Åsa Lindestams blogg: Oinformation men inte ointresse

torsdag 4 mars 2010

Oinformation men inte ointresse


Den information jag får som ledamot i Riksdagen vill jag ha genom mitt utskott eller genom att någon av de högre makthavarna kontaktar mig snarast det hänt nåt, via sms eller mail i sämsta fall, och berättar.

En hel del information får jag genom mail och mobilkontakter med människor som anser att jag behöver veta nåt.

Men att svenska UD använder privata företagstjänster för beskydd - det får jag veta genom media!

Jag inser att det finns ett skyddsbehov av ambassader i andra länder, särskilt i länder som Afghanistan och Irak. Men varför inte använda svensk polis eller militär? Varför går man utanför konceptet och hittar egna lösningar?

Ser att företaget heter Vesper Group men på hemsidan susar reklam för svenska Exportrådet förbi mitt öga. Kontaktuppgifter säger att huvudkontoret ligger i Stockholm men sidan finns inte.

Visst kan det finnas enkla svar på svåra frågor, men oavsett vill jag veta när sånt inträffar. Har läst hisnande historier om Blackwater och hur de gör, så min fråga är berättigad.

Vad händer i skarpt läge? Är det vi som land som är ansvarig för denna organisation när de bevakar och skyddar en svensk ambassad? Och när får de använda det våld som de är satta att utföra vid behov? Och vem tar ansvar om det händer nåt?


Och hur många såna här lösningar har vi i världen? Antar att detta är inte allt. Men jag vill veta!

2 kommentarer:

cjf33 sa...

Nu trampar du i klaveret igen!
Hur m[nga av de svenska myndigheterna bevakas av Polisen eller Försvarsmakten?
Inte ens Högkvarteret bevakas av militärer eller polishuset av poliser.
Sveriges värnpliktig vaktsoldater har på vissa förband beklagat sig över att de inte får adekvat utbildning utan bara sitter i vakten.
Vad är mest kostnads effektivt?
Hur mycket mer är du beredd att öka polisen och försvarmaktens anslag för att kunna sköta inpasseringskontroll och bevakning av Sveriges myndigheter inom och utom landet?

Sleipnir sa...

Hej Åsa,

Vid samtliga av våra beskickningar utomlands sker bevakning och vakttjänster genom kontrakterade företags försorg. Till skilland från USA (som använder särskilda enheter ur Marinkåren) så nyttjar vi inte den möjlighet som de facto finns i och med att en ambassad (motsvarande) räknas som eget territorium. Att så skull ändras är tämligen osannolikt. Vid de ambassader som ligger i krigsområden (eller nästan krigsområden) som Kabul och Baghdad ställs det naturligtvis höga krav på kompetens hos tjänsteleverantören.
Jag förutsätter att UD har upphandlat tjänsterna i enlgihet med Svensk lag och ställt de krav som man anser befogade på leverantörerna avseende etik, arbetsmetodik och så vidare.
I Afghanistan finns det en lista på av det Afghanska Inrikesministeriet godkända säkerhetsföretag som bör ha varit en utgångspunkt i tjänsteupphandlingen.
Detachement är ju av hävd fredade zoner, och behöver väl inte i alla lägen samma skydd som Försvarsmakten anläggningar. Historiskt sett har dock behovet av egen militärtrupp ibland varit nödvändig (exempelvis under Boxarupproret).
Sedan rekommenderar jag dig att fråga vem som egentligen vaktar Sveriges militärabaser och kontor i Afghanistan, då detta är något mer upprörande än användandet av civila företag vid legationer.