OSSE i Oslo

Just nu befinner jag mig i Oslo för Organistationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, vårt sommar möte går av stapeln just nu. Efter att vår ordförande/president Joao Soares öppnat mötet så är ordet nu talmannen i Norges Storting, Dag Terje Andersen som pratar om vad vi som parlamentariker kan göra vad gäller korruption.
Han pratar om hur vi kan förändra lagar, se till att polis och andra gör sin del av arbetet.
Det kan förstöra ett lands hela framtid om man inte orkar och vågar sätta stopp för korruptionen.
Sen pratar Jonas Gahr Störe, utrikesminister i Norge om lagar, korruption och kriminell verksamhet och hur det ska bekämpas.

Efter det här kommer vi att ha ett särskilt möte om Kirgistan. De har delegater här. Rosa, presidenten, som deltog i mötet i Wien som parlamentariker, är nu kvar i Kirgistan. Enligt källor är hon nu president i 1½ år och ska sen avgå inför nyval. Hoppas hon klarar av det.

En hård dag i Kazakstan...med OSSE

Fortfarande något jetleggad efter flygresa och tidsomställning är nu den här dagen nästan över. 30 minuter på rummet innan nästa möte, där det förhoppningsvis ingår mat, försöker jag få ordning på allt.

Idag har jag lyssnat till debatt om mänskliga rättigheter i världen, och sen hur läget är i Kirgistan just nu. Otroligt dramatiskt och imorgon far vår ordförande Joao Soares till Kirgistan för att träffa presidenten. Jag skrev ett brev från oss i socialistgruppen till Rosa, hon som just nu är president. Träffade henne i Wien i februari på vårt möte och vi bestämde att höras av. Sen gjorde hon revolution tillsammans med sina partikamrater...!

Måtte allt gå bra där i hennes land, vi behöver fred för hela världen, inte mer blodspillan. Någon sa idag att det var förväntat med maktövertagande, folket var trött på den ledare de hade och behövde annat styre.

Har även lett socialistgruppens möte idag då vår gruppledare är kvar i England och förhandlar i opposition numera. Jag är sekreterare i gruppen just nu. Vi enades om att stödja vår kandidat Petros från Grekland som nästa ordförande i OSSE. Vi fördelade uppdragen så nu är det bara att sätta igång och jobba med det. Det innebär en hel del prat med folk ikväll. Det svåra är att prata med de som inte kan engelska och ändå göra sig förstådd.

Fast just nu skulle jag hellre vilja sova....

Otroligt att få befinna sig "mitt i" fast en bit hemifrån.

Gör vi nytta?

Tänker en hel del på hur vi knyter an till andra nationer, vi som är politiker och har möjligheten att träffa andra parlamentarier från hela världen. Förändrar vi något? Gör vår närvaro att nåt händer eller åker alla hem till precis samma land med samma tankar som förut innan våra möten? Just nu tänker jag mest på OSSEs vintermöte i Wien, förstås.

Förmodligen går det både att svara ja och nej på frågan och även ett eventuellt "jaså".

För min egen del deltog jag livligare än vanligt med andra länder. Eftersom jag har en roll i socialistgruppen som nån form av sekreterare fast utan skrivansvar så deltog jag i våra gruppmöten. Jag ser till att alla får de uppmaningar som vår ordförande Tony vill att de ska ha via mail, jag försöker stötta så vi vet och inser vad som händer runt våra möten och vad vi kan göra för att förändra om vi så vill.

Ett speciellt möte som biter sig fast var mitt samtal med Kirgistans kvinnliga ombud, Roza. Vi blev presenterade för varandra, därför att hon ville vara med i vår socialistiska grupp. Hon är fd utrikesminister, numera parlamentariker, och deltar också i OSSEs möten. Morgonen efter vårt samtal kom hon på vårt gruppmöte, lyste upp när hon såg mig och kom och satte sig bredvid mig som vi vore gamla bekanta. Det kändes bra. Jag ska ta vara på den vänskapen.

Sen höll jag förstås mitt inlägg om Afghanistan. Jag var den enda som nämnde vatten och sanitetsanläggningar. Så jag tror det har betydelse. Blev också tillfrågad om jag ville bli ansvarig i någon form för Afghanistan i organisationen, den karamellen ska jag suga på lite till innan jag svarar...så visst gör vi skillnad när vi möts...