Åsa Lindestams blogg: försvarsministern
Visar inlägg med etikett försvarsministern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett försvarsministern. Visa alla inlägg

torsdag 3 juni 2010

Kustbevakningen och oljeutsläpp







Har just lämnat in en skriftlig fråga, det enda vapen som är tillgängligt för oss ledamöter resten av det här riksdagsåret.

"Vårt" tredje fartyg är nu levererat och döps just nu i dagarna, jag är inte inbjuden (konstig?) och har inte varit det på de två andra heller. Men jag funderar en hel del...

För några år sen gick ett kinesiskt fartyg på grund på Bornholm, Danmark. Ulrika Messing var ansvarig minister för frågan, och snabb som hon alltid varit tänkte hon att vi i Sverige skulle kunna hjälpa till att ta upp oljan fast den flöt ut från Danmark. Det kunde i värsta fall drabba Sveriges kust.

Men se det gick inte - det fanns inte avtal...och oljan flöt vidare, den struntade i avtal och det tog lång tid innan bekymret löstes.

Eftersom senast fartyget nu levererats måste väl vi ha tagit en kliv i den här frågan numera och gjort avtal med våra grannländer om hur vi kan hjälpas åt för att fixa det här. Men när jag muntligt ställde frågan till några pålästa Kustbevakare var de tveksamma: de hade inte hört att det löst sig...så nu är jag tvungen att ta tag i saken...

Nu kan ministern dra på det här i 14 dagar innan han lämnar svar, och detta trots att han själv knappast skriver det utan det gör nån tjänsteman o ministern behöver bara skriva under.

Så nu sitter jag här och väntar....

torsdag 15 april 2010

Ett helikoptersystem som rubbar hela balansen!

Idag landade Regeringens budget på mitt bord: Och jag vill se vad som händer inom Försvaret förstås:

Helikoptern Black Hawk köps in, med en brasklapp att man avvaktar Militärhelikoperutredningen som kommer i slutet av juni.
Två nya ubåtar köps in.

Analys? Kan jag känna saknas...

Genom att beställa Black Hawk stoppas ett flertal andra beställningar. Genom att tillföra ytterligare ett helikoptersystem, sprillans nytt, fördyras hela processen. Vi måste ha andra piloter, andra mekaniker, annat ledningssystem...osv. Listan blir lång.

En av alla saker vi ska avstå från är modifiering av två korvetter i Göteborgsklass. Det betyder att vi ska ha kvar ett gammalt system och dessutom ta emot det nya som korvetterna i Visbyklass har. Alltså dubbelt igen..som medför kostnader för personal, material,...osv...
dyrt och tokigt, känns som att återgå till -90-tal.

Att reducera ett antal splitterskyddade fordon där det poängteras att insatserna utomlands inte drabbas är att fara med lögn. Att träna på en moppe hemma och få en Harly Davidsson därute funkar ju inte så bra. Soldaterna måste kunna systemen när de är på plats i missionen, träningen måste vara klar hemma inte påbörjas därborta.

Att reducera ambitionen i utveckling och anskaffning av ledningssystem är ett tankefel: Stridsfordon måste kunna prata sin ledning och även få info från intilliggande fordon och även från campen eller andra länders fordon. Det här är en stor utvecklingsfråga och en oerhört viktig del bl a i Afghanistan: Det har jag sett med egna ögon: Om en stridsvagnspatrull åker för långt från campen kan inte fullödig kontakt hållas. Det finns två vägar att välja då: avstå från uppdraget eller åka ändå. Jag tror att båda görs i dagsläget. Men det borde inte få vara så!

I slutänden av detta kommer som ett brev på posten att vi får svårare att rekrytera, att vi måste försöka utbilda för multipla kompetenser vilket göra att man kanske inte blir lika bra på allt och vi slösar på på resurser. Resursoptimering saknas, vilket är emot all militär erfarenhet.

Dessutom: Varför säger Sten Tolgfors att Black Hawk ska tillföras svenska styrkan i Afghanistan? Vet han inte att allt som tillförs tillhör ISAF? Amerikanarna är på väg att sända 40 helikoptrar nu, jag har själv sett bygget av hangaren på Marmal. De ska serva hela styrkan upp i norr i vårt område. Om vi sänder två till så kommer de att tillhöra ISAF. Bra förstås, men samtidigt: det finns fler hål att stoppa i för våra tjejer och killar därnere.

Men försvarsministern har nog en annan plan: Sverige ska tillföra stridsgruppen BG11 o BG14 denna resurs: Vi kan inte längre bara tillföra det vi är bra på utan även det vi inte kan, oavsett vad det kostar. Men varför kan inte Sverige tillföra nåt vi redan är riktigt bra på istället och låta andra länder ta ansvar för helikoptar?

Och dessutom stoppas vissa modifieringar av helikopter 15, vilket kan vara splitterskydd, motmedel eller ledningsystem? Och hur ska vi kunna använda dem då? Ska de bara stå i Sverige? För då kan vi inte ha dem som det är tänkt, utomlands. Och vilken nytta gör de då?

Nej, tänk om innan det blir fel och vi får reda ut allt i höst...

måndag 23 mars 2009

Vad händer i Afghanistan?


Vad är det som händer i Afghanistan? Hela ledningen för ett av de fyra områden som vi i Sverige har ansvar för har mördats. Det här innebär höjd beredskap för våra soldater! Flera gånger den senaste tiden har jag skrivit om Pakistan/Afghanistan och varnat för att det händer saker därnere nu. Har frågat åt flera håll vem som ser helheten och bevakar och får dunkla svar.

