Lättläst

Träffade Centrum för Lättläst igår.
Inser att jag är en god läsare.
Lärde mig massor om hur jag ska skriva så fler förstår.
Jag har börjat blogga på Lättläst.

På Lättläst ska jag skriva mest om skolan och välfärd.
Välfärd är det vi får för pengar som vi betalar tillsammans genom skatten.
Det är skolan och hälsovård men också gator och annat vi alla använder.
Det är också pengar till polis och försvar.
Jag tycker det ska bli roligt med en ny blogg också.
Fast jag fortsätter skriva här med.

Kvinnor kan

Kvällen var fantastisk! Igår samlades S-kvinnor, Vänsterns kvinnor, ABF, IRIS och Somaliska kvinnoföreningen på Kulturens Hus i Söderhamn. Alla bidrog med de som var och en kunde. Och vilket kväll det blev!

Fadume, denna underbara ledare för den somaliska kvinnoorganistationen i Söderhamn: Hon startade med en dans där hon bjöd upp resten av salen, och några vågade följa med upp och släppa loss till rytmen.

Nalin Pekgul, S-kvinnors förbundsordförande, höll ett tal med utgångspunkt från sin egen bakgrund som muslim och hur hon blev svensk vid 13 års ålder och som 27-åring den första muslimen som ledamot i Sveriges Riksdag. Hon manade även till att varje organistation, varje grupp måste ta itu med sina egna bekymmer, vare sig det handlar om att gå att rösta eller om könsstympning, eller andra bekymmer som vi har.

Sångkören Farin sjöng både svenska och engelska sånger, Katarina läste sina dikter som verkligen kramar om hjärtat krampaktigt och Marie sjöng med sin fantastiska stämma.

Och Fadume berättade om första gången i sitt liv som hon fick rösta: Det var i Sverige 2006 och hon fick bara rösta i kommun och landstingsval: Men hon tågade glatt i väg till vallokalen, tog en lapp, vilken som helst, och blev avprickad. Vem hon röstade på hade hon ingen aning om, men att hon varit med om något unikt det förstod hon. Nästa steg i valet 2010 är att ta reda på vilka som finns att rösta på också...

En kvinna från Somalia berättade om könsstympning och hur eländigt det är. Förutom det onda och förfärliga det ställer till i underlivet på kvinnan berättade hon att alla känslor är borta, dessa kvinnor har ingen njutning kvar och känner absolut ingenting. Det måste bli ett slut på detta ingrepp på våra flickor runt om i världen, vi måste hjälpas åt att fördöma detta elände.

Allt hölls i fast grepp av Eva-Britt som lotsade oss genom kvällen. Och avslutningen var inte mindre: ett enormt fikabord som våra somaliska kvinnor bakat under många timmar. Jättegott!

Vilken kvinnokraft det kan finnas i några få föreningar där vi inser att vi måste hålla ihop och stå upp för kvinnor: Men vi gör det tillsammans så blir det roligare!

Sverige ska bli ett möjligheternas land för kvinnor

Den 8 mars firar vi Internationella kvinnodagen. Runt om i världen uppmärksammas de orättvisor som drabbar kvinnor enbart på grund av det de fötts till. Men det är viktigt att minnas att jämställdhet mellan könen inte är någon kvinnofråga. Stereotypa könsroller förtrycker alla, de hindrar oss från att utveckla hela vår potential som individer.
En sådan sak är den orättvisa lönesättningen vid föräldraskap. Förväntningarna hos många arbetsgivare är fortfarande gammalmodiga. Vi känner alla till exemplen med anställningsintervju där en ung, barnlös kvinna får frågan om framtida föräldraskap. En fråga man aldrig skulle ställa till en man. Detta hindrar kvinnor från att utveckla sina talanger. Talanger Sverige inte kan vara utan om vi ska nå framgång. Vi har inte råd med den ineffektiva ojämlikheten.
Så länge uttaget av föräldradagar och vård av barn vid sjukdom är ojämnt kommer det här synsättet att leva kvar. Detta påverkar förstås även kvinnor som inte har eller planerar att skaffa barn. En annan aspekt av orättvisan är att kvinnor i högre grad än män har tidsbegränsade anställningar, deltidsanställningar eller på andra sätt osäkra jobb. Det gör det svårare att känna trygghet när det gäller möjligheten att försörja sig själv.
Ett sätt att ytterligare öka den möjligheten är att höja taket i den tillfälliga föräldrapenningen så att VAB-dagarna kan tas ut mera jämställt. Vi vill även göra det möjligt göra föräldraförsäkringen mer flexibel och stimulera barnomsorg på kvällar och helger. Då får männen möjlighet att bli mer närvarande fäder och knyta an bättre tills sitt barn. Då blir det mer naturligt att man delar lika på familj och arbetsliv.
Kvinnor arbetar deltid i mycket högre utsträckning än män. Flera kommuner har med ett målmedvetet arbete lyckats minska den ofrivilliga deltiden, vilket också leder till bättre service. Vi vill satsa på ett tvåårigt program för att bygga och sprida kunskap kring hur sådana modeller kan införas. Vi vill också förbättra tryggheten för dem som söker jobb på deltid genom att utöka antalet dagar från 75 till 100 vid deltidsarbetslöshet.
Till sist så jobbar många kvinnor jobbar inom vården skolan och omsorgen. Hur kommer deras arbetssituation bli när en avdelning måste säga upp en populär kollega? Hur blir det då med kvaliteten i välfärden? Är det inte bättre att investera i fler händer i vården än att sänka skatten på lånade pengar?

