamma. Alkoholen är givetvis inget försvar för våldet, men om alkoholen plockades ut ur bilden skulle sannolikt mycket av det värsta våldet försvinna. Att jobba med alkoholmissbruk även hos s.k. funktionella alkoholister är något som är allmänt eftersatt både hos män och kvinnor.

Kvinnor och män som vill arbeta mot våld i nära relationer gör det bäst genom att börja prata med sina egna barn och framförallt ta reda på vad de sysslar med framför datorn.

Det finns andra delar av detta som man skulle kunna arbeta med. Det är hög tid att vi får in fler män i förskolor t.ex. I de åldrar då barn skapar innehållet i sin könsidentitet lever de i en närmast totalt kvinnodominerad värld. Om de sedan växer upp med ensamstående föräldrar så hämtar de sina bilder där de hittar den och det är oftast dataspel och liknande. Varför inte börja anställa äldre män i förskolor. Det finns för övrigt både manliga och kvinnliga pedofiler om någon oroar sig för det.

Så det är bra att våldet uppmärksammas, men det allra viktigaste är att göra verkstad av insikterna.

Satyagraha