Försvarsministern säger att vårt försvar även ska bidra till stabilitet i omvärlden. Då måste frågan bli: När då? Just nu blir det mer oroligt.

Om de som bor i Afghanistan ska känna trygghet måste vi samtidigt som vi har militär där bygga upp landet i form av poliser, domstolar, fängelser som behandlar fångar hyfsat enligt Mänskliga Rättigheter, kvinnor som kan röra sig fritt och delta i demokratiutvecklingen, skolor som fungerar för både flickor och pojkar.

President Obama delar min värdering.





torsdag 26 februari 2009

Kritisk gräns för antal JAS?




Finns det en kritisk massa för hur många plan av typen JAS 39 Gripen som vi i Sverige ska ha? Åsikterna är många och går isär. Varför är det så?


Försvarsberedningen anser att det går att reducera antal plan, ÖB vill ha kvar 100 st och det verkar försvarsministern stämma in i. Enskilda politiker från försvarsberedningen uttalar på bloggar om antal. Hur tänker då de?


Med de uppgifter som idag ligger som bas så krävs ett stort antal plan för att utföra uppgifterna. Det är inte jämförbart med övriga länders flyg, då de inte har samma uppgifter. Sveriges uppgift är Territoriell integritet, och internationella insatser och här är det i stort lika för våra grannländer. Dessutom måste vi hela tiden ha ett antal piloter som är i omlopp, några går i pension och andra yngre kommer till. Dessutom har vi åtaganden gentemot de länder som hyr, leaser eller köper JAS. Det innebär även ett ansvar att vara ägare till ett flygvapen som JAS 39.


Att räkna baklänges på hur mycket flygtid varje pilot behöver för att upprätthålla kompetens och flygsäkerhet och multiplicera med hur mycket tid som går att ta ut av varje plan och sen också se på hur varje koncession hos flottiljerna ser ut ger en summa av plan och piloter.


Om vi antar att vi istället drar ner på flygtid så betyder det att varje "ny" pilot kommer att få extra lång utbildningstid därför att hon/han får slåss om flygtid med alla andra. Är det ekonomiskt försvarbart?


Det är alltid lätt att sitta som utomstående och säga "ta bort och skär ner" och som politiker under många år har jag varit med om att gjort detta. Ibland helt OK, ibland med förödande konsekvens. Vad gäller JAS instämmer jag fullt ut med att alla ska vara av C/D version för att utbildning ska likställas vad gäller inte bara piloter utan även allt runt teknik och underhåll. Vi får heller inte bita oss i svansen och ha för få plan. Jag tror ÖB gör ett helt rätt bedömning när han säger "100 plan."

tisdag 24 februari 2009

Ett sätt att lura oppositionens försvarspolitiker?



Sten Tolgfors (M) försvarsminister skriver den 18 februari på ledarplats i Söderhamnskuriren att han bjudit in olika personer till samtal om försvaret. Anders Karlsson, (S) ordförande i Försvarsutskottet, berättar i TV under försvarsdebatten att han fått en kopp kaffe och 20 OH-bilder till livs och att han då påpekar att samtal i fortsättningen ska föras på partiledarnivå om det framtida försvaret.
Försvarsbloggen kommenterar debatten idag

Sveriges försvar är för viktigt för att tillåtas ta form utan partiöverskridande överenskommelser. Försvaret ska finnas under lång tid. Även om regeringar kommer och går måste vissa saker bestå och dit hör försvaret och även skolan. Därav partiledarnivån.

Det som skiljer majoritet och opposition åt idag är bland annat antalet soldater i utlandstjänst. Försvarsministern vill fördubbla antalet till ca 2000 och vi i oppositionen anser att det räcker med nuvarande nivå på ca 1000 (Idag har vi ungefär 700 soldater ute framför allt i Kosovo och Afghanistan)

Dessutom vill regeringen att Sverige ska ta ansvar för den stridsgrupp som ska ställas till EUs förfogande 2011 och ta ledning över den gruppen. Det gjorde vi även 2008 och jag stod helt bakom det beslutet. Jag trodde vi sa ja till en styrka på 1500 soldater, där vi tillsammans med Norge, Finland, Estland och Irland skulle besätta dessa tjänster. När styrkan var formerad bestod den av 2850 soldater, varav Sverige bekostade 2350. De övriga fyra länderna deltog med tillsammans 500 soldater. Självklart kostar det pengar att ha ledning över en sådan grupp. Det land som är ledare måste ta ansvar för alla de tjänster som de övriga länderna inte bidrar med. Det betyder även sjukvårdshelikoptrar och annan utrustning likväl som läkare. Eftersom styrkan skulle kunna sättas in på 10 dagar inom en radie på 600 mil från Bryssel måste den vara utrustad med alla upptänkliga material som eventuellt skulle kunna komma till användning.

Stridsgruppen användes inte i skarpt läge då och ännu har ingen av EUs stridsgrupper blivit insatta. Men det kostar pengar att ha grupper som står i beredskap och det kostar pengar att vara ledare för en stridsgrupp.

Antalet flygplan läs JAS Gripen, ska inte minskas enligt Försvarsministern. Men vad händer om antalet flygtimmar dras ner för varje pilot? Vad hjälper det att ha 100 plan om inte alla piloter får flyga de antal timmar som gör att de känner säkerhet och vet i varje situation att de gör rätt?

Försvar är komplexa frågor att fundera över. Vilka hotbilder anser vi idag finns mot oss? Vilka kan uppstå inom rimligt tid? Vad är rimlig tid? Hur mycket pengar är vi beredda att lägga på Försvaret i förhållande till alla andra behov? Eller hur lite? Självklart måste dessa frågor besvaras av partiledare med överblick över alla de politikområden som finns idag.