Oinformation men inte ointresse

Den information jag får som ledamot i Riksdagen vill jag ha genom mitt utskott eller genom att någon av de högre makthavarna kontaktar mig snarast det hänt nåt, via sms eller mail i sämsta fall, och berättar.

En hel del information får jag genom mail och mobilkontakter med människor som anser att jag behöver veta nåt.

Men att svenska UD använder privata företagstjänster för beskydd - det får jag veta genom media!

Jag inser att det finns ett skyddsbehov av ambassader i andra länder, särskilt i länder som Afghanistan och Irak. Men varför inte använda svensk polis eller militär? Varför går man utanför konceptet och hittar egna lösningar?

Ser att företaget heter Vesper Group men på hemsidan susar reklam för svenska Exportrådet förbi mitt öga. Kontaktuppgifter säger att huvudkontoret ligger i Stockholm men sidan finns inte.

Visst kan det finnas enkla svar på svåra frågor, men oavsett vill jag veta när sånt inträffar. Har läst hisnande historier om Blackwater och hur de gör, så min fråga är berättigad.

Vad händer i skarpt läge? Är det vi som land som är ansvarig för denna organisation när de bevakar och skyddar en svensk ambassad? Och när får de använda det våld som de är satta att utföra vid behov? Och vem tar ansvar om det händer nåt?

Och hur många såna här lösningar har vi i världen? Antar att detta är inte allt. Men jag vill veta!

Hemvärnet 70 år

Jag var inbjuden som gästtalare i Sundsvall när Hemvärnet firar 70 år. Denna pigga 70-åring nöjer sig inte med en fest, utan under året kommer tilldragelsen att firas på olika ställen och på olika datum. Sundsvall var först ut i alla fall.

Jag planerade att åka tåg och självklart var det försenat. Det var ingen som lyfte ens på ögonbrynet inför detta självklara faktum, det är bara så...!

Temat för dagen var utsattheten för våra nödvändigheter i samhället, med inriktning på el och tele. När inbjudan gått ut hade nog inte snön tagit landet inom sin famn och gjort oss förlamade.

Men varför kallades inte Hemvärnet ut? Visste någon inte om att de skulle ställa upp vid kris? Var detta inte det första alternativet? Vilka slutsatser kommer MSB att dra av detta, den myndighet som ska tänka åt oss innan det händer? Det var många som suckade när MSB kom på tal. "En myndighet dold i dunkel."

Vi resonerade också om egenansvar, och Gunilla Wahlen (V) berättade att Japan var så förberett att 90% av befolkningen kunde ta hand om sig själv och en till vid kris. Resten stöttade samhället med. Hur får man en befolkning som är medveten? Vilket ansvar har Hemvärnet? Här tyckte nån att allt ansvar vilade på oss politiker, att vi borde tänka ut att Hemvärnet ska finnas på plats med rätt kompetens, att riktlinjer för att alltid se till att media bevakar när det är både övning och skarpt läge skulle utarbetas. Annars blev det inget.

Det här sysselsätter mina tankar just nu: Måste det finnas riktlinjer från politskt håll om detta för att en organisation ska bli känd och använd? Var finns egenansvaret i leden? Var finns strategin? Är inte det detta som alla i Sverige är bra på, att tänka ut och planera? Intressant om vi kan ha samma debatt på nätet som förra inslaget gav.

Adenviken och vår svenska insats

Idag är det debatt och beslut om Atalanta i Riksdagen för det svenska bidraget. Ingen minister verkar komma, igår fanns ingen av vare sig utrikesminister Carl Bildt eller försvarsminister Sten Tolgfors anmälda till talarlistan.
Vi i Försvarsutskottet finns emellertid på plats. Insatsen i Adenviken är viktig. När Somalia lider av avsaknad av en kraftfull regerings som kan ta ansvar för att människor kan leva i landet har FN återigen beslutat om att hjälpa till.
Den humanitära situationen är katastrofal, halva befolkningen är i akut behov av nödhjälp för att inte svälta ihjäl, torkan ställer till enorma problem och dessutom ökar livsmedelspriserna.
Pirater härjar efter kusten för att roffa åt sig vad som är möjligt.
FNs världslivsmedelsprogram (WFP) gick ut tillsammans med IMO, Internationella sjöfartsorganisationen för ett par år sen och frågande om assistans med eskort av humanitära hjälpsändningar som via sjövägen ska till Somalia.
Det är där vi kommer in.
Förra året hade vi ett par korvetter och ett stödfartyg där och deltog i insatsen.
Nu ska vi leda den!
Det gör vi med hjälp av HMS Carlskrona, ett vackert fartyg som lämpar sig särskilt väl i dessa vatten. Vi sänder dit en väpnad styrka i högst 7 månader, varav vi ska leda insatsen i 4 månader och sen fortsätta delta men inte leda den. Syftet är att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri.
Förutom ledning har fartyget helikopterenhet och en säkrings- och bordningsstyrka.
Besättningen består ca 175 kvinnor och män. Insatsen i fjol var lyckad och det känns som det är ett bra alternativ för Sverige att leda insatsen på plats, vi är ju bra på sånt.
Men visst finns det orosmoln.
Vårt största dilemma är när vi tar fångar. Vad gör vi med dem? Några fick tillbringa åtskilliga dagar och nätter på däck i fjol på en av korvetterna och det var inte riktigt med i planen. Sen överlämnades de till Kenya. De intygade att de skulle ta hänsyn till mänskliga rättigheter när de lagförde dessa killar. Allt skulle gå efter boken.
Men nu börjar Kenya säga att de har för många fångar. Seychellerna kan också ta emot och lagföra pirater. Här måste det fortsätta förhandlas med ytterligare länder.
Skulle det hända nåt allvarligt och snabbt, att läget ändra så är vi beredda att sända ner en förstärkningsstyrka på upp till 465 personer för att snabbt evakuera vår personal.

Det är bara att önska lycka till med uppdraget! Vi på hemmaplan kommer att följa alla er!

Försvaret och LAS

Synd att Försvarsmakten och i första hand Försvarsminister Sten Tolgfors inte lyssnade när vi berättar hur det går till vid anställning och vilka lagar som finns. Nu har Värnpliktsnytt kommit på att det kanske inte är så lätt att anställa personer på kontrakt i 8 år och sen sparka ut dem. Det är helt rätt. Så behandlar man inte någon i Sverige idag.
Idag får varje anställd som jobbat ett visst antal dagar åt sin arbetsgivare, ca 2 år, automatiskt en anställning som är fast, alltså tills vidare som benämningen är.
Det här införde vi Socialdemokrater för att arbetsgivarna inte skulle vara för bedrövliga och låta folk gå på slavkontrakt i flera år för att när det blev en ledig tjänst se sig förbiseglad av någon annnan som just för tillfället passade arbetsgivaren bättre. Vilket hände rätt ofta förr, särskilt för kvinnor i vård och omsorg. "Låt henne slita så länge, men vi kommer aldrig att ge henne en fast tjänst" verkade mottot vara på den tiden.
Idag vittnar många om samma behandling, bara det att arbetsgivaren blivit mer noga med när anställning som vikarie börjar för att kunna säga: "Du behövs inte längre" när tiden för 2-årsdagen närmar sig. Och så kan arbetsgivaren gå vidare på marknaden och anställa nån yngre förmåga med ryggen i behåll och lägga den äldre till de arbetslösas skara.
Nu vill Sten Tolgfors införa samma för Försvarsmakten, bara med förlängningen från 2 till 8 år. Sen behövs de inte längre. Då har de gett sin ungdom åt arbetsgivaren och då kan den något äldre mannen gå ut i arbetslivet och försöka göra sig attraktiv på marknaden tillsammans med alla andra.
Det här varnade vi för. Men inte lyssnade regeringen. Nu vill de nog ändra lagen istället, låt arbetsgivaren utnyttja den som ställer upp, låt arbetstagaren slåss med andra på en marknad utan rättigheter. Det är regeringens devis, och nu kommer inte ens Försvaret undan.